Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 26 december 2012

Ett riktigt skidlöfte



I ett svagt ögonblick i höstas så lovade jag att OM det blev snö till vintern så skulle jag ta upp det här med skidåkningen. Den har ju legat nere de sista ljuva 28 åren. Och varför jag lovade detta var att jag precis läst i tidningen att det ABSOLUT INTE skulle bli någon riktigt vinter att vänta. Så jag log i mjugg åt mitt löfte. Kände mig rätt tuff och modig. Fast jag egentligen inte alls var det. Men jag hade ju liksom facit i hand.

Trodde jag, ja! Men ack, vad jag bedrog mig. Snön vräker ner dagarna i ända. Vinden viner och bildar höga drivor.  Snödjupet är nu minst 1,30 m. Känns det som i alla fall. Och nu finns det liksom ingen återvändo. Så jag stegade uppför den rangliga bodtrappen och hakade ner skidor och stavar. Jag plockade fram den gamla, malätna skiddräkten och trängde på mig den med stort besvär. Valde ut en matchande toppluva. Stoppade lite druvsocker i bröstfickan. Knöt på mig pjäxorna. Så var allt klart!!!
 
 

Nu väntar jag bara på inspirationen…

1 kommentar: