Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården
måndag 31 december 2012
Klockan klämtar för dig
Storhelger
och jag går inte alls ihop. Man kan lätt drabbas av nedstämdhet. Och trötthet. Och
förtvivlan. Visst, man kan köpa hem en massa mat och försöka röra ihop något
ätbart. Och om det verkligen gäller skulle man nog kunna svida om från säckiga mysbyxor
och hemstickade raggsockor till paljettklänning och värsta klackskorna. Det
svåra blir ju att hålla sig vaken till efter tolv. Med tanke på att en annan aldrig somnar senare än kvart över nio.
Om man nu nödvändigtvis
absolut måste vara vaken till tolv får man väl lägga upp dagens schema så att
man på bästa sätt ska orka med kvällen och del av natten. Sova middag. Så får
det bli. En liten tupplur efter maten är ju inget man säger nej till. Nej, det
är bara att tacka och ta emot.
För
säkerhets skull ska jag nog gå ut på logen och leta fram den stora 40-kilos
tunga gjutjärnsklockan som jag fick i 30-årspresent av några goda grannar. Jag
passar på att ringa lite i den i tretaget på eftermiddagen. Då har man ju i
alla fall hört nyårsklockan ringa. Tar man sen ett glas bubbel, eller två, eller
kanske tre, så har man ju klarat av nyårsfirandet. Hurra! Då kan man ju få gå
och lägga sig klockan nio.
Hur påhittig
kan man bli?
Mina
nyårslöften: börja motionera, bli piggare, inte vara så deprimerad, kurera mig
från min sociala fobi. Så var det sagt. Ta det inte så allvarligt för jag
höll faktiskt fingrarna i kors bakom ryggen. Och då gills det ju inte. Men
uppriktigt sagt så ska jag göra så gott jag kan. Men jag lovar inget!
Så vad kan
man säga? Gott nytt år! Eller God natt!
söndag 30 december 2012
Järnspikar också!
Som jag har väntat! Äntligen blev det dags att plocka fram järnspettet. Ett av mina absoluta favvoredskap som jag hanterar med bravur. Antagligen en nedärvd gåva från mina förfäder.
Olika falla ödets lotter...
Olika falla ödets lotter...
lördag 29 december 2012
Fullmåne
Så steg fullmånen upp på himlen. Som en stor, stark lampa över den mörka skogen. Varulvarna ylade. Det knakade bland träden. Någon pulsade därute i natten. Men, oj, det var ju bara Kulturtanten som drabbats av månfeber. Ja, vem hade inte gjort det? Även Lilla gummann kände av mångalenskapen. Men hon var ju så himla mörkrädd så hon torde sig inte ut. Hon fick stanna inne och vanka fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Natten byttes till morgon. Och lugnet lade sig över gården.
Kulturtanten kunde återgå till sin plats framför kakelugnen...
Träsmak
Det är rackar´ns trevligt i vedboden. Man kan ta en liten rast i plockandet och slå sig ner bland vedklabbarna. Sitta och fundera, kanske meditera.Tänka tillbaka på barndomens underbara tid. Syster och jag lekte i timmar i vedboden. Vad vi lekte minns jag inte men på den tiden kunde man hitta på vad som helst av ingenting alls. Annat är det nu för tiden...
Själv står jag ofta på vedbacken och späntar stickor som ren terapi. Det gäller att få balans på tillvaron, man får ta till alla möjliga och omöjliga metoder.
Alla borde ha en vedbod...
torsdag 27 december 2012
onsdag 26 december 2012
Ett riktigt skidlöfte
I ett svagt ögonblick i höstas så lovade jag att OM det blev
snö till vintern så skulle jag ta upp det här med skidåkningen. Den har ju
legat nere de sista ljuva 28 åren. Och varför jag lovade detta var att jag
precis läst i tidningen att det ABSOLUT INTE skulle bli någon riktigt vinter
att vänta. Så jag log i mjugg åt mitt löfte. Kände mig rätt tuff och modig.
Fast jag egentligen inte alls var det. Men jag hade ju liksom facit i hand.
Trodde jag, ja! Men ack, vad jag bedrog mig. Snön vräker ner
dagarna i ända. Vinden viner och bildar höga drivor. Snödjupet är nu minst 1,30 m. Känns det som i
alla fall. Och nu finns det liksom ingen återvändo. Så jag stegade uppför den
rangliga bodtrappen och hakade ner skidor och stavar. Jag plockade fram den
gamla, malätna skiddräkten och trängde på mig den med stort besvär. Valde ut en
matchande toppluva. Stoppade lite druvsocker i bröstfickan. Knöt på mig
pjäxorna. Så var allt klart!!!
Nu väntar jag bara på inspirationen…
Julbord
Fåglarna har varit ruskigt hungriga i julhelgen. Vi har sprungit som i skytteltrafik mellan vedbon och fågelbordet med talgbollar, hinkvis av solrosfrö och skrumpna äpplen.
Vi andra har karvat på julskinkan, burit ved, skottat snö, rensat avlopp och tömt mulltoan. Det gäller att hålla på jultraditionerna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)