Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 29 september 2015

Vilken böna!

Skörden fortsätter. Nu var det helt plötsligt dags att ta rätt på blomsterbönorna.


En baggis, kanske någon tror, men inte alls. Jag sådde ju bönor lite här och var på gården men det var bara på ett ställe som dom verkligen frodades. Och det var uppe vid dynghögen...


Vilket innebar att jag fick klättra, med livet som insats, uppför det tio meter höga stupet för att få tag på bönorna. Jag grävde förtvivlat med naglarna för att få ett stadigt och pålitligt grepp i stenpartiet. När jag tittade ner mot marken såg jag den fasansfulla gamla rostiga pinnharven...skulle jag nu tappa taget skulle jag obönhörligen falla rätt ner på den...huva...



Men allt gick helt enligt planerna och jag fyllde korgen med alla fina bönorna och drog hemåt. Vilken skön böna man ändå är...


lördag 26 september 2015

Gör om mej...

Så här på höstkanten vill man gärna pigga upp sig och förnya sig...

Detta är absolut ingen hemmavirkad basker i lite för liten storlek, inte alls. Det är däremot ett vanligt enkelt hårnät...


"Blondes have more fun" 
som Marilyn Monroe alltid brukade säga...


Kanske en Singoallafrisyr med ljuvliga lockar...
 

Varför inte en mörk page så här i höstens mörker...
 

Och till Halloween denna färgglada frisyr...

Trinny och Susannah släng er i väggen...

torsdag 24 september 2015

Skräp eller...

En tur till stadens återbruk vid namn Returen. Bilen är som vanligt fullproppad med uttjänta grejer. Alltid lika kul att se vad folk slänger...



En Herrans massa järnskrot i denna container. Inget som lockade mej direkt, bara en massa skrot...



En nästan felfri köksö, den kunde man kanske ha fixat till...


Åh, nej, här har man slängt en massa helt underbara fönster, nästan ett helgerån, faktiskt. Ligger på ett helt onåbart läge, inte en chans att kunna rädda fönstren och ge dom ett bättre liv...


Tänk så mycket trevligt man kunde ha gjort av dessa gamla rutor... Hade nästan räckt till ett helt växthus...och lite till...

söndag 20 september 2015

I lingonskogen...

Efter den supertidiga hundpromenaden rullade den lilla Lilla gummann in sig i en filt och kastade sig ner på kammarsoffan för att slumra en liten stund. Hon väcktes abrupt av någon som ruskade henne synnerligen hårdhänt och som slog högt och hårt i två gamla bärplockare så det riktigt ringde i öronen. "Upp med dig din sjusovare, nu ska vi ut i skogen!" Det var Kulturtanten som rekat i terrängen och fortsatte gasta: "Jag har hittat värsta lingonstället och vi kommer att få ihop årets lingonskörd på en simpel halvtimme..." Så det var bara att masa sig upp och dra till skogs...



 På lingonröda tuvor...



Så här grova kan våra lingonträd bli...


Inga ryggskott när man plockar dessa bär...



Denna lingonplockartävling vanns stort av Lilla gummann med sex liter lingon mot Kulturtantens mediokra tre liter skvalpande i botten av hinken. Lilla gummann for runt som ett skållat troll och rev med sig inte bara bär utan även gräs, blad och pinnar medan Kulturtanten smög omkring och plockade bären ett och ett...


Vi lade ut lingonen på mamma Gertruds hemvävda handduk...och nu väntade bara den evinnerliga rensningen...

fredag 18 september 2015

Livet är en schlager...

Inte visste vi vad schlager var förrn vi kom till Studio eight...



Här är jag, Kulturtanten, i egen hög person iförd hörselskydd av bästa sorten...



Här skulle det sjungas med liv och lust. Lill-Babs släng dej i väggen.


Bilbälte, reflexväst och lurar på. Nu är det bara att stampa igång takten, räkna in och sjunga ut...



Under ledning av Studio eights kapellmästare Anders Larm...
 

Några guror fanns till hands, nysträngade, nystämda och nypolerade, allt som behövdes för det perfekta soundet...



Hörselskydd av olika typ och storlek...



På detta bordet mixades det hela ihop till en garanterad superhit. Kommer inom kort att ligga på var mans skivtallrik... och absolut att toppa kvälls- och svensktoppen. Kanske rent av årets julklapp...

Hade väl aldrig trott jag skulle bli schlagerstjärna.../Kulturtanten

måndag 14 september 2015

Så utrotar man ett jordgetingbo...

Ja, fast det kanske inte är på det allra bästa sättet men dock med metod á la hemma på logen. Det hela började med att en labradorvalp och dess matte var på besök här hemma. Vi skulle ta en tur i skogen och Gunnar, ja, hunden alltså, tog sig en sväng ner i diket varvid ett gäng insekter välde fram. Jag ropade upphetsat: "Jösses, vilka stora flugor!" och stack så klart ner huvudet mitt i svärmen.


Det visade sig rätt snart att det absolut inte var några flugor utan i stället ett jordgetingbo som precis tömts på dess invånare. Som ett under klarade jag mig utan getingstick.


På kvällen när skymningen nästan lagt sig smög Valdemar och jag ut. Han iklädde sig Svågerns bästa mygghatt och drog på värsta motorcykelhandskarna och greppade en flaska Radar...


...och började hysteriskt spraya in genom getingboöppningen. Vi hade nämligen hört att framåt kvällningen så borde alla getingarna krupit in och lagt sig men en och annan eftersläntare kom flygande och surrade ursinnigt runt den stackars Valdemar men han rörde inte en fena. Så småningom lade sig lugnet över gården...

Nästa dag spolade vi massvis med vatten ner i getingboet och som en slags gardering hängde vi upp en getingfälla agnad med bästa sortens Cola cola och det verkade minsann vara ett vinnande drag...

Om Ni tycker att Valdemar verkar lite suddig på bilderna beror det nog bara på att han luktat lite för mycket på radarburken...

lördag 12 september 2015

s.o.s...

S.O.S... Lugn, bara lugn, absolut ingen fara för skeppsbrott det är bara snålvattnet som rinner...



Smör, ost...



...och sill...



Ännu en gång har jag turen att bli bjuden på surströmming...


Potatis, rödlök och surströmming till det en öl och en liten rackabajsare...



Till kaffet serveras dubbla flarn med glass emellan á la 70-tal, mumsfilibabba... Surströmmingssäsongen är igång...

torsdag 10 september 2015

Att slå tre flugor i en smäll...

Häromdagen gjorde vi en kraftig sanering i Lilla stugan, Valdemar och jag. Det var verkligen länge sedan vi hade städat så det var mer än välbehövligt. Man drar ju in så mycket i farstun hela tiden. När gräset är nyklippt ligger drivor av gräs på golvet. När det regnat så hamnar lerkocklorna i stora högar. Alltid ett enda rummel med gummistövlar, arbetsskor och foppatofflor...med mera, med mera...


I vilket fall som helst så blev det ordentligt undanplockat och riktigt fräscht, faktiskt. Valdemar ville svärta vedspisplattorna för att ytterligare förgylla tillvaron och detta göres ju som bäst när plattorna är lite halvljumma. "Tänd i spisen, du!" sa jag uppmuntrade till honom och försvann ut och gick hysteriskt loss på trasmattorna med mattpiskaren så stora dammoln steg mot himmelen och jag fasade ett tag för att brandplanet vilken sekund som helst skulle dyka upp ovanför trädkronorna....

När jag kom in ropade jag glatt från farstun: "Går det bra med spisen?" fast egentligen hade jag inte behövt fråga då jag direkt kände rökoset och jag personligen gick motvilligt rakt in i rökridån. Hade jag inte sagt åt Valdemar att ordentligt raka ur i spisen och tömma asklådan innan han försökte tända? Hade jag inte påpekat det att ta det lugnt för det är alltid svårt att få eld i spisen första gången efter ett långt uppehåll? Till och med en mästerlig vedeldare som jag kan ha vissa svårigheter med en spis i dvala.



Nåväl, röken envisades med att fullkomligt välla ut från vedspisens alla håll och kanter men vid kontroll av skorstenen så steg ändå rök så stolt upp ur tegelmonumentet. Då det knappt gick att se något genom röken i köket så öppnade vi så klart alla fönster och dörrar. Efter en ganska så lång tid lugnade sig spisen med dess utspyende os och så bara som med en knäpp med fingrarna så uppförde sig spisen helt plötsligt helt normalt.


Den nytorkade spismuren, dom nyuppsatta gardinerna, den skinande blanka diskbänken...allt var nu besudlat av rök och åter rök...precis som om inte detta var nog...genom dom öppna fönstren flög stora flugsvärmar in och började sitt envist surrande både högt och lågt och därmed verkligen belasta ens redan ansatta nerver. Vart man än såg så var det flugor. Valdemar och jag tillbringade eftermiddagen och kvällen med att slå flugor så flugsmällorna gick varma. Inte så särskilt kul egentligen men jag var ganska glad ändå. För jag satte nämligen nytt rekord genom att slå tre flugor i en smäll...och det är välan inte så illa...

tisdag 8 september 2015

Ett uppfriskande ryggskott...

Häromdagen vaknade jag med en rygg som smärtade oerhört vid vissa positioner så jag lullade omkring hela den dagen och fick absolut ingenting gjort. Nästa dag var likadan och jag tänkte till och med tacka nej till tantträningen. Men så talade jag mig själv tillrätta och sa pedagogiskt och snällt att ett par timmars promenad kommer att göra susen för en trög rygg. Och visst, direkt efter den raska promenaden så kände jag mig betydligt smidigare och trodde att jag nästan var bra...men man ska aldrig ropa hej....


För nästa dag så var det oerhört tungt. Vacklade lidande runt i stugan stönande och stånkande. Valdemar gav pigga och hurtiga tips. Typ: "Släng med armarna från sida till sida!" eller: "Var inte så stel i axlarna utan tänj ut ordentligt!"



Nu blev jag lite förvånad. Hur kunde han ge mig order om uppmjukande rörelser? Han som direkt efter bara ett litet håll i sidan genast kastar sig i bilen in till stan för att få helkroppsmassage. Men jag tänkte så klart att klara upp det hela själv. Hela sommaren hade jag ju faktiskt fullkomligt struntat i motion och nyttig mat, nej, tvärtom jag hade slafsat i mig mer och mer och magen blivit stor och liksom levde sitt eget liv. Magmusklerna var synnerligen diffusa för att inte säga definitivt obefintliga.


Nu  börjar jag dagen med en kvarts uppvärmande promenad och kör sedan alla möjliga slags träningsövningar. För magen och ryggen och höfterna och benen. Likaså på kvällen och då ligger jag dessutom en stund på den varma vetekudden.

Ryggen blir bättre och bättre och dra på trissor, häromdagen kände jag till och med av magmusklerna. Hur ofattbart det än låter. Så jag vill nog faktiskt påstå att ett litet ryggskott då och då piggar verkligen upp...

söndag 6 september 2015

Lysningstid...

När Kulturtanten kom hem från London och landade hemma på logen för att motvilligt hämta hem hunden så kom hon med en massa presenter. Så klart. För sådan är hon ju...nästan alltid. Bland en hel massa spännande saker så fanns en ljusslinga med nyckelpigor. Enastående söta och färgglada...

 
...och inte nog med det dom drevs av solenergi. Tråkigt nog så var det helmolnigt denna dag och regnet riktigt hängde i luften så jag började att tanka energi effektivt via en ficklampa som jag placerade över solenergipanelen...
 
 
 
Men efter ett tag så tyckte jag att det drog alltför mycket batteri ur ficklampan, snål som jag är, så jag ställde ut hela nyckelpigsarrangemanget och väste surt: "Jisses, vilka onödiga tingestar dom uppfinner nu för tiden, för till vilken nytta är sådana saker i detta molniga land..."
 
 
Så glömde jag bort det hela ända tills jag sent på kvällen då jag bara som av en händelse råkade tittade ut genom köksfönstret och får till min förvåning se alla nyckelpigorna lysa så stämningsfullt och rofyllt...
 
 
...jag kan bara konstatera att detta definitivt inte var någon solenergipryl att tala om utan mer en mycket användbar molnenergigrunka  Och så säger jag bara det, släng er i väggen alla lysmaskar för nu är nyckelpigorna på frammarsch...

fredag 4 september 2015

Bowls, en ädel brittisk sport...

Redan på 1200-talet började Southamptonborna slänga klot, ja, bowlsklot förstås, omkring sej för ro skull.



Det skulle dröja ända till början på 2000-talet innan första bowlsklotet damp ner i den svenska myllan...



I lilla Sala kör vi i indoors medan banan i London var utomhus på riktigt gräs. Rena idyllen, man uppfattade det nästan som om man spelade i en engelsk trädgård.



Vackra rosträd, björnbärssnår och ofantliga lavendelbuskar kantade spelplanen.



Vi har ett resultat 1 - 8. Detta är slutställningen efter vår första match mot hemmalaget Streatham.



Team Jamaica och Sala/Sverige. Obs! Jag sitter längst ner i mitten...



Taktiksnack inför machen. Tävlingsdräkten består i år av kornblå tröjor från Lidl och vita kockbyxor av bästa kvalitet... En kort summering av tävlingen: 4 förluster, 1 oavgjord och 2 vinster i vår första internationella tävling någonsin... men nästa år tar vi dom...

onsdag 2 september 2015

Matupplevelser...

En helg i storstaden London medför en och annan matupplevelse...



En traditionell engelsk frukost med allt som tänkas kan, bönor, korvar, ägg, bacon och naturligtvis rostat bröd med marmelad.


Här på den polska syltan intog vi våra frukostar...



Ägg benedict innehållande rostat bröd,skinka, förlorade ägg med någon typ av hollandiesås och till detta tranbärsjuice och kaffe.




Här exteriören på den caribbeanska restaurangen...


En interiörbild visar den uppiggande gröna nyansen på inredningen... I restaurangdelen fanns tre sittplatser...liten men naggande god brukar man ju säga...



Öppettiderna något diffusa...


Ett exempel på menyn, fritterad kyckling med ris och till detta serverades en ganska stor dumpling... Ibland smakar det bättre än det ser ut...



Här äts det get må jag säga. God får man anta då grabbarna summerade denna kulinariska läckerhet som "goat heaven"...