Där tog jag priset...

Detta hände sig en gång för länge, länge sedan. Med mina nytjärade, nyvallade och med alldeles underbart nybockade skidnosar deltog jag i min första skidtävling. De näsduksstora nummerlapparna i kraftig bomull fästes på jackan med rostiga säkerhetsnålar. Det var bakhalt och snorigt i snåren. Efter loppet fick man varm saft och aldrig har väl saft smakat så himmelskt. Precis vad man behövde efter långloppets 700 meter.

När alla kommit i mål var det dags för prisutdelning. Ett bord dukades upp med en massa pokaler, plaketter och andra fina saker. Så blev pristagarna uppropade en efter en. Efter lång väntan ropades äntligen mitt namn upp. Tråkigt nog var det rejält urplockat bland priserna när min tid var inne, men tack och lov fanns det lilla silverskrinet kvar, som jag hade spanat in.

Skrinet var klätt med röd sammet inuti. Som gjort att lägga alla sina juveler i.

 De ä bar å åk...