Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 31 december 2013

måndag 30 december 2013

Almanacka 2014

Fick en fin julklapp från Lilla gummann. En retrokalender för 2014. Här kan man se idolbilder på Lill-Babs, James Dean och Beatles. Reklam för Samarin, Saab och Citronil. En Beatles konsert 1963 kostade 14 kronor...


Tjuvkikar lite fram i tiden. I mars får vi se hur det gick till i köket förr tiden...

Medan lilla frugan sitter och stryker visar mannen sej på styv linan.


Kvinnorna sitter när dom stryker! Varför då? Kanske för att strykbrädan är så förbenat låg. Eller? Kvinnorna tycks även ta på sej finstassen när det är dags för dessa hushållssysslor.


Mannen har även han klätt upp sej. Iförd skjorta, slips och kostym  under förklädet torkar han disken så käckt och jonglerar med kastrullerna som han vore värsta cirkusartisten. Händig man gör så gott han kan...Hushållsarbete kan visst vara kul...

söndag 29 december 2013

Tjo va de va livat i holken i lördags...

Kvitt kviddelikvitt ropa Mannen förskräckt. Kom alla mesar för björken är knäckt.


Vad kan man kalla detta? Är det en liggholk, fågellya eller något för stamgäster? En bostad med både för och nackdelar. Fall från denna höjd är inte livshotande. Vid spöregn kan den användas som badtunna.


Den björken har gjort sitt kan man säga... Mannen och Butikschefen Valdemar gick med liv och lust in för riseldningen. Nu är det riset ett minne blott. Kvitt kviddelikvitt...

lördag 28 december 2013

Dagens veganska...

... på menyn idag: Hemmagjord falafel med stark tomatsås, sallad och klyftpotatis


sen blev det soffhäng med nästan hela tjocka släkten framför den varma kakelugnen. På tv:n visades en svensk klassiker medan...



mörkret lade sig...

fredag 27 december 2013

Ett hål i sockan...

Så kom snön... något försenad kan man tycka...

 
I morse var det ljust och vackert...


Ligger inne på kökssoffan och har det skönt och läser, har börjat på Berlinerpopplarna.


Problemet är att jag har hål i mina raggsockor. Ska jag försöka att stoppa sockorna eller ska jag slänga dom? Kommer ihåg när jag försökte stoppa sockor förra gången. Det var väldigt många år sedan. Det blev som små klutar under fötterna, rena rama zonterapin att gå i dom... Kanske Lilla gummann skulle kunna göra en insats...hon som är så modig och tapper med sin nål och sin tråd......

torsdag 26 december 2013

Jubileum...

Hipp, hipp, hurra idag har vi bloggat i ett helt år.
Hade det handlat om bröllop hade vi firat i bomull men jag tror att det får bli kanelbullar.


Har varit på Annandagsrea. Vi var rätt många som träffades där... nästan alla i länet tror jag... Köpte jag något? Yes, jag slog till på två vita hyacinter. Men gladast är jag att jag kom ut med livet i behåll...

 
 
Så gratulerar vi Lilla gummAnn på hennes namnsdag idag. Det är ju Anndag jul... Hurra, hurra, hurra, hurra...

onsdag 25 december 2013

Julklapp

Fick kaffekoppar i julklapp av Theti. Så idag blir det gofika hela dagen...

Redan till frukost åkte nykopparna fram. Kaffe i finkopp med skinksmörgås och köttbullsmacka går inte av för hackor.


Och av bara farten fick jag med ett par julljusstakar på bilden... Vi får se hur länge den ovanan håller i sej...

tisdag 24 december 2013

Ljusstake 24 Jul när vi var små...

Pappa Anders såg ut årets julgran i god tid när vi var små. Säkerligen redan under sommarens turer i skogen. Han tog alltid en som skulle gallras bort. Alltså så var inte våra granar särskilt vackra, nej, men synnerligen sällsynta. När han huggit granen fick den stå några dagar inne på logen så slussades den in i kammaren via en tidsfrist på den kalla verandan.

Granen togs in på julaftonen, möjligen dagen innan, men det kom först på senare år. Plastlådan med julpyntet, som stod inne på gamla vinden, togs ner och man kastade sig fram för att börja söka bland skatterna.
Gammal elljusstake från barndomens underbara dagar.
Fungerar fortfarande.
Förr i tiden (?) tillverkades rejäla och hållbara saker.
I jullådan låg det lockiga änglahåret. Jag trodde i många år att det verkligen var riktigt änglahår. Håret var stickigt och vi visste att man inte skulle hålla i det för mycket, men oj, så vackert det var. Så fanns det långa, blänkande "silverhalsbandet". Vilken underbar skatt! Fast det egentligen var ett falskt, typ metallkulhalsband med en vikt på max åtta gram. Vad jag önskat att detta hade varit bara mitt. Silverhalsbandet nådde flera varv runt granen. Med åren försvann dock det silvriga, tråkigt nog, men det var vackert ändå. Varför slängde vi det?

Glitter hade vi så klart. Men ganska så gammalt och ganska så kalt. Men vad gjorde det? Så alla fina kulor som skulle hängas i granen. Varje år fick vi tillsägelser att vara rädd om kulorna och varje år kraschade vi ett stort antal kulor. Mamma Gertrud löpte som ett jehu med sopkvast och skyffel för kulskärvorna blev hiskeligt många och ruskigt vassa efter ett fritt fall från högsta grangrenen.

Fler fina saker fanns längst ner på botten av jullådan. Till exempel flaggspelet. Och så dom fyra stora flaggorna som sattes högst upp strax nedanför stjärnan. Ja, stjärnan var glittrig och silvrig och blev verkligen pricken över iet.

Så fanns nåt mer i lådan, men var det egentligen julpynt? Vi blev tilldelade sådana när vi gick i småskolan, om det var grejer från Röda korset som skulle säljas för välgörande ändamål, kanske. Systern och jag fick varsin rejäl bunt med julstjärnor, eller vad det nu kunde vara, (den som designade detta pynt borde sagt upp sig med omedelbar verkan och flytt från landet illa kvickt). Tråkigt nog hade vi ju inga grannar på nära håll så vi fick ju köpa allihop själva. Därav den stora högen i jullådan.

Ljusslinga till granen hade vi faktiskt. Ordentligt nedlagd i kartongen efter varje julhelg. Men vi var noga med att släcka ner slingan om vi inte var i rummet. Det var ju så på den tiden. Så fort man gick ut ur ett rum så släckte man lampan. Så fort man gick ut ur ett rum så stängde man dörren. Ingen ström skulle slösas. Ingen spisvärme fick läcka ut. I varje fall inte hos oss...
Lilla gummann och Kulturtanten
i mycket unga år på kammarsoffan...
På julaftonen kom också den enda elektriska ljusstaken som vi hade fram. Den stod alltid i kammarfönstret som vette ut mot trädgården. När julgranen var klädd, ljusstaken tänd och när Mamma vecklat ut dom skrynkliga vinteräpplena ur tidningspappret och Pappa värmt glögg på vedspisen och vi systrar satt med glittrande ögon på kammarsoffan och väntade och väntade och väntade, ja, se då var det JUL...

Från oss båda till Er alla en riktigt
GOD JUL!!!

måndag 23 december 2013

Ljusstake 23 Dan före dan...

Gamla, fina träljusstakar. Komna från norra delen av Västmanland.

Fint snickeriarbete men tråkigt nog så misslyckades det helt med storleken på hålet för själva ljuset. Inga normalljus passar liksom. Hur mycket man än karvar så står ljuset snett och vint. Ej heller stearinljus modell mellanstor passar i ljusstaken för då felar det på några millimeter och man upplever det hela som en fruktansvärt ranglig och sladdrig ljusstake.

Förmodligen hade dom tappat bort just den borren som skulle passat  för arbetet. Eller hade den möjligen rostat sönder totalt. Vi har ju själva en stor samling borrar, uppe på snickarboden, säkerligen från senare delen av 1700-talet och vet hur pass svårhanterliga dessa gamla, rostiga verktyg kan vara. 

Idag tänker vi på vår kära Faster Vera som hade sin födelsedag den 23 december. Samtidigt som drottning Silvia, vilket betydde mycket för henne (Vera alltså) då hon var mycket intresserad av kungahuset. Och så fyllde ju Gunnar Sträng samma dag och var ju även årsbarn med Vera. Det hände sig att hon skrev och gratulerade herr Sträng på födelsedagen men fick aldrig något svar. Däremot hade hon för vana att skriva till alla statsministrarna och flera gånger fick hon svar. Det bästa brevet var dock det hon fick från kungaparet som gratulerade henne på 100-årsdagen. Faster Vera hann bli 103 år innan hon vandrade vidare till Körsbärsdalen...
 

söndag 22 december 2013

Ljusstake 22 Ser du stjärnan...

Fjärde Advent

Det strålar en stjärna... Nu är det bara Jesuskrubban som fattas. Får göra som Ernst gjorde, gå ut i snickerboa och tälja mej en Jesusfamilj... Funderar på om jag ska ta morakniven eller motorsågen... ja det är väl hugget som stucket...


lördag 21 december 2013

Ljusstake 21 Loppisljusstake

Här en äkta loppisstake... Kunde inte motstå den, halva priset på julsaker. Ja ni förstår kanske...


Har lagt på bästa julduken. Duken har jag fått av svärmor Märta som hon har broderat till mej.


På med alla röda ljusmanschetter jag hittade och simsalabim så har jag en väldigt julig ljusstake...

Som ni kanske ser är strykning inte nåt jag sysslar med så här dagligdags. Mannen däremot han stryker regelbundet. Varje gång det är landskamp mellan Sverige och Danmark i fotboll stryker han. Då plockar Mannen fram strykbrädan och stryker skjortor så det bara visslar av ånga likt ett gammalt ånglok. Så här är det bara att lägga på ett kol...



fredag 20 december 2013

Ljusstake 20 Silverljusstakarna

Familjens vackraste ägodelar. Stod oftast inne i "rummet" där vi bara var till "fint". Tunga som värsta kvarnstenarna. Putsades till ett enda stort silverskimmer. Mamma Gertrud slet med Häxans putsmedel och torktrasor så det stod härliga till medans vi döttrar satt och munhöggs vid köksbordet, ja nästan slogs, faktiskt. "Om ni inte är snälla så berättar jag för Pappa när han kommer hem." Sa Mamma. Och...? Tänkte vi...och himlade med ögonen.


Någon gång när vi var extra besvärliga då ropade Mamma: "Jag ska köpa en bandspelare och spela in er och så låta Pappa få höra hur olydiga ni är!" "Yes!!!" ropade vi flickor i kör, för en bandspelare det var precis vad vi behövde hemma på gården. Fast det kom ingen bandspelare hem till oss heller, förrän mycket, mycket senare. Det enda som hände var att dom nyputsade silverljusstakarna blev stående på köksbordet och glänste när vi kurade skymning den eftermiddagen...

Nu för tiden står dom alltid framme på köksbordet i Stora stugan. Absolut inte putsade men dom pryder alltid sin plats ändå...men kanske man borde ta ett tag med trasan och fräscha upp dom till jul...eller också inte...fast nu har vi ju å andra sidan fått ett alldeles enastående bra tips på att blanda aluminiumfolie, bakpulver och kokande vatten att doppa silvret i. Så enkelt var det med det...

torsdag 19 december 2013

Ljusstake 19 Nattljusstakar...

Här kommer en trio av nattljusstakar. Två är tillverkade i mässing och en i silver.

Varifrån härstammar dessa ljusstakar då? Ingen aning. Fådda, hittade eller ärvda? Ja antagligen. Dom bara finns här i skåp och undanställda lådor.

Här ser det ut att behövas en rejäl upputsning för att få fram den rätta lystern. Silverstaken är alldeles svart och har inte varit i närheten av någon putstrasa på många år.

 
Nu vet jag vad min kväll kommer att innehålla...

onsdag 18 december 2013

Ljusstake 18 Mässings igen / Mora och Skultuna

På allmän begäran så visar vi fler mässingsljusstakar.

Dessa ljusstakar ser likadana ut i sin utformning men läser man så står det Mora under den lilla ljusstaken medan den stora är märkt med Skultuna. Den stora ljusstaken har alltid funnits i vårt barndomshem. Ett arvegods som heter duga.

På tidigt 60-tal, ja, nu rör det sig så klart om 1960-talet, så begav sig Farmor Hulda på bussresa till Mora. Där köpte hon två exemplar av denna lilla mässingsljusstake. En till mig och en till Kulturtantssystern.

 Som av en händelse så råkade jag hitta den ena inne i gamla skåpet på vävkammaren. Tog för givet att Systern redan roffat åt sig sin mässingsljusstake så jag lade genast beslag på detta exemplar. Har fått för mig att dessa Moraresor var synnerligen populära på 60-talet. Systern och jag fick också fina prydnadsdjur, som hade inhandlats under en annan resa, och då i Mora-Nisses berömda affär. Jag tror att jag fick en räv och Systern en ekorre. Förmodligen var det en viss symbolik i den gåvan. Jag listig som en räv (eller möjligen jag hade en räv bakom örat) medan Systern bara roade sig med att klättra i träden och leta mat. Ja, så kan det gå...

tisdag 17 december 2013

Ljusstake 17 Stora bocken Bruse...

Mörkaste dygnet på året här gäller det att tända alla ljusstakar man har. Som av en händelse stötte jag på bocken. Arvegods från Mannens förfäder.


Och här nedan ser ni den lilla gran jag rev med mig under granjakten. Den stod där inklämd mellan några bäverfällor och bara behövde räddas...

 
Nu fattas bara glitter och glamour...

 



måndag 16 december 2013

Ljusstake 16 med små hjärtan...

Ljusstake av någon slags metall. Inhandlad på loppis för en spottstyver

Ljusstaken har varit ganska tillintetsägande men när jag tog och pimpade den så sken den äntligen upp (?) lite grann...


Lite lummer och några virkade hjärtan och vips så blev det som en helt annan ljusstake...


Ser Ni den fasta och fina virkningen. Hjärtanen är verkligen en ren fröjd för ögat...ingen kan tro att det är jag som knåpat ihop dom...

...men än är inte undrens tid förbi...

söndag 15 december 2013

Ljusstake 15 den lilla svarta...

Tredje advent. Grått, regnigt och halt. Det blev en blöt historia när vi idag drog upp båten och högg årets julgran. Vid sjön hade bävrarna lekt rövare och fällt träd kors och tvärs över stigen...



Men båten kom upp... 

Vi fick leta länge efter den rätta granen, lång, smal och kraftig skulle den vara i år... Att leta julgran är inget man bara hastar över. Nej allt måste ske mycket noggrant och metodiskt...


För kort och vid...
 

För buskig och inte drömgransformad alls...
 
 
Inte heller den här granen blev godkänd. Kan kanske bero på den något skeva stammen... Hur skulle julgransfoten vara utformad?Denna grantyp skulle inte platsa i en Disneyjulfilm.


På den här modellen är problemet var ska toppstjärnan sitta? Ska den bara ligga uppe på eller... Till slut hittade vi granen men då hade redan mörkret lagt sig och det var för mörkt för att föreviga.

  
Efter allt granletande blir det till att tända adventsljusen och ha en skön söndagkväll. Det är bara att konstatera att vackra julgranar växer inte på träd...

lördag 14 december 2013

Ljusstake 14 Gjutjärns...

Inte ett endaste lilla loppis blev det idag!? Är nog lite sjuk... Bara alldeles vanliga affärer som bokhandeln, garnboden och blomsterhandeln. Det var där bland alla blommor och blad jag fann denna ljusstake. Blev min favorit omedelbart.


Så nu sitter vi här, Mannen och jag (Kulturtanten), i stora huset och kurar skymning med tända ljus, glögg


och bandy... Inte jag men Mannen... Hur kul är bandy på en skala?

 
 
- 4 tror jag... Nu lägger jag in mer ved i spisen och värmer lite mer glögg... Ha en skön lördagkväll.

fredag 13 december 2013

Ljusstake 13 Staffan stalledrängs ljusstake...

Det var en gång för länge, länge sen...på den tiden då mitt loppisliv precis hade börjat. Vi var på väg till ett loppis i storstaden några mil bort. Oj, det var så mycket folk att vi nästan fick lov att slå oss fram. Förmodligen första dagen dom hade julsakerna framtagna. Loppistanterna for fram som värsta huliganerna. Dom kastade sig över ljusstakar, julkulor och fönsterstjärnor. Slet och drog i flaggspel, glitter och girlanger. Två bastanta kvinnor i övre medelåldern kom i bråk om två smällkarameller. Loppischefen fick rycka in och medla tills allting ordnade upp sig och lugnet spred sig över loppislokalen.

Det stod några skamfilade lådor vid sidan längst in på loppiset. Som av en händelse stack jag ner handen i ena lådan, på vinst och förlust, och fick med mig en dammig, konstig bräda upp.
Staffan vattnar sina fålar fem. Jo, jag tackar jag...
Men oj, vad gullig, några hästar i blått och rött. Såg rätt skabbig ut men jag föll för den omedelbart. Med hästbrädan i ett fast grepp travade jag fram och ställde mig i kön. När det var min tur så frågade jag hur mycket den kostade. Mannen i kassan brast ut i gapskratt. Han skrattade så han nästan svalde skägget (var det jultomten i alldeles egen hög person möjligen?). Till slut tog han sig samman och frustade: "Den där brädbiten kan du få för en femma!" och så fortsatte att skratta. Nu skrattade hela kön åt mig så jag tog min skruttiga hästbräda under armen och skyndade mig ut.
 Staffan och favvopållen - lite gamla och skabbiga...
men still going strong...

Det var först när jag kom hem och dammat av loppisfyndet som jag såg vad det egentligen var. Det var en ljusstake med Staffan stalledräng och hans fem fålar. Dom röda och blåa hästarna såg helt underbara ut medan Staffan och den apelgrå hästen såg något malätna ut. Men vad gjorde det? Hästbrädan hade förvandlats till en ljusstake och den var bara min.

Vackra hästar med färg och utsmyckning som gjord av värsta
konstnären...vill man gärna tro i alla fall... 
Mina närmaste kände inte likadant för Staffan och hästarna som jag gjorde. Men en dag läste vi ett julreportage i en inredningstidning och vad fick vi se då, om inte en precis likadan hästljusstake som min. Det var den dagen då Staffan och fålarna fick sin givna hedersplats på finskåpet och har sedan dess alltid plockats fram på första julpyntsdagen. Inte så illa va? Från skabbig bräda för en simpel femma till värsta inredningsljusstaken...