Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

söndag 21 december 2014

Äntligen på plats...

Nu står granen minsann så grön och grann i Lilla stugan. Valdemar och jag tillbringade faktiskt hela förmiddagen i skogen för att hitta drömgranen. Jag vet att den inte blev särskilt lik den svenska genomsnittliga julgranen men vi hade nämligen vissa ramar att hålla oss inom. Som till exempel att den bara fick breda ut sig på exakt 0,16 kvadratmeter. Lång och synnerligen smal alltså. Och vad gör man liksom då. Jo, man sågar ner värsta högresta granen och helt rått kapar av toppen (som före sågningen såg särdeles vacker ut, ja, från marknivå alltså och således på långt håll). Vi drog hem en ganska underlig gran men vi tröstade oss med att den skulle se mycket, mycket bättre ut när vi hade pyntat den. Men riktigt så blev det inte...tråkigt nog...


Men bocken är ju fin...håller definitivt alla, enligt bock-konventionens, rekommenderade mått...


 
...men granen den är ganska mager om bena...
 
 
...tillika om armar och hals...



Ja, den är faktiskt bredast och yvigast på mitten. Precis som matte, ja, jag alltså...nästan som en wobbler kropp...

Valdemar vandrar nu runt som en osalig ande och sliter sitt hår, skrockar och klagar över granen: "Detta är ingen gran, detta är ett monster!" och torkar svetten ur pannan. Undrar om han någonsin kommer över denna traumatiska händelse, ja, han som var van vid värsta kungsgranen med en längd av 4,2 meter, vid som en lagårdsdörr och med grenar som helt naturligt föll exakt 90 grader från stammen. Till skillnad från denna besynnerliga gran...men man får trösta sig med att den snart ändå ska kastas ut...

20 kommentarer:

  1. Hah haaa...nåja,ingen annan har en gran med så stor "personlighet". Och smal är den ju.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kommer att vara garanterat ensamma om den här modellen, det är en sak som är säker,,,

      Radera
  2. Ho ho ho, ja vad ska man säga......God Jul !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får ta sig nåt stärkande med jämna mellanrum...och det räcker inte att bara lukta på glöggen...

      Radera
  3. Jösses! Ja, vad ska man säga som tröst till granletarna...Den är helt klart originell, lagom i storlek för utrymmet och mycket lättklädd. (menar naturligtvis lättpyntad!!)

    JULKRAMAR
    Annica

    SvaraRadera
  4. Storasyster Yster21 december 2014 11:06

    Kära Lilla gumman, jag tror inte att någon gran kommer att skänka sådan glädje som eran gran! Egentligen är dom finast när dom står i skogen. Vi har en liten bordsgran det är ganska smidigt. Om det blir för jobbigt för Valdemar så får han väl såga av den ännu mer och ställa den på bordet.

    Riktigt många julkramar till era alla hemma på logen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst, om jag känner mig lite nere för att granen är så annorlunda (hm)så kan jag ju bara ta en sväng i skogen njuta av alla dom andra granarna. Eller gå ut till lärkträdet och klappa på det, eller gå ner till sjön och titta på alla lövträd som bävern tagit ner. Det känns som om det kommer att bli en alldeles underbar jul! Jag skickar många julhälsningar till Er alla! Kram från Lilla gummann

      Radera
  5. Efter en noggrann analys kan jag faktiskt konstatera att det faktiskt är en ; Picea abies, dock en aningen originell och väldigt speciell variant.
    - Jag ska be att få gratulera detta ovanliga fynd, och gläder mej över att ha fått se detta exemplar !
    Stor JULKRAM till dej !
    / Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pices abies, tänka sig. det trodde man välan aldrig att man skulle få se hemma i kammar´n." Aningen originell, väldigt speciell" det är bara att tacka för dom fina orden! Stor julkram till Dig!

      Radera
  6. Svar
    1. Man brukar ju säga, det finns nån för alla, och det blev den granen som blev våran. Snacka om att ha tur...

      Radera
  7. Hahaha, vilken underbar gran! Verkligen slimmad för att passa in! Den skulle passa perfekt hemma hos oss på våra 48 kvm men jag tror att jag kommer att bli nerröstad. Kanske om jag säger att det är en Picea Abies:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle inte förvåna mig om Picea Abies kommer att vara på allas läppar inom dom närmaste åren...

      Radera
  8. Den granen blir onekligen ett samtalämne ;) Rolig!
    Nyfiken på vilken ljudbok av Lerin Du lånade?
    Ha en skön julhelg!
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju så himla kul att folk bryr sig! Boken heter Det tysta köket och är alldeles underbar. Känns som självaste Lerin sitter på sängkanten och läser...bara för mig...Ha en underbar jul!/Lilla gummann

      Radera
    2. Tack då ska jag titta efter den nästa gång på biblioteket!
      Låter som en underbar läs/lyssna upplevelse.
      Annika

      Radera
  9. Haha... inte världens vackraste, men säkert den allra mest sällsynta... och ni har ju i alla fall en gran :)

    SvaraRadera
  10. Glömde det viktigaste... GOD JUL!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den rackarn´s granen har börjat barra redan, skulle inte tro att den inte blir särskilt långvarig...God Jul på Dig från oss, Kulturtanten och Lilla gummann. Vi ser fram mot många, vackra bilder från Dig i fortsättningen också...kör försiktigt!

      Radera