Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

söndag 6 december 2015

Det strålar en stjärna...

Jag bestämde mig för att julpyssla liksom lite mer överkurs än vad jag brukar göra. Ja, annars är det ju bara (bara?) kottar, stenar, ris och pinnar och sådant, Ni vet...


Jag slog på stort och inhandlade ett gäng guldpapper och letade så upp en superlätt stjärnbeskrivning på nätet. Jag smorde mig omsorgsfullt med lypsyl, gnuggade händerna och slog några rejäla åkarbrasor för att värma upp mig och så kunde jag äntligen skrida till verket.


Och så började jag vika. Över, under, framför och bakom, "gör en mjuk böj på remsan och vik under och dra så igenom". Hm, hur lätt är det, kan man fråga sig? Det fanns inget att vika under och definitivt inget att dra igenom. Remsorna böjde sig och ville inte gå min väg. Flera gånger bröt jag ihop. Fick slänga allt i sophinken och sedan ligga på kökssoffan med kalla handdukar på huvudet och försöka samla mig.


Nästa dag gjorde jag nya försök men jag fick liksom inte till det hur jag än försökte. Jag slet mitt hår och både hoppade och skrek. Tänkte för mig själv att här blir det inga vackra, glänsande, fullkomligt underbara julstjärnor gjorda...

 
Så plötsligt kom jag på hur man skulle göra. Jösses, vad lätt, nästan som en ren baggis. Nu rinner det guldstjärnor ur händerna i parti och minut. Vilken stjärna man egentligen är...

10 kommentarer:

  1. I småskolan utdelades guldstjärnor då och då.
    DU får den finaste guldstjärna av mig för ditt fint utförda arbete, bra gjort !

    Kram till er alla hemma på logen från Elisabeth som än en gång hade vägen förbi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns nog guldstjärnorna i småskolan. Jag fick faktiskt en och annan stjärna i boken. Roligt att Du tittar förbi! Kram...

      Radera
  2. Visst är du en stjärna på mer än ett sätt! Lysande kåsör till exempel.
    Lyckas aldrig komma ihåg hur man gör de där stjärnorna, får alltid leta reda på nån beskrivning. Himla trevligt pyssel. Har du provat att göra av smala presentsnören... jag menar nu när du fått upp ångan. Blir pyttesmå söta stjärnor.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vilken lysande ide!!! Jag ska genast leta fram några snören och sen är jag väl insnöad på det också...tack för tipset!

      Radera
  3. Åh vilka vackra stjärnor! Fnissade gjorde jag åt din text för det påminde mig om när jag skulle försöka vika oregamitranor av gamla bokblad. Det såg ju så lätt ut på beskrivningen som jag ryckt ut ur en veckotidning, men så kom jag till ett avgörande moment där det bara blev fel, fel, fel. Jag slet mitt redan tunna hår och började om gång på gång och lyckades till sist komma på vad jag gjorde för fel. Sååååå nöjd var jag när den första riktigt fina tranan låg framför mig och sen var det ju lätt som en plätt att göra fler!
    En fin måndag önskar jag dig!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Du vet precis hur det kan vara! Lyckan när man äntligen fattar är obeskrivlig. Ha en bra dag!!!

      Radera
  4. Storasyster Yster7 december 2015 kl. 02:38

    Vad du kan! Dom där stjärnorna är ju så fina. Jag har aldrig ens försökt för de ser ju så svåra ut! Kanske man kan få en privatkurs! Eller blir det nästa års julpyssel för "torsdags tanterna"? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, minsann, vad man kan! Jag blev rådlös själv när jag listade ut hur vikningarna skulle göras. Så kan jag så kan alla. Visst kan jag visa hur man gör stjärnorna. Kram...

      Radera
  5. ÅÅ avis jag har jätte svårt med mina stjärnor. Är dum i huvudet tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av erfarenhet så vet jag att det är bara att öva och öva...och öva...lycka till!!!

      Radera