För första gången i hela mitt liv...

...har jag fått en parkeringsbot...skulle det verkligen behöva ta nästan 60 år innan en sådan fästes på just min framruta? Man kan undra? Men det värsta var att jag inte ens fattade att det var parkeringsböter. Så här var det...

Jag hade parkerat inne i stan på det gamla vanliga stället där jag faktiskt har ställt bilen i åratal utan att varken blivit haffad av någon nitisk parkeringsvakt eller ens funderat på parkeringsförbud över huvud taget. Fast å andra sidan har jag ju aldrig varit särskilt intresserad av trafikskyltar någon gång i livet...

Jag drog igång den gamla Volvon, som tråkigt nog numera ståtar med åtskilliga rostfläckar utmed den matta lacken, och satte på vindrutetorkarna för att få bort klibbet som så otursamt droppat ner från träden rakt på min bil. Jag körde både en och två och fyra kilometer med torkarna på allra högsta hastighet och med vattnet hysteriskt sprutande över framrutan. Men trädklibbet satt som berg...

Det var först då jag, som av en händelse, uppmärksammade lappen på framrutan. Försökte intensivt få bort den med hjälp av torkarna men lappen höll sig envist kvar. Jag tvärnitade så gruset sprutade i dikeskanten och kastade mig ursinnigt ur bilen för att med våld förpassa lappen från bilen, ilsket muttrande: " Det är väl någon förbåld pizzeria som gör reklam för sina pizzor...har dom inte annat att göra i stället för att irritera stackarns oskyldiga bilförare..."

Det var ingen lapp från någon pizzeria, det var inte ens en liten ynka bild på en smaskig pizza...nej, för det var en lapp där det stod att jag hade felparkerat och skulle inom åtta dagar betala in 300 kronor...

Ja, tänk hur samhället ändå har blivit men sina lagar och förbud men jag kan lova nästa gång som jag får pizzareklam under vindtorkaren då ska jag obönhörligen köra dit och köpa pizzor för 300 kronor och omedelbart pressa i mig dessa...allt för att fira att jag klarat mig från parkeringsböter...

Parkeringsboten sitter numera bakom glas och ram längst inne i fläskboden...var sak på sin plats...