Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 4 maj 2015

Grodyngeldags...

Idag börjar det nya nyttiga livet! Första måndagen i ny månad då går startskottet. Det är ju något som man hållit på med sedan ungdomens ljuva dagar men då var det fråga om nytt liv varje måndag. Nu har man dock med åren blivit något klokare och bara tar en nystart i månaden. Rinner det ut i sanden så gör det det men man har då laglig rätt att vila ut till nästa månadsskifte.


Eftersom jag alltid är lite efter alla andra så har jag precis funnit chiafröna. Dom har visserligen stått där i skafferiet och gömt sig bakom pumpafrön, solroskärnor och linfrö men inte liksom inte nått ända fram. Men nu rörde jag, glad och överlycklig, ihop chiagröt för att låta stå i kylen över natten och så ha en hälsosam och härlig (?) frukost klar.

Omtänksam som jag är så vispade jag så klart ihop en tallrik till Valdemar också som dock rynkade på näsan och var synnerligen skeptisk. Nåväl, natten blev till dag och tiden var inne för chiagrötspremiären. Ärligt talat var det ingen superhit direkt men jag pinade i min tallrik med ett påklistrat leende på läpparna. Smackade ljudligt och hummade: "Mmmm, så gooott!" Valdemar då, jo, han sparkade bakut och vägrade att ens smaka på den välgörande gröten. Inte ens när jag försökte: "Och så tar vi en sked för mamma..."


Innerst inne så tror jag att den manövern var som en plötslig hämnd. Jo, minsann, Valdemar har nämligen kommit på mig när jag ouppfostrat och oförskämt på ett mycket otrevligt sätt pillade ur godbitarna ur hans favvomusli. Som till exempel olika slags nötter, torkad frukt och andra smaskigheter. Alltså alla godsakerna bara råkade liksom hamna i min frukostskål...

Valdemar hade ju sedan länge undrat, för han fyllde på musliburken med den frestande, fullkomligt underbara muslin för att sedan, helt plötsligt, bara hitta typ trötta havregryn, torra halmrester och annat boss när han slevade upp i sin tallrik. Men nu visste han hur detta kunde vara möjligt...tråkigt nog...

Så där står nu jag med ytterligare en portion chiagröt att tvinga ner. Vem är egentligen sugen på en skål grodyngel till frukost, jag bara undrar? Hämnden är ljuv, tycker nog Valdemar...

4 kommentarer:

  1. Valdemar är minsann en så klok man som inte går på nyttiga nymodigheter, hade varit kul att se hans min och den skeptisk stängda munnen. Strongt att inte gå på allt nytt brukar jag envist hävda..... men faktum är att jag bara skyddar mig själv, jag är ju så "gammeldags" , tacka vet jag gröt, jag vet en till som gillar det, han den där med vitt skägg som brukar komma smygande i juletid och som också verkar vara lite från svunnen tid.
    Kram till er, ha det gott och strunta i yngelgröten ! Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så blir det, jag kommer att helt rått strunta i chiagröten och i stället fortsätta med den gamla hederliga havregrynsgröten. Med några skedar hemkokt lingonsylt på toppen. Och så fortsätter jag med att tjuva ur Valdemars musliburk...Ha det så bra!

      Radera
  2. Hahaha :-) Nyttigt är bara trist! Men dom där godbitarna i müslin är väl lite smånyttiga i alla fall. Tips: köp en egen müsli, plocka godbitarna och strössla över det trista lite i taget och i smyg i Valdemars burk. Kanske inte märks lika mycket...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så kan man också göra. För den muslin är verkligen något att hänga i julgranen och ibland räds jag över att jag blivit musliberoende...om man nu kan bli det...

      Radera