Meteorologkarriär i sikte...

Jag ångrar mig djupt att jag inte utbildade mig till meteorolog när jag var ung. Det verkar ju vara ett så glamouröst och avslappat yrke med direkt kändisstatus. Ja, man behöver bara stå där i tv-rutan och låtsas peka på en karta som inte finns. Man behöver inte ens bestämma vad man ska ha på sig för det finns det specialister till, det har jag läst om i en tidning. Passar mig perfekt som inte bryr mig alls om kläder. Bara att hänga på sig en rock där från tv-husets garderob.

Ser inte kavajen lite väl snäv ut? Kanske han tog fel i tv-garderoben..
det var nog Emma Sjöberg som tingat den rocken....

Kartor är ju annars min specialité, sedan min långa bana som orienterare, så där ligger nog min styrka. Jag borde nog kunna få ordning på länderna i Norden i alla fall. Och inte för att jag kan rita särskilt bra men nog skulle man väl kunna få till några snöstjärnor eller någon liten regndroppe. Några  temperaturnuffror kan man väl med lite fantasi skriva ner och en sol klarar ju varenda treåring att rita.

Och om man inte direkt är på väderhumör kan man bara kasta in en klass två varning eller ännu bättre en klass tre variant. Det är ju inte så noga nu för tiden. Teorierna om morgondagens väder kan snabbt ändras och har man helt fel kan man bara skylla på feltolkningar. Det här med högtryck och lågtryck det kan ju slå fel med god marginal.

Den här meteorologen hade turen att få en trevlig knytblus i polyester
på sin lott...

Tråkigt nog verkar det dock som dom helt slutat med den så karaktäristiska meteorologpekpinnen. En ren bedrövelse, enligt min mening. Väderpinnen gav liksom lite tyngd åt hela väderrapporten. En sådan kan man dock lätt fixa med en avbruten radioantenn om det skulle vara helt slut på lagret i tv-huset. Pinne eller ej, man får garanterat plats i morgontevens sköna soffa för att prata väder. Bara att svamla lite grann och gärna lägga fram en bra väderprognos inför helgen. Då gör man så många människor glada.

 Dags för väderrapporten...aha vackert?
Ja, men, visst, snöslask kan ju vara underbart fint...

Lite erfarenhet har man ju ändå av väder. Barndomens kalla vintrar då temperaturen kröp ner under -35 grader. Eller isregn under ungdomens orienteringstävlingar i norra Dalarna den sista helgen i oktober. Eller stekande ökenhetta under sommarlovens envisa solskensdagar. Så växte man ju upp med en Pappa som varje morgon och varje kväll gick fram till barometern, som hängde på kammarväggen, knackade ett par, tre gånger och kunde genast läsa av dagens väder. Och, förresten, skulle det helt gå åt pipan med meteorologarbetet kunde man ju bara vända kappan efter vinden...