Ganska skruttigt...

Härom dagen så tog jag mig äntligen i kragen och plockade in äpplen för att koka äppelmos. En sak som jag kan göra om det verkligen faller på min lott men det görs helt utan känsla och deltagande. Det är bara att skala, skära, koka, röra, sockra och så hälla på burkar och så skjuts in i frysen.

Detta år så gjorde jag dock ett experiment. Jag tänkte som så här att suräppelträdet, fram på gården med miljonäppelskörden Ni vet, hade nämligen den sista tiden frambringat ganska stora äpplen faktiskt och när jag hastigt tog ett bett så grinade jag bara lite illa och spottade inte så värst mycket efter den smakbiten. Åhå, tänkte jag, jag ska prova att göra mos av dom. Man måste gå framåt i livet och man måste utmana sig själv. Har jag hört...

Suräpplena i all sin glans...

Och jag kokade och kokade...

Uppe vid lagårn, i gamla hönsgården, där har ett äppelträd vuxit hänsynslöst och brutalt under herrans många år utan att ingen någonsin brytt sig om det, inte en Svågern som annars ger sig i kast med och känner empati med vilket äppelträd som helst.

I helgen gjorde Valdemar och jag en rockad. Vi sågade ner oönskad sly och småträd, vi plockade upp förruttnade äpplen, några var till och med nästan mumifierade, och körde några vändor med grästrimmern och helt plötsligt stod detta äppelträd helt fritt och så vackert och ståtligt. Jisses, det blev som en park, tyckte vi, men det var alltså i våra ögon, för strax bredvid låg högar av äpplen och ris ditlagda av  extremt lata personer som förenklat själva skräpbortforslingen och dumpat riset på plats (vill av hänsyn till dom inblandades familjer inte namnge personerna (hosthost). Jag passade dock på att plocka ihop några av dom äpplena...

Suräpplen kontra hönsgårdsäpplen...

Som jag kokade och kokade...och kokade...

Även om man inte direkt hoppar jämfota av lycka när man staplar ihop alla äppelmosburkarna efter en dag framför stora äppelmosgrytan så visst känner man sig nöjd och belåten över vilken fullkomligt underbar husmor man ändock är.

 

Jag märkte mina "nya" äppelmossorter så att vi ska kunna observera vilka vi gillar alternativt ogillar. Men håll med om att man blir riktigt sugen...eller...

Nu återstår dock att ta hand om "dom riktiga" äpplena nere i trädgården...suck och pust...det finns liksom ingen ände på trevligheterna under hösten...