Upphöjd till skyarna...

I unga år fick Kulturtanten och jag varsin gåva från Pappa Anders´ Moster Ingeborg. Piedestaler som Ingeborgs granne hade gjort åt oss. Detta utsökt vackra exemplar har hängt med mig under åren men har dom sista åren faktiskt prytt vedboden. Ja, jag vet att det låter hemskt men jag kan inte på något sätt förmildra omständigheterna - den har varit helt enkelt varit förpassad till detta mörka, dammiga skrymsle.

Härom dagen råkade jag på piedestalen där den låg bakom några masonitskivor och förstod direkt att det var dags för en renässans. Fram med pensel och färg och så snabbt skvätta på den. Nu blev den om möjligt ännu finare.

 

Nu är bara frågan vem ska jag sätta på piedestal...en murgröna, en ampellilja, kanske en ormbunke...

 

...eller varför inte Valdemar, i egen hög person...