Jag höll på att få slag...

Nu var äntligen tiden inne då det var dags att prova det "nya" slagbordet. Turligt nog så var yngsta dotra hemma och hjälpte till med att baxa fram bordet ur sin vrå. Ingen direkt lätt sak men med gemensamma krafter så fick vi bordet på plats.

Oj, så vitt och fint. Det var visserligen lite trögt att få upp själva bordsskivorna som förargligt nog hade liksom torkat fast i målarfärgen. Men med lite (=ursinnigt) ryck och slit så kom dom loss.

Jisses, vilken plats det blev runt bordet och jisses, vilken plats bordet tog. Hela kammar´n blev som övermöblerad i ett nafs och man fick riktigt duktigt dra in magen för att komma förbi och fram.

 

Det kan bli något trångt för dom stackare som får sin bordsplacering just där lådorna är byggda så man får tänka till ordentligt och bara sätta dom med taxliknande ben där. Eller någon med riktigt smala spiror som kan få in bägge benen mellan mittpinnarna (jag säger bara lycka till).

 

Annars kan jag bara säga att jag är supernöjd med resultatet av bordsrestaureringen. Ja, visst, det blev ju både stadigt och fint och bordets lack den glänste...och det som sagts så många gånger förr - finns det hjärterum så finns det stjärterum...