Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 30 maj 2015

fredag 29 maj 2015

Håll dig på mattan...

Efter alla slagsmål i helgen (precis som i gamla tider faktiskt, då vi systrar slogs i tid och otid, stackars, stackars föräldrar), ja, alltså då Kulturtanten och jag slet och drog i den stackars trimmern för att få ta en tur med apparaten, så bestämde jag mig för att investera i en alldeles egen mackapär. Vi for till Eskilstuna, egentligen för att lämna in traktorkylaren för att få den svetsad eller lödd eller vad det nu kunde heta, men jag tänkte också passa på att lura med Valdemar in på någon lämplig affär...hehehe...ibland är han ju så himla lättlurad...


Inne på affären hittade jag massor av saker som jag faktiskt var i mycket stort behov av. Till exempel en hängmatta. Mycket passande då jag lovat mig själv att varje dag få lyssna på Sommarpratarna. Då kan jag, fullkomligt avslappnad, gunga fram och tillbaka, sippa på ett glas jordgubbssaft, slåss med myggen och bara njuta.


På vägen ut så hade jag den stora turen att råka på något alldeles extra. Glada, gröna grodor på en pinne. Egentligen ganska falska, veka och hopplösa men jag fattade tycke direkt och ryckte åt mig en groda omedelbart innan lagret tog slut. Jag vet att den är ganska barnslig men jag är ju faktiskt ett barn och ganska naiv till på köpet och grodan kommer verkligen att pigga upp i vår trädgård.


Det bästa köpet var så klart trimmern, jag kunde knappt bärga mig innan vi kom hem och jag fick kasta mig ner på backen och sätta fart med gräsarbetet. Nu kan jag utmana Kulturtanten på en duell i helgen, då kommer garanterat både kvickrot och grässtrån ryka så det står härliga till. Fast en sak var synnerligen bra och det var att det fanns en maxvikt på hängmattan. Vägde man mer än den nämnda vikten så var det bara, var så god, att rulla ur mattan ner på den steniga marken. Just det, så nu i sommar gäller det att verkligen hålla hängmattemåttet...Lycka till säger jag bara till mig själv...annars får man, likt trimmern, bita i gräset...

torsdag 28 maj 2015

Granskottssirap...

Som vanligt vaknade jag i okristlig tid och tog mig en sväng runt domänerna, eller egentligen bara runt i trädgården, men ändå. Jag såg alla fina, ljusa, underbara granskott och drog mig till minnes något jag läst för länge sedan och gärna hade velat gjort men liksom aldrig fått till.


Ja, just det, granskottssirap, det var det jag hade fått nys om. Och nu skulle det banne mig bli sirap så det stod härliga till.


Jag rusade snabbt över det regnvåta gräset in och plockade åt mig en skål och hastade tillbaka och började plocka granskott så det rasslade i hela trädet...ja, riktigt rev av skotten för när jag gör något så ska det gå vansinnigt fort...

 
Jag pytsade i halva burken med granskott...


Blev glad, så jag riktigt hoppade, när jag såg att det skulle vara råsocker i blandningen för det hade jag ju precis köpt, trodde jag, så jag hällde raskt i sockret. För att sedan i nästa sekund slås till marken då jag såg att jag hade rörsocker. Nåja, socker som socker, tänkte jag, och kände mig rätt nöjd...ändå. Hälften - hälften skulle det vara, ja, granskott och socker alltså (läste sedan att rörsocker och råsocker var samma sak och kunde andas ut).


På med locket och så ställa burken i fönstret. Enligt vissa skrivelser på nätet så skulle burken stå i norr eller söder för att bli till sirap medan man också fick en kraftig hostmedicin om placerade burken i söderfönster. Inget jag direkt brydde mig om, den fick helt enkelt knö in sig i det fönstret som hade plats...bland kraftiga pelargonskott och rangliga tomatplantor.

Burken skulle vändas och skakas varje dag och efter en månad skulle skotten silas av. Lätt som en plätt...

Varför jag hade fattat intresse för denna sirap var för att den gav c-vitamin, kalcium, eteriska oljor som stimulerade ämnesomsättningen och ökade immunförsvaret men kanske allra mest för att den gjorde en piggare och lugnade nerverna...och mina nerver behöver alltid lugnas ner...och nu kan man ju säga att jag äntligen kommit till skott...

måndag 25 maj 2015

Vilket dollargrin...

Nu när man rensat och hackat färdigt grusgångarna med bravur, byggt planteringsbord och odlingslådor, stadiga som betongsuggor, snott ihop både slyboll och kompoststaket på det mest fantastiska sättet och sen finjusterat vindflöjeln så måste man obönhörligen ge sig i kast med nästa projekt. Tråkigt nog så tog Kulturtanten med sig sin nya lilla trimmer annars hade jag ju legat och rullat mig i det gröna och klippt gräs hela veckan.


På "att-göra-listan" stod nu traktorn på tur. Eftersom det var ganska kyligt i luften så satsade vi på att rusta upp kylaren. Valdemar och jag bröt loss hela kylararrangemanget, baxade upp det till gården och drog så fram stora högtrycksblåsen.


Eftersom jag redan gått grundkursen i bil- och traktor-mekandet, tack Pappa, så tog jag liksom över själva ansvaret för  traktorupprustningen. Jag gjorde så klart alla avancerade uppgifterna i projektet, som att liksom hålla i själva kylaren medan Valdemar blåste genom hela aggregatet. Boss och halm från 1960-talet och kvarlevorna efter tusentals insekter flög över gården och orsakade ett närapå orkanutbrott. Man var rätt torr i halsen när det arbetet stod klart. För att inte tala om den igentäppta näsan...


Vi får ta en traktorgrej i taget. Har vi tur så är vi klara redan i september 2018, ja, om allt går bra alltså...själv tänker jag lägga mycken tid på att olja in ratten eller vad man nu kan göra för att pigga upp just den traktorattiraljen...
 

Kanske inga direkt xenonljus, inte ens led- eller laser-ljus men ändock ett litet ljus i mörkret...

lördag 23 maj 2015

Krukmakning...

Jaha, så gick den blomkrukan i kras...



Då får vi väl göra en terassodling i miniformat...


Lite jord, lite sand och gräv upp några taklökar ur grusgången så är det klart på direkten...



Ställ den på lämplig plats och bara njut...

fredag 22 maj 2015

I trim...

Nu har jag fått en för tidig födelsedagspresent, en alldeles egen, ingen Stefan dansbandskung direkt men en tvättäkta trimmer av märket Bosch.



Sladdlös men inte rådlös...
 

På bara ett swisch sveper man ner ett helt hektar lupinbeväxt mark utan några som helst problem och får på köpet en värkande, avbruten rygg...


Det gäller att hålla undan fingrar och tår fast å andra sidan är bikinilinjen så gott som räddad... /Kulturtanten snart 58

torsdag 21 maj 2015

Naturstudier på låg nivå...

Nu går vi i tantmaffian vidare. Från promenader, stickning, fågelskådning, ekologisk mat och orientering till vetenskapliga naturstudier och verkligt avancerad fotografering...


Här fastnar både stort och smått...


Vankas det närbilder möjligen eller handlar det bara om den
gamla vanliga närsyntheten...


Åh, nej, där ramlade Fru Karlsson ner i värsta varggropen...tur att hon hade reflexvästen på, annars hade vi aldrig någonsin fått syn på henne...


Som sagt, det fanns massor av blåbär i skogen idag...

onsdag 20 maj 2015

Pelargonakuten...

Förra sommaren så lyckades vi så himla bra med våra pelargonier, Kulturtanten och jag. Folk kom vandrades långväga ifrån för att beskåda blomstren. Vi blev så pass kända att folk i höstas kom löpandes från norr och söder och ville att vi skulle härbergera deras pelargoner över vintern. Tacksamma och förvånade över framgången så stod vi och tog emot pelargoner och tackade och bockade. Vi kämpade i stort sett hela hösten med att hitta förvaringsplatser.



Kulturtanten är aldrig rådlös hon, så hon tyckte att vi bara kunde ruska av den mesta jorden, lägga pelargonrötterna i pappåsar och hänga på spikar på väggen. Dessa rötter hittade vi stendöda framåt februari-mars. Lyckligtvis var det pelargoner från olika familjemedlemmar så det drabbades inte oss så hårt men visst fick vi rusa till handelsträdgården för att köpa upp oss på lite olika pelargonsorter. Men det är ju ryktet man tänker på...



Häromveckan kom några synnerligen trötta och närapå helt döda pelargoner hem till mig för vård och omsorg. Inte ett blad, inte en blomma, nej, man kunde bäst beskriva växten som en torrfnöskig pinne i ökenjord.



Men jag kan, jag också, så jag skrämde liv i pelargonen så på bara några ynka dagar blommade och prunkade den med sammetsgröna blad och ljusrosa underbart vackra blommor...konstgjord andning, hot och ett evinnerligt krusande var det enda som behövdes...plus en tio liter vatten då...


måndag 18 maj 2015

Taxpromenad...

Kulturtanten och Svågern har varit hemma på logen i helgen. Vilket inneburit jobb, jobb och åter jobb. Där till också alla evinnerliga hundpromenader med Pärlan. Hunden spattar väl på rätt bra emellanåt men Kulturtantens stegande är under all kritik. Jag har skrivit om det förut men tycker att det bör framkomma fullständigt genomgripande hur den människan är funtad.


Konstigt nog så pinnade även Mamma Gertrud på med taxsteg fast hon var kluven i halsgropen som hon brukade säga och hade onormalt långa ben. Precis så sa hon: "kluven i halsgropen och kort i livet." hon hade alltså en väldigt kort (?) rygg dessutom hade hon ingen hals, enligt egen utsago, så hon liknade mest en talgoxe. När hon och Pappa Anders var ute och gick så klev Pappa på med världens fart och Mamma försökte hinna med men hur hon än kämpade så kom Pappa alltid i mål tio minuter före henne.


Pappa startade ju upp sin orienteringskarriär i femtioårs åldern. Innan dess hade han bara servat oss flickor med skjuts till träningar och tävlingar så gott som året om. Han löpte som ett jehu genom skogen och hans specialiteunderlag var nyhugget hygge. Jag råkade på honom några gånger på just sådana marker och han sprang om mig som ingenting trots att jag faktiskt tävlade i elitklassen. Han hade ett oerhört vinnande steg och vräkte sig fram över rotvältor och stora rishögar utan problem.

Vissa beskrev hans berömda kliv som ett typiskt Groucho Marx steg. Pappa tog detta så klart som en komplimang och sken som en sol. Höjdpunkten på hans tävlande var när han fick springa på Veteran-VM i Finland där han absolut inte vann men råkade däremot skada sig huvudet så "fältskären fick tråckla ihop" honom men detta gjorde ju inget för det var ju ändå inga väsentliga delar tyckte han. Ja, se den mannen var så fruktansvärt positiv...

Mamma Gertrud var också med på orienteringstävlingarna landet runt. Hon följde med oss till start, hejade när vi sprang i mål och packade upp limpsmörgåsar och kaffe och serverade oss efter väl förättat värv för att sedan väl hemma fick tvätta leriga och skitiga tävlingskläder medan vi låg och pustade ut på kammarsoffan.

Kulturtanten hade ju som sagt en framgångsrik period inom orienteringen. Vann tävlingar, tränade och var aktiv så det stod härliga till. Idag frågar jag mig just det, hur kunde hon över huvudtaget vinna en enda tävling med det löpsteget? Men man ska ju inte döma hunden efter håren...

lördag 16 maj 2015

Krikonfrossa i höst...

Till hösten väntas en pyramidal krikonskörd om man går efter den enorma blommningen som just pågår...



Tur att vi har lång tid på oss att planera vad vi ska göra av den oerhörda mängd krikon vi förväntas skörda till hösten...



Låt oss tänka, vad gör man egentligen av dessa frukter...



Efter ett intensivt googlande kom vi fram till marmelad,  inlagda krikon och kräm eller så gör vi som vi brukar göra, blandar till några pavor krikonvin...

fredag 15 maj 2015

Att veta hur en slipsten ska dras...

Äntligen har vi fått fart på slipstensverksamheten här hemma på logen. Förra våren hittade jag ju den gamla vindflöjeln och hyste mycket stora förhoppningar att någon vänlig själ skulle förbarma sig över den antika tingesten och fräscha upp den. Men ingen skrev upp sig på den listan minsann...


Men nu, hör och häpna, så är vindflöjeln fit for fight igen. Valdemar har sågat ut en ny vinge och liksom stadgat upp hela anordningen. Och så kom då lilla jag med målarpenseln i högsta hugg och skvätte över lite färg här och där.


Vi baxade fram en gammal granstam som vi med gemensamma krafter lyckades få ner i jorden, fast det var rena rama stenröset. På med gubben och gumman och vips så satte gumman fart att veva runt och gubben började genast vässa sina knivar.


Det är så mycket nostalgi med den här vindflöjeln som Pappa Anders tillverkade för länge, länge sedan. Förr satt den på taknocken på lekstugan men tråkigt nog föll stugan offer då den stora björken råkade rasa omkull. Man blir så glad när man ser den snurra ja, jag skrattar bara jag hör ljudet...man blir som barn på nytt...eller också är man bara synnerligen lättroad...


Det fanns andra på gården som också ville leka vindflöjel. Det var Valdemar och sonen Karl Plåtslagare. Dom stod i timmar och försökte vässa upp en kniv. Men så var den också stor som ett samurajsvärd, ja, kniven alltså. Valdemar vevade och vevade så svetten stänkte runt om men kunde tråkigt nog ändå inte komma upp i vindflöjelns oerhörda hastighet. För det är nog alltid små gummor som vet hur en slipsten ska dras... och var det blå skåpet ska stå...

onsdag 13 maj 2015

När bilen gick till väders...

Så var det dags för bilbesiktning igen. Jösses, vad tiden går...


I ett svagt ögonblick råkade jag lova Valdemar att jag skulle följa med in till stan och till macken för att fräscha upp bilen inför årskontrollen. Om jag hade vetat vad som skulle hända min lilla bil så hade jag aldrig i mitt liv hängt på.

 
Bilen kördes upp på lyften och gick helt rått till väders. Ända upp till taket i gör-det-själv- hallen. Jag fick lust att bara hoppa och skrika men jag bet ihop. För hur mesig får man egentligen vara? Det hela slutade faktiskt med att jag helt bekvämt löpte fram och tillbaka under bilen och drog i muttrar och bultade och slog för att kolla upp stabiliteten i underredet. Men visst höll jag hela tiden ögonen på själva lyften för att se att den inte helt apropå skulle råka sjunka neråt.


Fast jag har varit med om betydligt värre saker, ska Ni veta. För när vi var unga, Kulturtanten och jag, då fick vi regelbundet lektioner i bilvård av Pappa Anders, vi skulle minsann klara oss fast vi var flickor (?), tyckte han. Om vi var särskilt intresserade går jag inte in på just nu men det var liksom aldrig läge att tacka nej till en sådan bilreparationsinformation.

Jag minns den gången då jag skulle krypa under bilen och försöka få loss det trasiga och rostiga avgasröret. Pappa kröp med under den gamla Amazonen, ivrigt hejande och tjoande, allt för att jag skulle överleva min svåra klaustrofobi. Jag låg säkert en hel eftermiddag  under bilen innan jag fick isär det förbålda röret. Hela tiden livrädd för att bilen skulle halka av dom gamla björkkubbarna som Pappa stadgat upp det hela med. Men det fanns absolut ingenting som var omöjligt...tyckte Pappa ja...


Ja, precis så här ser min lilla bil ut. Tror någon möjligen att den går igenom besiktningen...

måndag 11 maj 2015

Trädgårdshelgen som var...

Hela helgen gick i ett flygande fläng. Jag började lördagen med att bygga en kompost. Eller, rättare sagt, den som fanns reste vi redan för flera år sedan men som av väder och vind i stort sett gett upp och såg synnerligen fallfärdig ut. Turligt nog så har vi mycket av kraftig sly så jag sågade ner massor av pinnar, släpade fram och flätade ihop komposten. Det blev så himla mysigt så man hade gärna velat tillbringa hela dagen i den utomordentligt välbyggda komposten...



 Så satte jag fart med att iordningsställa den nyligen hopspikade odlingslådan. Valdemar går numera tålmodigt med på att hämta material från både logen och vedboden, lite plocka här och någon planka där, så det blir en odlingslåda lite nu och då. Så fylla lådan med torra pinnar i botten, torrt gräs, lite kompost och gödsel och så på med jorden. Det blev så hemtrevligt vid odlingslådan och jag inmundigade elva-kaffet på en sten...



...strax bredvid den gamla lönnen som var i blomningstagen och trädet var fullkomligt knökfull av humlor och bin. Det lät som det surrade och durrade i hela lönnen...försökte enträget tipsa dom om insektshotellet strax bredvid men såg ingen alls som flög åt det hållet direkt.



 Det är så konstigt hemma hos oss på logen. På vissa ställen på gården poppar det upp fina blommor och växter helt frivilligt liksom. Som typ i kompost- och skräp-backen där finns ett hav av gullvivor och hela marken är täckt av trevlig vintergröna, krikonträden breder ut sig och fänrikshjärtanen övertar raskt lövhögarna och nu finns en hel matta av liljekonvaljblad att bara invänta blomningen.

Jag har rensat ogräs, kört som en galning runt med skottkärran, pytsat i jord här och där, gjort några fler odlingsplatser, försökt pigga upp vildvinet, plockat nedfallna grenar och kvistar...ja, vart man än tittar så finns det bara mer och mer att göra...



Regnmätaren är invigd och funkar alldeles ypperligt har det visat sig. Häromdagen kom jag på en smart grej, som jag så ofta gör nu för tiden, faktiskt, denna säsong ska jag absolut inte baxa fram dom supertunga hemgjutna fågelbaden. Näe, jag tänkte att fågelskrällena i stället skulle kunna ta uppfriskande bad i regnmätaren, både praktiskt och effektivt. Men det sket sig direkt när jag påmindes om dom flera hundra kilon solrosfrön som vi trugat på fjäderfäna under vintern. Småfåglarna har ju nämligen vuxit sig stora som smällfeta tjädrar...och sådana får ju definitivt inte plats i regnmätaren...ja, om dom nu inte kör en sträng stranddiet på vatten och bröd...som jag...också borde göra...

söndag 10 maj 2015

Bananplättar...

Dagen till ära bjöds alla barnen, numera vuxna och utflugna men på hemmabesök, på vegoplättar.


Serverade med hallonsylt direkt ur plastflaskan...


Plättarna var uppenbarligen goda. Mannen som inte höll tiden utan kom en kvart för sent fick sona sitt brott genom att få nöja sig med dom två sista kvarvarande plättarna. Snacka om att gå bananas...

lördag 9 maj 2015

Våryr...

Våryra på Svepnäs Gård Sala ett säkert vårtecken. 
 

 En höna gör ingen sommar men ger kackel i hönsgården...
 

Här fanns det mängder petunior både i ampel och i kruka...
 

Traktens odlare ställde upp och erbjöd mängder av växter...


Trädgårdsföreningen drog sitt strå till stacken...
 
 
Stinas gofika fanns att njuta av...


Saft, sylt, ostkaka, bröd, honung allt fanns till försäljning...


Rackarns stiliga raggaråk att skåda och beundra...


Vem skulle inte vilja glida runt i dessa ljuvliga skapelser...
 

Jag fick med mig citronhonung och stark honungssenap hem...



och en massa blommor köpte jag. Sibirisk vallmo, gullviva och dillpion och denna fantastiska höna kunde jag bara inte motstå... Kärlek vid första ögonkastet...