Jättetrevliga små stugor, modell mindre, fanns i mängd och många var faktiskt till salu och liksom bara stod och väntade på lilla mig.
Skönt att slippa trädgård, ingen gräsklippning, gruskrattning eller blomvattning över huvud taget. Bra med bara ett fönster att tvätta. Trevligt litet stugområde ett halvt stenkast från havet.
Men varför slog jag inte till då, kan man undra? Nja, det är ju liksom ganska trångbott, både ute och inne. Även om jag liksom jobbar efter konceptet compact living så var detta nästan på gränsen även för mig. Grannarna är tämligen nära och hade det varit fönster på "långsidorna" som varit öppna så hade man utan problem kunnat ta sig en halv mungipa kaffe ur grannens kopp utan att han (eller hon) hade märkt nåt. Huset var så litet att man inte skulle få plats med en säng ja, om man då inte platsar i en spjälsäng. Alltså skulle man bli tvungen att sova stående, eller liggandes med fötterna utanför huset eller på sin höjd lutad mot väggen men det kanske inte skulle ha gjort så himla mycket så dåligt som jag sover ändå.
Fast å andra sidan då hade jag ju lika gärna kunnat börja sova inne på utedasset hemma på gården för där har man ju en rätt hygglig utsikt över gödselhögen och dom rostiga plogarna. Och det hade varit otroligt billigt. Det gäller verkligen att tänka till. Fast det är ju ingen panik, pengarna är ju inte i hamn riktigt än...