Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 15 december 2015

Fotogen-isk...

Jakten på oljekannor går vidare. Jag står största delen av dagarna på huvudet i diverse skrothögar eller smyger omkring längst väggarna i smedjans mörker. Och tro´t eller ej, fynden står som spön i backen.

En dag grävde jag djupt i skrothögen och fram drog jag en alldeles bedårande oljekanna. Lite större än den förra och med en helt annan stil och utformning. Underbar i sin enkelhet. Några snabba drag med trasseltrasan och vips glänste den som ny. Skulle jag gnidit lite längre hade förmodligen anden i kannan tråcklat sig ut ur oljepipen men jag ville absolut inte bli hindrad med några tre önskningar och i och med detta tappa dyrbar sakletartid...


 
Sprang gladeligen upp på gården med oljekannan i högsta hugg. Valdemar som stod och slipade på en simpel träbit fann inte på ord utan bara ruskade på huvudet och suckade tungt. Men ingenting kunde stoppa mig i min framfart. Jag for uppför den branta bodtrappen och rev runt och fann efter mycket om och men en ljusgrön dunk. En synnerligen välbevarad fotogenbehållare. Oemotståndlig, tyckte jag men Valdemar, han grät krokodiltårar han...

Fotogendunk som verkligen gör sig bra på bild...
 
Nu tyckte Valdemar att jag verkligen hade nått gränsen och att det "minsann fick vara nog med stolleprov". Han remmade upp till garaget och låste dörrarna med dubbla varv och för säkerhets skull baxade han fram en gammal rostig plog som han barrikaderade bakdörrarna med. Nu hade han verkligen försäkrat sig om att inga gamla oktanosande bensindunkar oförhappandes skulle råka hamna inne i stugan och förses med ljus och dekorationer av olika slag. Slaget var vunnet! Trodde han ja...

8 kommentarer:

  1. Hahaha :-) Nog måste han väl tycka att det är liiite fint i alla fall? Jag tycker de är jättecharmiga! Skulle gärna ha båda här hemma bland julpyntet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fortsätter min jakt, tror inte att man någonsin kan få för många oljekannor...

      Radera
  2. Skattjakt pågår, fina fynd!
    Valdemar anar nog ändå det värsta.... att det en dag står en gammal rostig oljetunna någonstans, putsad och pyntad ..... men tänk på Valdemar! Små saker kanske du ändå kan smyga in och pynta, haha!
    Kram till er hemma på logen från Elisabeth som nu ofta haft vägen förbi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu gav Du mig en idé! Tackar...vi har två gamla antika oljefat står bredvid dynghögen. Det vore kanske nåt...vi ses igen!

      Radera
  3. Vilka härliga kannor!! Tror nog att du har en väldigt snäll och tålmodig Valdemar....precis som jag har en snäll och tålmodig Bosse :) Maken min höjde lite på ögonbrynet när jag ville ha hjälp med att såga en stor gammal rostig tunna i två delar för ett antal år sedan. Den ena delen står idag i mitten av vår trädgårdsdel med pallkragar och innehåller ett litet träd och en annan halv tunna står utanför vår veranda pyntad med en gran så här till vintern. Perfekta "krukor" som håller i alla väder :)
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra idé! Det finns så mycket fint som man kan vara på...

      Radera