Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 30 juli 2015

Potatisskrämma...

Potatisskrämma från förr eller i alla fall vad jag kunde konstatera att detta var. Sett på Vallby friluftsmuseum i Västerås. Och genast anammade jag den fantastiska idén...så klart...


Vad behövs? En lagom böjlig och smidig pinne som sätts i jorden lite snett liksom. Ja, den placeras alltså där man vill hålla grödorna fria från ouppfostrade och synnerligen snyltaktiga fåglar av alla de slag. Fram med en rejäl, okokt potatis och knyt ett snöre runt (för att vara på den säkra sidan så kan man skära en skåra så snöret sitter fast). Fäst potatisen längst ut på pinnen. Leta raskt fram några fjädrar från dom frigående hönsen. Har man inga egna höns så får man helt enkelt kasta sig över grannens. Om han/hon har några förstås...annars får man söka fjädrar i skog och mark. Stick så in fjädrarna runtom potatisen och vips, så är potatisskrämman klar.


Nu kommer potatisen gunga i den smidigt, böjliga pinnen och dessutom snurra runt i vinden så dom vita, fladdrande fjädrarna skrämmer bort både blåmes, vrålskator och havsörn all världens väg...

tisdag 28 juli 2015

Köttbullskakor...

I helgen var vi ju på visit hos Kulturtanten och Svågern. Vi hade beställt kaffe och smörgås-fika när vi kom fram. Jag råkade öppna dörren till vardagsrummet och där stod värsta buffén
uppdukad. Jag slog ihop händerna, ruskade på huvudet och mumlade lite för mig själv: "Vojne, vojne..."
 
 
 
Det var olika slags bröd, ostar, skinkor, leverpastej, gurka, tomater, paprika och allt man kunde önska sig. Så plötsligt uppmärksammade jag ännu ett fat och utropade glatt: "Köttbullar! Vad gott med köttbullsmackor!" varvid Kulturtanten snörpte med munnen och med myndig stämma meddelade att det var minsann inga köttbullar utan nötkakor men utan nöt på toppen.
 
 
Ja, men visst, var det nötkakor, det kunde ju ingen ta miste på. Smakfulla så dom nästan smälte i munnen. Jag tog en, jag tog två och därefter tappade jag räkningen, turligt nog. Naturligtvis fick jag receptet och väl hemma präntade jag ner det i receptboken...men från och med nu kommer dessa nötkakor alltid att kallas för köttbullskakor...i varje fall hemma hos oss...

söndag 26 juli 2015

Ånyo självplock...

Snart stundar vinbärsplockningens ljuva tid. I år lär det bli timme in och timme ut jämte bärbusken...


Många röda bär blir det...


...som så småningom kommer att förädlas till dom mest underbara sylt/saft/gelé-produkter man någonsin kan få smaka...


Vinbärsbuskarna upptar 73 % av den kulturtantska villatomtarean...


Betydligt kortare tid behöver läggas vid hallonhäcken...som synes...

lördag 25 juli 2015

När trädgårdsdekorationen är som bäst...

Högsäsong för trädgårdsdekorationer av alla de slag...



Nu är det hjul igen...


...detta hjul är gångbart både högt som lågt...




Med denna stege når man inte ända upp men är man höjdrädd är det bara att hålla sej i repet...


Litet hus jag sätta vill... Holken hamnade i hostornas trygga famn... Så fick den trädgården en uppryckning...

fredag 24 juli 2015

Självplockning...

Det är ju så himla populärt nu för tiden med självplockning, ja, att man packar bilen full med ungar, hundar och gamla mostrar och drar iväg för att samla in sommarens allsköns bär inför den kommande vintern. Jag tog en lite enklare variant, jag körde nämligen självplock här hemma på logen. Fast inte direkt på logen utan i skogen...så klart...


Jag började gå runt i skogsbackarna för att söka rätt på sommarens allra godaste, allra rödaste och allra nyttigaste smultronen. Jag gick i Mamma Gertruds fotspår. Både bildligt och bokstavligt talat. Hur många sommarmorgnar gick hon inte runt i tidig timma för att plocka smultron för att flickorna (ja, vi alltså) skulle få goda bär till frukostfilen i stället för socker och ingefära som annars var brukligt då? Hur många liter fick hon inte ihop genom åren? Hur många huggormar trampade hon inte på i det höga gräset?


Så tog jag en tur i jordgubbslandet. Det är skrattretande att säga just jordgubbslandet då min odling endast sträcker sig över en enda pallkrage. Men lägg då på minnet att mina jordgubbsplantor är stora som hus. Man nästan prata om jordgubbsträd som är praktiskt uppstammade så plockningen blir fullkomligt ergonomiskt rätt.


En liten skål jordgubbar per dag kan man plocka. Inte illa med tanke på dom tre moderplantskrakarna som en gång i tiden var uttorkade och utomordentligt utarbetade men trots det uppenbart livskraftiga.


Så var det hög tid för blåbärsskörden. Jösses, man fick riktigt slå sig fram i skogen. Ja, inte för att det var så många andra blåbärsplockare utan för att absolut varenda mygga i hela länet envisades med att hålla till just där vi var. Man slog vilt omkring sig, frustade ljudligt när dom var halvvägs inne i munnen eller i näsan och ett och annat kraftord hördes eka över skogen...faktiskt...


Så småningom blev vi attackerade av bromsarna. Dom kommer ju som ett brev på posten när svettlukten tränger fram. Och det var precis det som hände oss. Vi var ju välpaketerade i regnkläder med huvan ordentligt knuten runt ansiktet, ja, i princip var det ju bara nästippen och ögonen som tittade fram och all form av luftgenomströmning var obefintlig varvid värmen gjorde sig påmind och svetten rann i strida strömmar. Vi tog våra rågade yoghurthinkar och fullkomligt störtade ut ur skogen..


Nu väntade bara rensning och paketering av dagens skörd och så en liten tanke på morgondagens självplock...som inte blir så himla ansträngande då den glesa vinbärsbusken bara erbjuder åtta röda bär och den gamla krusbärsbusken endast bär fjorton krusbär. Men vänta bara till nästa sommar då är förmodligen både vinbärsbusken och krusbärsbusken uppstammade och fullständigt dignar av härliga bär...

onsdag 22 juli 2015

Pelargoninventering...

I våras fick jag en "finpelargon" vid namnet Friesdorf av Kulturtanten. Hon är ju så himla givmild när det verkligen gäller...fast hon lämnade dock över blomman med orden: "Ja, jag har haft sådana här förut men aldrig fått en enda blomma så vänta dig inte för mycket av den..." och så skrockade hon lite överlägset...


Lite då och då kör jag en pelargoninventering och så här ser Kulturtantens järngrytsskapelse ut just nu. Pelargonerna börjar ta sig och det är frodiga knoppar i rosenbönan...snart väntar nog en riktig blomexplosion...


Den här rosa pelargonen, som jag är mamma till, växer rätt bra måste jag säga...

 
Vilket man inte direkt kan säga om denna växt, tråkigt nog...men jag personligen tycker att blad också är fina... 
 
 
Tillbaka till "finpelargonen"...den började helt plötsligt sätta fart och växa på höjden som en galning... 
 
 
Och tro det eller ej, en vacker tag noterade jag en knopp i pelargonen och ett par dagar senare så slog pelargonen ut...och jisses, vad fin den var...
 

I helgen ska vi åka till Kulturtanten i Salatrakterna och det första jag ska göra det är att leta rätt på hennes finpelargon och se hur den utvecklat sig...jag känner det som om jag har lite försprång liksom...kanske det äntligen är min tur att skrocka lite överlägset...

måndag 20 juli 2015

Mera bruk i baljan boys...

Redan mitten av juli och drömmen om en kryddträdgård håller på gå förlorad.



Men efter Lilla gummanns fontänbalja fick jag en idé, varför inte göra en kryddbalja...


Sagt och gjort, iväg till närmste handelsträdgård för inköp av diverse kryddor. Det blev krusbladig persilja...


 ...slätbladig persilja...


... och fransk dragon...

...så var det klart! Då växternas hela uppväxt hade tillbringats i ett växthus var dom oerhört gängliga, detta åtgärdades snabbt med små växtstöd av överblivna äppelgrenar från vårens beskärning. Så nu kan jag likt Ferdinand bara sitta här vid min kryddodling och lukta på blommorna...

söndag 19 juli 2015

Önskebrunnen...

Jag har i flera år varit sugen på att uppfinna någon slags porlande anordning hemma i trädgården men har liksom inte kommit till skott. Men nu när jag på nära håll fått beskåda fontäner av olika slag, på vår resa norrut härom dagen, så gjorde jag idag slag i saken och inhandlade en fontänpump.


Jag baxade fram en gammal zinkbalja...


...kastade ner några dekorativa stenar och placerade så ut pumpen på lämplig plats...

 
Raskt hällde jag vatten i baljan och så startade jag aggregatet och vips! så hade jag fått ett alldeles fantastiskt underbart vattenarrangemang...

 
Jag ställde ut lite blommor för att ytterligare förgylla fontänen...


...och som kronan på verket så flyttade grodan ner i baljan...och allt var frid och fröjd...

För alla som inte har plats med en skrymmande zinkbalja på balkongen säger jag inte att det går lika bra med selleri men däremot att ett glas med bubbel går lika bra...om inte bättre...

lördag 18 juli 2015

Resa norrut...

Man läser ju ofta om olika slags boenden. Stort, fint och lyxigt. Lagom stort, lagom fint med lite basicstil. Så finns liten stuga eller lägenhet. Ännu mindre bostad och så minimini boende typ compactliving där ytan är i pyttestorlek och där man i princip rullar ner från loftsängen rätt ner på diskbänken, lyckas ro åt sig en limpsmörgås innan man slutligen dimper ner i minisoffan utan att i princip ta ett enda steg. Men det finns liksom motsatsen också...



Vi var nämligen och hälsade på vår fullkomligt underbara gamla arbetskamrat Lillemor på hennes sommarboende vid Gårdskär. Jag hade aldrig varit där men hört talas om flera gulliga stugor på tomten. Och det var precis vad det var...


Först hamnade vi i kokhuset (första bilden), ett underbart rött litet torp där det var ett kök och en liten pyttekammare. Det var så smakfullt inrett med gamla saker och så himla trivsamt att jag nästan fick tankar på att stanna kvar där för alltid. Här blev vi bjudna på mat och fika i parti och minut medan vi såg ut på det strilande juliregnet....som dock avtog efter någon timme...


Det här var boden där två personer kunde finna sin nattlogi. Här förvarade Lillemor även sin digra hattsamling vilken hon frikostigt delade med sig utav...


 
På andra sidan boden kunde man gå ner i jordkällaren där även kyl och frys förvarades och naturligtvis allt matnyttigt....

 
Här har vi förmånen att beskåda utedasset vilket var synnerligen fräscht utsmyckat med lämpliga attiraljer.


Strax bredvid hittade man cykelboden och så ett stenkast bredvid...


...snickarboden där även micron och våffeljärnet härbärgerade...
 
 
Här är duschhuset helt modern och smakfullt dekorerad. Skulle det mot förmodan bildas kö till duschen kan man utan problem tvaga av sig under den iskalla pumpstrålen...


Längst ner på tomten låg gästhuset...och högst upp låg sovhuset. Lillemor for som en furie fram och tillbaka över tomten. På med pannan i kokhuset, snabbt ner till jordkällaren för att hämta spröda småkakor och supergoda mandelkubbar, så en tur till toan, för ett omedelbart besök i duschhuset för att tvätta händerna, så till sovhuset för att ropa in maken Leif till fikat så tillbaka till kokhuset. Ja, den kvinnan satt inte still särskilt många sekunder och om hon hade haft en stegräknare påslagen hade hon nog kommit upp i trettiofem tusen steg...och det bara fram till elvakaffet...
 
Vi tanter sög in alla designdetaljer, vackra blommor, små figurer, djur och skvalande fontäner här och där i trädgården och vi suckade och hummade så det stod härliga till. När man sedan kom hem fullkomligt raglade man ut ur bilen helt fylld av intryck och inspiration...TACK för en jätterolig dag!!! 
 

fredag 17 juli 2015

Lummig grönska...

Utflykt till naturreservatet Hårsbäcksdalen.



Ett stenkast från Heby ligger detta skyddade skogområde...



Välkomnande portal över stigen vi vandrar fram på...


Här nere i ravinen rinner Örsundsån fram...


Strutbräcken i stora dungar efter åkanten...


Såg inte minsta lilla skata under vår vandring men denna dal ska vara tillhåll för bl.a. drillsnäppor, gärdsmygar, stjärtmesar och kungsfiskare...


Frodigt och vackert och en lisa för själen att vandra i denna natur...

tisdag 14 juli 2015

Munkbak...

Vilket loppisfynd! En äkta Gullringen från NilsJohan Sweden...


Visste inte ens att det fanns "Kakformare för läckra munkringar".


Tillverkad i ABS-plast... Denna plast användes även i hockeyklubbor om ni nu inte visste det... Själv hade jag ingen aning om detta men Mannen upplyste mig i frågan...


Bara att fylla tratten med munksmet och pytsa ut i frityroljan... Lätt som en plätt skulle man kunna säga...


Och här det genuint äkta receptet på Goda Gullringar. Denna makpär är förövrigt inhandlad på Järnia för ynka 13 kronor och 50 öre, själv fick jag punga ut med 15 kronor på loppis för denna köksattiralj, hutlöst skulle man kunna säga...