Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 31 december 2014

måndag 29 december 2014

Jul - loppis - REA

Har varit på årets jul - loppis - REA och fyndat sta.


Alla julsaker 1 krona styck.  Fyndade loss så det stod härliga till.


Underbar julljusstake för julgransljus.


Ljushållare till granen nästa år.


Kulljusstakar är aldrig fel.


Fick även med mej en snörhöna. Börjar kännas som om jag samlar på snörbehållare i form av hönor. Om jag har tur kanske jag hinner få ihop en hel hönsgård till påsk...

Kulturtanten

söndag 28 december 2014

Ibland måste man offra sig...

Mellandagarna i all ära, men jisses vad man måste sätta i sig. Slaka skinkskivor, trötta prinskorvar och halvtorrt vörtbröd. Ja. för inte vill man väl slänga mat i onödan heller? Nej, verkligen inte, nu ska här alla rester från karotter och bunkar trugas ner.

 
Även julgotterna ska ju helst ta slut så fort som möjligt för snart stundar ju det nya året och då kan inga sådan onyttiga influenser hänga med. Hemgjorda marsipansötsaker, knäck och nougatbitar fullkomligt trycks ner. Och när vi, helt mätta och nästan illamående, glatt kastar bort det sista godispappret så hittar vi ännu en kvarglömd godisask. Och vem tänkte ge upp då? Ja, inte vi heller.

 
Vi satt urlakade, dästa och trötta i soffan och underhölls av Valdemars favvoprogram - Formel-1 tävlingar hela långa dagen. Kom inte och säg annat än att det mysigt med en riktig tv-dag efter alla helgdagarna...zzzz...

lördag 27 december 2014

SM i hyacint...

SM = systramästerskap. Detta är absolut det sista vi har att säga om dessa evinnerliga hyacinter. Lovar på heder och samvete. 

Vi har ett resultat...

Den vinnande löken är...


Lilla gummanns hysteriskt välväxta skapelse. Hon lyfte minsann på hatten i rättan tid...


På ohjälplig sista plats kom Kulturtantens med sin kravliga och minimala utväxt. Knappt synlig för ögat... Av denna tävling har vi lärt oss att köpa lökarna i god tid. Ja, kanske redan direkt efter kräftpremiären i början av augusti...

fredag 26 december 2014

Så var det äntligen dags för Ann-dan...

Hemma hos oss, när vi var små, så hade vi vissa traditioner i juletid. Julaftonen tillbringade vi alltid hemma på gården, juldagen firades med julotta i kyrkan klockan fem och så med efterföljande bondfrukost hos dom nere i Bäckbro. När så Annandagen kom var det dags för den stora julgransfesten i Bygdegården nere i byn. Det var en riktigt stor händelse och vem i hela friden ville missa den, inte vi i alla fall. Man ikläddes nya hemsydda klänningar, fina, blanka klackskor och så då ett par alldeles underbara strumpbyxor. Finare än så kunde man helt enkelt inte bli. En jul så kommer jag ihåg att vi hade fått glittriga strumpbyxor i julklapp. Ja, Ni hörde helt rätt, dom var glittriga. Måste ha varit dom enda i hela världen just vid den tidpunkten, trodde vi i alla fall.


Dansandet var vi kanske inte så intresserade av, i varje fall inte i dom allra yngsta åren. Men Mamma Gertrud och Pappa Anders hade utarbetat en riktigt bra lösning, så klart. Dom stod emellan oss i ringen runt granen och höll upp oss i händer och armar så att vi således inte nådde golvet med fötterna utan for runt granen som värsta disktrasorna. Efter ett tag tröttnade vi väl och fällde ner benen och tog mark på det hala golvet och trippade på i dom klackiga skorna men visst var alltid armarna onormalt långa efter just den där julgransfesten.


Påpekas bör att vi aldrig någonsin sa Annandagen utan vi kallade den dagen för Ann-dan. Jag trodde hela livet att det var för att jag så glädjande hade begåvats med just namnet Ann fast det egentligen bara var en rent dialektal ordförvrängning. Annandagen, Ann-dan eller ej, det känns som om det är bara min dag idag...

torsdag 25 december 2014

Dagen efter...

Då var alla klapparna öppnade, chokladen uppäten och granen är kringdansad. Vad ska man göra nu?


Varför inte ta och julpyssla nu när man har lite tid över... 
Man behöver: Lite träpinnar, några trädkubbar och vanliga träpinnar ni vet typ blompinnar...


Bryter träpinnarna i rätt längd. 
Borrar hål i träpinnarna.
Trär upp träpinnarna på blompinnen. 
Färdigt.
Hur svårt kan det vara?


En alldeles underbar, perfekt och bestående gran. Inte ett barr så långt ögat ser... Visar min alldeles underbara skapelse för Mannen, han hummar något ohörbart och frågar sedan: "Ska du göra flera?"
"Klart jag ska göra flera" svarar jag och fullkomligt rusar ut i snickargarderoben för att tillverka en hel skog av granar...


Med nästa gran blir det lite problem. Blompinnen är tjockare. Måste byta borr. Det är nu jag måste erkänn att träslöjd aldrig, och då menar jag aldrig, har varit mitt rätta element. Frågar Mannen till råds. Han byter till en större borr men jag tycker inte han har det rätta intresset för detta projekt. Han är inne i ett kritiskt skede i något spel på mobilen och kan knappt slita sig...


Sen blir det bara värre och värre. Tredje granen blev inte helt perfekt men efter en del justeringar i morgon kommer den att bli den vackraste av alla... Nu ska jag lägga mig i sängen med en kall handduk över pannan för att vila upp mina franska nerver... I morgon ska jag i alla fall göra en grandunge...

tisdag 23 december 2014

Nu är det jul igen...

...nu är det jul igen...


En riktigt 
GOD JUL
önskar vi ER alla
Kulturtanten och Lilla gummann

Det är en hyacint utsprungen...

Nu vill jag redovisa resultatet från min hyacintodling och därmed mitt bidrag i Kulturtantens och min hyacinttävling. Tro det eller ej, men en vacker onsdag så sprack löken upp och fram knoppades små hyacintblommor. Hoppas jag på i alla fall...


Vet dock ej när själva härligheten är helt uppe, kanske i mitten av januari. Ja, i varje fall med tanke på den hastigheten som hyacinten kommit så här långt med. Men vem vet, den kanske spurtar på riktigt duktigt, och liksom vill vinna ett spurtpris typ Evertsberg eller nåt sånt, och redan vid lunchtid på annandagen kanske den är framme...


Men det är roligt att se hur pass framåtskriden ens odlingsförmåga är. Jag säger bara det, vilka möjligheter...


Så bara några ord om min amaryllis som jag hade hoppats så mycket på. Det växte upp långa gröna blad och jag var ju så himla glad över det, så fick jag pigga tips av bloggen Mariehem i Skåne (se vår blogglista), som är värsta blomexperten, som skrev att jag måste klippa av bladen för knoppen skulle nämligen komma först. Aldrig i mitt liv, tänkte jag. Redan nästa morgon när jag kom ner i köket uppmärksammade jag att bladen var borta. Jag hoppade och skrek en lång stund och skyllde först på Valdemar och sedan på råttorna. Men när jag kom närmare såg jag att bladen liksom helt slappt vikts ner mot krukan. Dom var ju så långa och fina men också så fruktansvärt slaka. Så då blev jag ju tvungen att klippa av dom ändå. Inga knoppar växer tråkigt nog upp men dom förbenade bladen envisas med att nödvändigtvis spira upp. Jag klipper av och bladen växer upp...jag klipper, den växer...


Ser ganska torftigt ut men man kan ju inte få allt här i världen...jag hejar på i min ensamhet...opp amaryllis...vakna min lilla...! Nu återstår frågan, vem vann egentligen tävlingen?

måndag 22 december 2014

Lilljul...

Så här dan före dan före dopparedan tjuvstartar vi julfirandet.
 

Alla paket under granen...


I år har vi bara en liten gran som passar precis bredvid tvn på kistan. Det långa gröna paketet är faktiskt till mej, kulturtanten,


Många paket blir det. Inte helt lätt att få plats med alla julklappar under minigranen...

söndag 21 december 2014

Äntligen på plats...

Nu står granen minsann så grön och grann i Lilla stugan. Valdemar och jag tillbringade faktiskt hela förmiddagen i skogen för att hitta drömgranen. Jag vet att den inte blev särskilt lik den svenska genomsnittliga julgranen men vi hade nämligen vissa ramar att hålla oss inom. Som till exempel att den bara fick breda ut sig på exakt 0,16 kvadratmeter. Lång och synnerligen smal alltså. Och vad gör man liksom då. Jo, man sågar ner värsta högresta granen och helt rått kapar av toppen (som före sågningen såg särdeles vacker ut, ja, från marknivå alltså och således på långt håll). Vi drog hem en ganska underlig gran men vi tröstade oss med att den skulle se mycket, mycket bättre ut när vi hade pyntat den. Men riktigt så blev det inte...tråkigt nog...


Men bocken är ju fin...håller definitivt alla, enligt bock-konventionens, rekommenderade mått...


 
...men granen den är ganska mager om bena...
 
 
...tillika om armar och hals...



Ja, den är faktiskt bredast och yvigast på mitten. Precis som matte, ja, jag alltså...nästan som en wobbler kropp...

Valdemar vandrar nu runt som en osalig ande och sliter sitt hår, skrockar och klagar över granen: "Detta är ingen gran, detta är ett monster!" och torkar svetten ur pannan. Undrar om han någonsin kommer över denna traumatiska händelse, ja, han som var van vid värsta kungsgranen med en längd av 4,2 meter, vid som en lagårdsdörr och med grenar som helt naturligt föll exakt 90 grader från stammen. Till skillnad från denna besynnerliga gran...men man får trösta sig med att den snart ändå ska kastas ut...

lördag 20 december 2014

Krubbdags...

En alldeles äkta julkrubba från Marolin inhandlad på stans bästa loppis för en spottstyver.



Packade i finaste träull...


En komplett sats med julkrubbefigurer. Maria, Josef, Jesusbarnet, herden, de tre vise männen, fåren och Herefordtjuren.


Här ses familjen i stallet med alla gratulanter från öst och väst.


Även våra vänner från Mumindalen hade sett stjärnan och kom och gratulerade till gossebarnet. Nu fattas bara själva stallet och så åsnan som lyser med sin frånvaro...

fredag 19 december 2014

Det stora bakslaget...

Så var det äntligen dags för julbaket hemma i Lilla stugan! Jag kan ju av naturliga skäl inte baka för tidigt då det finns stora risker för att allt det hembakta liksom äts upp i förtid. Ja, så klart att det som bakats ska ätas upp men kanske inte då i form av moffning av stora mått, ja, precis såsom det kan hända när jag är i närheten.


När jag hällde ut saffranet i morteln så bildades det ett vackert hjärta. Jag tog det hela som ett gott tecken - mina saffransbullar skulle bli bättre än någonsin, det gick ju inte bara att missförstå det hela.
 
 
Ihoprörningen gick alldeles utmärkt, och själva utbakningen gick som en dans. Degen som i vanliga fall brukar envisas med att kleta och smeta så man tvingas att dumpa av lass på lass med mjöl för att över huvud taget få loss degslamsorna från underlaget, den släppte nu så proffsigt och lätt från bakbordet, ja, det gick rent av ofattbart bra. Försökte förbereda mig själv mentalt på att snart måste ett bakslag komma. Det brukade verkligen inte gå så här bra när jag satte igång med bakning, av vilket slag det vara må.


Näe, tro´t eller ej, men bullarna blev faktiskt helt perfekta. Bullarna var mjuka och smakfulla och den saftiga mandelmassfyllningen riktigt dröp längs hakpartiet när man satte tänderna i gobullen. Ja, dom var faktiskt så delikata att jag till och med bestämde mig för att äta dom varma saffransbullarna till lunch. Jisses, vilket bra förslag. Jag lade fram ett helt fat fullt med bullar och glaset med den iskalla mjölken gjorde denna näringsrika måltid helt komplett. Det blev en långlunch ska jag, i ärlighetens namn, säga...och inte så många påsar med bullar behövdes stoppas i frysen...faktiskt...

Ja, jag visste ju det att det skulle komma ett rejält bakslag efter dagens superlyckade saffransbak. Nu kom det i form av min hysteriska iver att sätta i mig alldeles för många bullar...men som det är sagt, det luktar gott om Mors bak...

onsdag 17 december 2014

Fiskelycka...

Tog en snabbrunda på stadens loppisar för att kolla in julsaksutbudet men inte hittade jag något kul julpynt, heller. I stället fick jag med mig denna fantastiskt underbara keramikskapelse hem.


 Lapp på lapp men ingen söm.. nej, nåt kålhuvud är det inte tal om...


En propeller, en väderkvarnvinge eller rent av en fiskstjärt...


Inte ett öga kommer att vara torrt efter denna upplevelse...
 



 Kanske rent av att det kan vara en Mari Simmulson från Uppsala/Ekeby...



Om jag lutar den så här kanske man kan kalla den för lutfisk. En fisk som är mycket gångbar i dessa tider...

måndag 15 december 2014

Linneakrans...

Mina damer och herrar, får jag presentera min allra första linneakrans...


Denna krans tillverkar man lika snabbt som en höna skiter, ursäkta ordvalet, men det är precis så det känns. Ut i skogen och raskt riva ihop lite linnearankor och så snabbt hem, hitta en gammal järntrådsring och så bara linda och sno tills man känner att man fått den volym man önskat för sin krans. Jag försökte få till lite galet rufs och tycker att jag lyckades riktigt skapligt...


Detta fantastiska uppslag kommer från min alldeles egna idéspruta - Storasyster Yster. Eller möjligen från någon av hennes döttrar, Fru Karlsson eller Fröken Blom. I vilket fall som helst är det en alldeles strålande idé.


Egentligen borde man kanske tillföra lite rött till objektet men detta är liksom en prototyp och jag har liksom inte riktigt än filurat ut vad jag ska begagna mig av...eller kanske den är bäst som den är...helt utan krafs, bjäfs och krusiduller...

söndag 14 december 2014

Galghumor...

Några gamla hederliga galgar av äldre modell. 


Man får garanterat en markerad axel på skjortorna efter en hängning på sådana här trägalgar.


Lätt att pimpa galgarna med plastband, här i nyanserna orange, brunt gult.


Tror inte att kläderna ser bättre ut efter några veckor på dessa plastförsedda upphängningsanordning...men betydligt prydligare ser det allt ut.

Passar utmärkt att hänga nya blåsan på.

lördag 13 december 2014

Mössens julafton...

Härom dagen läste jag i Noton Music´s blogg (se vår blogglista) om deras råttinvasion i skafferiet. Jag skrockade roat för mig själv och tänkte att det var minsann länge sedan jag hade haft besök av några möss. Ja, det var nog ända sen jag hörde den där monstruösa bautaråttan som släpade runt på saker fram och tillbaka på vinden, hela nätterna faktiskt. Det var ju förra hösten innan vi hade rustat upp vinden. Jisses, vad rädd jag var då men sedan dess har det varit lugnt på råttfronten så jag satt där i köket med en kopp starkt kaffe och log i mjugg - råttor i skafferiet...hehehe...


Jag skulle inte uttalat dessa ord  "det var minsann länge sedan jag hade haft besök av några möss..." eller om jag åtminstone hade knackat tre gånger i det rangliga köksbordet och sagt: "Peppar, peppar, ta i trä..." men det hade jag ju naturligtvis inte gjort.



För redan nästa dag när jag öppnade bakluckan på bilen för att rota fram något, minns inte exakt vad det var, då blev jag genast varse om att en, eller möjligen fler, möss hade besökt kofferten under natten. Detta kunde strimlade pappersbitar och viss spillning vittna om. Kunde det kanske bero på alla mina återvinningspåsar som jag alltid glömmer att tömma varje gång jag är i stan och som nu nästan helt ockuperat hela bagageutrymmet? Var det månne dåligt ursköljda yoghurtförpackningar, brödsmulor från knäckebrödspaketet eller gamla ostpåsar som lockade? Eller är det måhända bara snart dags för mössens julafton?

Men så sant som det är sagt, skrattar bäst som skrattar sist...
fast det bör väl tilläggas att vissa nere i byn åker runt med stora råttbon placerade under motorhuven...men där kan man väl inte räkna farten i hästkrafter heller...eller...