Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 14 juli 2016

Ett par myggjagare storlek 38,5 tack...

Jag gav mig ut i skogen redan i ottan. Dels för att jag är morgonpigg och trött på att höra Valdemars snarkande där uppe på vinden. Dels för att passa på då ingen brukar beträda skogen just vid den tidpunkten, inte ens hundar med deras hussar och mattar. Det är ju det där med hundrädslan som gör sig påmind ideligen och som faktiskt begränsar mitt liv och leverne så till den milda grad...


Hela mitt liv så har jag haft en skock arga hundar efter mig. De känner liksom på sig att jag är livrädd. Vem vill egentligen bli jagad av kamphundar en hel förmiddag eller ännu värre få en Sankt Bernhardshund på ryggen medan matte/husse står bredvid och skrattandes informerar att hunden "bara vill leka". Men vem frågade mig om jag ville leka?

Nåja, tillbaka till min skogstur. Det var nämligen blåbären jag var ute efter. Expertis och media hade ju meddelat att just denna sommaren skulle blåbärsskörden bli onormalt riklig. Trodde dom, ja, dom har garanterat inte varit i våra krokar i alla fall.



Jag kryssade genom den svala gammelskogen med hucklet fladdrande i vinden. Solen kikade in mellan kraftiga stammar, några fåglar spelade sin morgontrudelutt och man hoppade vigt likt en gasell över dom mossbelupna stenarna med blåbärshinken i högsta hugg. Jag skänkte Mamma Gertrud en varm tanke, hon som alltid nötte i skog och mark för att få fatt på alla, absolut alla blåbär i hela skogen.

Allt var liksom frid och fröjd. Om det nu inte hade varit för den trillion myggor som envisades med att göra sällskap. Hur irriterande kan inte en myggsvärm ändock vara? Särskilt om man har svaga nerver...som jag...




Jag kämpade vidare med blåbärsplockningen och tackade högre makter för varenda ynka liten vindpust som eliminerade mygginvasionen för en tiondels sekund. Nä, bärplockningen var liksom ingen höjdare och man ville bara gallskrika genom skogen: "Ge mig att par myggjagare å det snaraste"...

Fast blåbärspajen blev en fullständig succé...som vanligt när jag själv lagt sista handen på ett mästerligt bakverk...

tisdag 5 juli 2016

Anticimex till er tjänst...

Aldrig gör Valdemar så god insats på gården som när getinginvasionen är ett faktum.


Fram med motorcykelkängor, oljerock och Svågerns värsta insektshatt. Snabbt upp på stegen och med radarflaskorna dragna i båda händerna redo likt farbror Melker för en duell. 


Lite rangligt och skrangligt, viftande och famlande, men ack så underhållande...