Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 31 mars 2014

Här kommer det en viking...

Under många år så har jag, hemma hos Valdemar, blickat upp på översta hyllan i hans bokhylla.
Där, bredvid hans berömda vassamling, har det stått två stycken vikingar av olika storlek. Jag har ofta funderat, förvånats och tänkt: "Du milde tid, ha två plastvikingar i bokhyllan vid vuxen ålder, det kan välan inte vara helt normalt." och så har jag småfnissat lite när han inte sett.



Nu under husstajlingsstädningen kom jag liksom vikingarna in på livet, om man säger så. Jag skulle ju damma av både dom och hyllan. Där mitt i dammvippningen så ser jag under ena vikingen en stämpel av välkänt märke. Det var nästan så att jag föll baklänges av förvåning. Det var tur att jag inte gjorde det, ja, föll alltså, för då hade jag förmodligen tappat vikingarna och dom hade gått i tusen bitar. För inte var dom av plast heller, nej, dom var av äkta Ekeby-lera, minsann.

"Här kommer det en viking och ingen liten pluddevuddevutt..."

söndag 30 mars 2014

Bäver-hojt...

Pärlan i förundran... Vad är det som har hänt?



Se här hur de flitiga, små rackarna har kanaliserat upp hela vår badö...


Både en och annan, till och med tre, fyra, fem - tio björkar har gnagits av och slagits till marken... Nu är det värsta hinderbanan ner till badviken. Vilket vi kanske inte tycker är särskilt kul men som dock inte hindrar oss att ta några dopp i sjön lite då och då...

I bävrens spår för framtids segrar...



lördag 29 mars 2014

Där gick startskottet...

...för badsäsongen 2014...jiippii...nu finns det ingen återvändo...
 

Solen sken och himlen var blå när Kulturtanten gick till sjöss...hon ville naturligtvis inte förstöra hempermanenten genom att doppa huvudet i vattnet så hon fick som vanligt bada i vassen...typiskt mesigt...

Lilla gummann provade på lite torrsim med armtagen...resten av kroppen var nämligen som bortdomnad likt en rediger ryggmärgsbedövning...

Lite solandet efter doppet för att återfå normal kroppstemperatur...
 

Ett extra fotbad i det ljumma vattnet...hmmm...

 
Inte ens ryktet om krokodiler kunde få oss att avstå från vårens första dopp...
 
Länge sedan man såg en krokodil så här tidigt på året...
 

fredag 28 mars 2014

Alla mina laster...

Jag har haft några riktigt tunga dygn ska Ni veta. Av den allra värsta sorten. Jag har nämligen varit datorlös. Jo, precis så var det. Glömde datorn hemma hos Valdemar och när jag väl kom att tänka på datorn så var jag redan hemma. Och inte åker man tio mil tillbaka för att hämta en dator. Jag skrattade lite nervöst och sa till mig själv: "Dator, vem behöver en sån?...egentligen...alltså..."
Ni fattar va, vilken jag helst föredrar...

Nåja, timmarna gick och fram på kvällskvisten började det klia i datorfingrarna. Jag längtade efter min dator så jag var tvungen att djupandas, både länge och väl. Jag fick ta en långpromenad för att försöka lugna mina nerver. Jag provade ett hett fotbad men det gav ingen lindring. Tills slut fick jag nog...datorabstinensen riktigt bubblade i öronen...

Jag rev fram en gammal, dammig dator och försökte på alla sätt och vis veva igång den. Och, se på tusan, den startade upp...för ett omedelbart släckas ner. Jag ringde runt till hela min bekantskapskrets för att få goda råd. "Plocka bara bort batteriet och sätt tillbaka." Jaha, och var kan det batteriet finnas då? Men hur jag än ruskade och skakade så var datorn synnerligen svart. Ja, se, inte blir jag någon datorexpert heller. Men det var det väl inte någon som hade trott heller...eller...
Välkommen hem igen!!!

Under tv-kvällen fick jag dessutom reda på att jag faktiskt rökte tio cigaretter om dagen. Va? Det hade jag absolut ingen aning om. Programmet handlade om sömn. Om man sov dåligt så var det lika farligt som att röka tio cigaretter om dagen. Usch, och fy, jag som verkligen hatar cigaretter och det är ju faktiskt så pass allvarligt att jag är helt allergisk mot askkoppar till och med. Det smygrökandet måste jag sätta stopp för å det snaraste.

Dessa jobbiga dagar gjorde att jag började känna mig smått deprimerad. Trött, fet och stundtals håglös. Men det har jag ju bot för. Jag satsar helt enkelt på att odla min depression några dagar. För att sedan från botten klättra upp till ett alldeles strålande humör. Vänta bara till i morgon, då är det fart på Lilla gummann igen...

torsdag 27 mars 2014

Ett skräp om dagen...




















På mina skogpromenader träffar jag ibland på ett och annat skräp. Ser inte trevligt ut alls. Men jag har som motto att plocka ett skräp om dagen, varken mer eller mindre. Efter några veckor är det snyggt och städat i min lilla skog. 

Men i dag hittade jag värsta skräphögen. Flaskor, burkar och korkar om vart annat i bästa blåsippsbacken.



En kasse och tjugo minuter senare var skogen fri från skräp och självaste Mulle skulle ha glatt sig storligen. Ja, då är man ledig april och maj, och kanske denna skräpplockning räcker ända fram till midsommar.
                                        

onsdag 26 mars 2014

I can see the heat...

Vilka grejer det finns... Mannen kom hem med ny duschslang i dag. Han var ganska upplivad må jag säga. Hur spännande kan slang till duschen vara på en skala, tänkte jag. Men o,h så fel jag hade, den var verkligen fantastisk, lysande eller rent av självlysande.
KLARA
Den var verkligen självlysande. Ja inte slangen men vattenstrålen som strålar av färg. Färgen bestäms av vattentemperaturen.  Grönt visar att det är kallt vatten på gång.
FÄRDIGA
Så ökar vi vattentemperaturen till ljummet och badrummet blir genast lysande blått.
Varmt vatten strilar nu ut från munstycket och badrummet badar i varmaste rött. Är givetvis tvungen att provduscha genast. Om man vrider från kallt till varmt hela tiden så ser det ut som om man befinner sig mitt i regnbågen. Och alla vet ju vad som finns i slutet där regnbågen träffar marken... Ja, just det den stora skatten...
(är lika med jag, så klart)


 

tisdag 25 mars 2014

Grannsamverkan...



Hej, här är jag...han med den långa,
ludna svansen som brukar sitta i granen...
men nu tar jag en tur bland piprankans lianer...



...trivs rätt bra på altanen måste jag medge...kollar 
egentligen bara in fågelmaten...
fast visst är det kul att se sig om lite grann...



...bäst att kontrollera utifall någon liten godsak hänger under fågelmataren...
men ack, vad man bedrog sig...inte en enda liten smula...


...nä, nu sticker jag till grannen...han kanske bjuder på en riktig smakupplevelse...


måndag 24 mars 2014

Grodan Boll...

Fantastisk, frodig och fin groda, ett synnerligen säkert vårtecken.
Är detta prinsen månne...

Här sitter alltså Grodan Boll och väntar på Plåt-Niklas och Kalle Stropp



En födelsedagspresent till Lilla gummann från Kulturtanten. Äntligen en riktig trädgårdsgroda...

söndag 23 mars 2014

Planteringstider...

Här ska planteras. Har längtat länge efter att få peta ner några frön i jorden. Det hör liksom våren till. Sen är inte sagt att det blir något användbart av frön men det ska bara göras.

Det gamla bakbordet har blivit ett perfekt omplanteringsbord. Bakbordet hängde kvar i skafferiet när vi flyttade in i huset och kommer nu väl till pass..

 Busktomater, chili och paprika blev satta idag. I morgon ska jag bara vårda odlingarna väl.

Nu får man försöka äta glass så att man får ihop planteringspinnar till alla frökrukorna... Va gott det ska bli...
En kruka med dekorationsgräs blev också till... så att påskharen har något att äta av fram åt påsk när han förhoppningsvis dyker upp.

Idag tänker vi på vår kära Mamma Gertrud som har födelsedag...


lördag 22 mars 2014

Bro bro breja...

På dagens hundpromenad kom vi fram till denna bro. Mitt ute på slätten står den uppställd vid en liten kulle. Den väcker en hel del tankar och funderingar.
Man undrar vart leder den? Vad har gått under den? Vatten, tåg eller vad? Hur har man tänkt? Vi måste ha en bro. Öland, Tjörn och Svinesund har ju bro, klart vi också måste ha en bro.
Och man fantiserar gärna om hur kommer man upp på den. Kanske med hjälp av helikopter, med stav eller krypandes upp för kullen? Ned kommer man alltid då kan man hoppa över kanten...

Under bron har något ordnat sig en trevlig uteplats. Golv av tegelsten lagda i ett vackert mönster. Luftig och fin oas med skydd för nederbörd. Se den fina fåtöljen att sjunka ner i efter en hård dag på jobbet. Vid den fina grillplatsen av tegelsten kan man lätt tillreda sin måltid. Och med den brandsäkerheten skulle vem som helst kunna känna sig trygg...

torsdag 20 mars 2014

Knapp på knapp men ingen söm...

Jaha, vad hittar man på att göra dagen lång när släpar runt på ett surben? Man skulle kunna göra som Galenskaparnas Mor i skutan, hon "stånkar korv, tvättar knut och krymper rök". Men se det gör jag inte. Inte alls.  


Nej, här sorteras det knappar från morgon till kväll. Äntligen ska det bli ordning och reda...


Noggrant läggs dom i den lilla, lilla byrån inköpt i den stora, stora staden.

Man kan definitvt inte säga att det blev en färgglad historia... Ligger mer åt det dystra gråskalehållet. Kanske det är det som kallas gråzon.
Nu är det knappat och klart...

onsdag 19 mars 2014

Hej-hå, hej-hå, vi till vår gruva gå...

Ja, precis så känns det. När alla andra tar på sina tuffa märkesjeans, packar ner sin supermoderna mobil och sin splitternya mac och traskar iväg till jobbet så knyter jag städhucklet runt huvudet, greppar min smörgåspåse och vandrar ner i gruvan. Och där långt ner i underjorden tillbringar jag min dag. Helt utan dagsljus, eller, förresten, kanske inte helt, jag har ju nämligen gnott av, dom tidigare ljusogenomträngliga, källarfönstren så man nås av en liten, liten strimma av ljus...en liten strimma av hopp...

Det är ingen idé att mopsa upp sig
här heller...

Nu är alla kartonger med skojsiga saker borta. Nu är alla gamla möbler utbaxade. Nu är det bara skrot och skräp kvar vilket fortfarande kräver sina turer till tippen. Jag sopar spindelnät. Tvättar väggar. Dammsuger och skurar golv. Inte bara ett skurvatten räcker liksom, nej, man hänger på golvmoppen dagarna i ända. Så pass mycket att man vaknar på nätterna av att man gör skurrörelser så man vräker ner både nattlampan och högen med böcker med en fruktansvärd smäll så Valdemar hoppar högt och väcks i sin snarkslummer.

För att pigga upp, det annars rätt tråkiga, källarutrymmet så hänger jag upp små gardiner i fönstren. Ställer ut någon ranglig pinnstol eller ett skröpligt bord lite här och där. På små hyllor ställer jag fram dekorativa pryttlar. Allt för att lätta upp...
Varsågod! Hållbar frukt måste jag säga. Inte märks det väl att den är av plast?

Nästa vecka är det dags för fotografering för husförsäljningen. Bara några dagar kvar och jag måste hinna snygga till ingången med björkris och påskliljor, lägga fram mysiga filtar och mjuka kuddar, se till att alla blommorna ser pigga ut, torka av köksluckorna en sista gång, kratta upp dom där löven som alltid kommer tillbaka av allt blåsande, skura av badrumskaklet så det skiner i ögonen när man kommer in, hänga upp gamla fina kökshanddukar, ställa fram ett frestande fruktfat på köksbänken och så bara det...och det...och det...kanske inte det här med husstajling är min grej här i livet...ändå...

tisdag 18 mars 2014

Broderi, brodera, broderallanlej...

Mycket smått och gott hamnade på Valdemars lott när han och Brodern delade upp saker då Polismästaren flyttade till vårdboendet och inte fick plats med allt i sitt lilla rum.
Ett axplock ur Maj-Britts linneskåp, Polismästarens framlidna hustru tillika Valdemars Mamma. Det märks att hon var sömmerska. Här en broderad paradhandduk.


Här en oval brickduk broderat i rött med knypplad spetskant. Välstruken så till den milda grad att man lätt kunnat skära sig på vikningarna. Alla smådukar var ordentlig inrullade på papprullar klädda med fint papper eller folie och så sammanknutna med sidenband. Alla dukar omsorgsfullt manglade. Som en total kontrast mot mitt så kallade linneskåp.


Broderad stor kaffeduk. Ett måste vid sommarens alla kafferep i syrenbersåer, på altaner, punchverandor, pergolor och farstukvistar.



Ja, se, tacka vet jag kråkspark, skatbon och lånta fjädrar...

måndag 17 mars 2014

Grodår i år...

Vad i all sin dar är det som tittar fram?


Vad är det för plåtskrot som ligger och skräpar?

Kors i jösse namn...
Men det är ju bara jag!!!!!

söndag 16 mars 2014

Mingvasen...

Så kom äntligen dagen när vi råkade på vår första Mingvas. 
Oj, oj, oj, vilken skapelse!


Skön, skör och charmig. En dryg skollinjal hög. Blåblomsmönstrad. Med rejäla handtag. Vi vände på vasen för att återigen dubbelkolla äktheten.


Ja, just det, där stod Capodimonte made i Italy. Inte visste vi att dom tillverkade Mingvaser i Italien...
Man lär så länge man lever...