Jag vill tacka livet...

...för det har gett mig så mycket...ojojoj, vilket oförskämt bra humör jag är på. Fast det var jag minsann inte nu i veckan då jag drogs med en  evinnerlig, eländigt, envis huvudvärk under flera dagar. De första dagarna med bara ett litet molande som dock ökade i styrka och som dag tre slog till med ett riktigt rackar´ns migränanfall. Jag känner flera som också lider av sådana besvär och jag brukar generöst dela med mig av mina pigga tips. Så varsågod!

Kort och gott kan man säga att man behöver tre saker för att genomlida ett migränanfall á la Lilla gummann i varje fall. Superstarkt kokkaffe, en rejäl kökssoffa och en intilliggande björkbacke. Låter rätt enkelt fast det gäller ju på en hel del ändå, som Ni kanske förstår....

Hemsnickrad kökssoffa -
stadig, bred och fin

Först när anfallet slår till är det bara att kasta sig i säng. I början kan man bara ligga helt stilla och följa med i värken. Ibland kan man få till ett verkligt bra sätt att ligga, förmodligen har då hjärnan skvalpat ihop sig i ett hörn (?) på bästa sätt så man kan stå ut. Så blir det värre. Och värre. Och värre...Jag försöker följa en meditativ andning men flåset förvandlas så småningom automatiskt till mer hysterisk psykoprofylaxandning.

När det sedan känns som om ögonen håller på att tränga ut ur sina hålor då är det dags att ta sig upp även om det tar emot. Man får snabbt tända i vedspisen och mala på en panna kaffe. Det ska vara starkt. Väldans starkt till och med. Hälften kokkaffe, hälften vatten, nästan. Medans man väntar på att kaffet ska koka upp så tar man plats i kökssoffan sittandes på knä med huvudet vilandes mot det hårda sofflocket för att lindra värken.

När man fått i sig en och annan slurk kaffe så börjar illamåendet komma. Man måste helt enkelt kräkas. Det är då man tar sig ut i den intilliggande björkbacken och så där, i all sin ensamhet, kan man kräkas utan att någon annan behöver höra. Alltmedan man hulkar så släpper liksom den värsta huvudvärkspressen.

Så kureras hiskelig migrän på bästa sätt -
en panna synnerligen starkt kaffe
kokt på björkved... 

Så är det bara att lägga sig igen, kanske ta en tablett och så ligga ner och invänta att värken börjar avta. Det är nu, när man börjar känna att livet är på väg tillbaka, som en obeskrivbar tacksamhet väller fram. Man får liksom en nystart. Man ser allt med andra ögon. Man kan börja leva igen. Det är just då man vill stämma upp i sång: "Jag vill tacka livet som har gett mig så mycket..."

Vill bara tillägga att björkbacken kan med fördel bytas ut mot andra behagliga ställen, kökssoffan mot annan möbel men kokkaffet kan aldrig någonsin bytas ut mot någonting annat...