Skinntröja...

Här har vi en skinntröja av äkta get. Härstammar från 1940-talet och som klädde vår Mamma Gertrud när hon svidade om från lagårdskläderna till lite hippare klädsel.

En fattigmansko när den är som bäst...

Här visas äktheten upp, storlek 42 med fint sidenfoder och ficka med fin kantdekoration.

Även Pappa Anders var stolt ägare till en skinntröja. Värsta gröna färgen och så pass kraftig att den aldrig behövde hängas upp då det bara var att ställa av sig den i farstun. Konstigt nog så föll den offer vid en höststädning som hette duga. Den enda riktiga röjningen vi minns under åren annars sparar vi ju på varenda liten pinal...

Lilla gummann och Kulturtanten

Vad har du under blusen Rut...

Mina damer och herrar, idag har vi den stora glädjen att presentera Alma, en provdocka, sömmerskans bästa vän.

Denna provdocka kom till världen under Mamma Gertruds tid på folkhögskolan i unga år.

Halspartiet är idag lite slitet och håller inte för mer än en liten negligé, tråkigt nog så hade vi ingen sådan lätt och luftig nylonskapelse då vi bara nyttjar kraftig flanell och vadmalskläder. Så vi fick nöja oss med att inspektera torson ända in på kroppen.

Denna kropp är troligtvis tillverkad av en undertröja, pålimmade pappersremsor och kanske en balja gips. Vad vet vi egentligen? I våra vilda fantasier inbillar vi oss nämligen en förstenad slöjdklass klädda som värsta mumierna i väntan på att kropparna skulle torka.

Smärt och smidig eller hur?

Hönsägg...fjädrar anamma...

Ojsan, alldeles knöktomt med ägg i kylen. Då blir det till att skriva upp det på handlingsnotan. För det som inte skrivs upp det glöms obönhörligen bort. Även det som skrivs upp kan liksom råka strykas trots att man definitivt inte plockat ner den varan i korgen.

Väl framme i affären och framför äggavdelningen så blir man varse om att dom nu kommit ut med en ny matvara. Jajemensan, nu finns det "svenska tvättade utehöns" fast så små och lätthanterade så dom faktiskt ryms i vanliga äggkartonger.

Tänk vad utvecklingen går framåt...man hinner knappt med i ruschen...

Man lyfter lite nyfiket på locket och kikar in för att kunna se hur dom yttepyttesmå hönsen verkligen ser ut och få vetskap om hur sjutton dom får plats men då finner man bara dom gamla, vanliga äggen.  

Åhå, klisterlappen hade av misstag råkat hamna över vissa ganska viktiga ord och det att man inte hade haft glasögonen på näsan gjorde att man helt enkelt missuppfattat det hela.

Ja, kanske tur i oturen, för hur hade det sett ut om man hade öppnat på hönskartongen och hönorna tittat ut vältvättade, välkammade och fräscha...jösses, vilket kacklande det skulle ha blivit...

Ja, så är det nu för tiden, allt är liksom redan tvättat och sköljt. Potatisen, den är ju nästan alltid ren och len som en barnrumpa och inte jordig och lite halvskitig som den borde vara. Och så alla salladspåsar som bara är att klippa upp och servera och nu då, dom här tvättade äggen...annat var det förr när man fick den stora äran att tvätta äggen man nyss hade plockat i hönsgården...lätt och fin på handen, inget ägg fick förfaras. Det positiva är ju att nu måste det ju ha uppkommit ett nytt yrke på Arbetsförmedlingens listor - första äggtvättare...vilken utbildning måste man ha för att söka det jobbet och vilka egenskaper bör man ha? Man kanske borde ha gått i äggakademien och vara något tveäggad...

Dagens motion - skidskytte...

Ja, fast på tv alltså. Jag tycker inte att man ska vara dumdristig och flänga runt och försöka motionera på dessa blankhala vägar. För trots halkskydd som kan man på en tiondels sekund hamna i värsta diket eller drutta rakt ner i backen. Så det blev en vilodag...

Vi satt där framför tv-n och kollade på skidskytte, Valdemar och jag. Fast egentligen så låg jag inrullad i en gammal, noppig filt på kammarsoffan, viftade på tårna och myste. "Konstigt att dom inte kör på varandra när dom är så många:" kommenterade Valdemar. "Fast det gör dom ju ibland" svarade jag och fortsatte "men på min tid kunde man ju ropa "UR SPÅR!" om man ville om, fast på den tiden så åkte man ju skidor på riktigt sätt också."

"Jaha" svarade Valdemar "fast det gjorde väl inte du särskilt ofta, va, ja, ropade ur spår alltså?" och så tittade han på mig med skälmsk blick. Nej, det var ju precis så det var under min skidkarriär, det var alla andra som ropade just UR SPÅR! och jag snabbt som sjutton hoppade ur spåret som om jag hade eld i baken. Eftersom det var väldans många som körde om mig så blev jag ju mest stående vid sidan av skidspåret, inte konstigt att man alltid blev sist.

Annat var det under Kulturtantens skidtävlande. Hon körde om både till höger och vänster och högt och lågt. En helg så körde hon och hennes bästa kamrat Axel-Karls-Svens doter Marianne en skidtävling. Den ena, tror att det var Kulturtanten, råkade trassla in sig i en annan tävlandes stavar så pass att vederbörande ramlade omkull och swish så kom den andra, som då måste vara Marianne, och råkade nästan köra över den stackars människan. Jag minns den flickan, hon var från Kungsör och hade en sådan fin grön träningsoverall. Redan nästa helg tog hon revansch och slog både Kulturtanten och Marianne med god marginal. Men så var det på det ljuva sextiotalet.

Näe, skidskytte är inget för mig. Köra omkring med en bössa på ryggen, kasta sig ner på en snöblöt och kall plastmatta, ladda geväret och försöka träffa en liten, liten prick, och sen till på köpet snabbt ta sig upp utan att hamna på rygg och förtvivlat sprattla med skidorna som en panikslagen skalbagge.

Nej, då är det mycket bättre med en eftermiddag framför tv-n. Man kan insupa skidteknik, bygga upp sig rent mentalt och ladda med massor av kolhydrater. Men jag lovar, kommer det mer snö till helgen då plockar jag fram dom gamla racerskidorna...

Skål på en måndag...

Trevligt loppisfynd så här i mitten av det fattiga januari.

Fast det finns väl ingen anledning att ligga och sura för det.
 

Det är bara att bryta ihop och komma igen...

Nötknäpparsviten...

Dag efter dag sitter vi här vid köksbordet, Valdemar och jag, med ett korsord och en kopp kaffe medans radion skrålar glatt (?) från P1. Då och då kikar vi ut mot fågelbordet och rapporterar senaste nytt. Eller rättare sagt så är det Valdemar som rapporterar för jag sitter ju liksom med ryggen åt fågelskocken och man blir något så vansinnigt stel i nacken om man ideligen ska vända sig om för att beskåda livet och levernet i fågelholken.

Alltså lyssnar jag på hans ivriga kommentarer: "Nu sitter det fyra talgoxar och äter!" eller kanske "Nä, men jisses, nu är det tre domherrar i syrenbusken!" Och jag hummar lite så där lagom intresserat: "Jaha, säger du det!" eller "Åhå, det hade man aldrig kunnat tro!"

 

Så i förmiddags hoppade han högt och tjoade och flaxade med armarna: "Milda makter, nu försöker ekorren trassla sig in i fågelmataren!" och jag svarade lite lätt uttråkad: "Ja, där ser man!" Men försökte sedan dock visa lite intresse och gav förslag på att lägga ut hasselnötterna som vi inte orkade knäcka till jul. Fast sedan tänkte jag efter: "Fast en ekorre kanske inte kan ta sig igenom dom hårda skalen!" men då gapskrattade Valdemar: "Har du någonsin sett en ekorre med nötknäppare?"

Jag svarade inte på denna illmariga kommentar men sedan helt plötsligt undrade Valdemar var nötknäpparen var men hur vi än letade så hittade vi ingen. Lite försiktigt föreslog jag en vitlökspress i stället men då slog Valdemar bakut: "Vitlökspress, det var det dummaste jag har hört..." fast några minuter senare satt han där ändå vid köksbordet och knäckte hasselnötter så det stod härliga till...med vitlökspressen och skrattade så gott...

Aldrig någonsin skulle jag ha kunnat tro att jag skulle kunna orda så mycket om några sketna vinterfåglar...men dag efter dag efter dag så bara fortsätter det...kan det ha något med åldern att göra månntro...

Örnen har landat...

Ja, inte örnen precis men småfåglarna har landat på mina hemmagjorda tagbollar. Dom äter och äter och

spanar för att hålla koll på omgivningarna. För grannkatten smyger i buskarna, på jakt efter en och annan godbit...

Talgoxarna strömmar till matbordet för att smörja sitt krås.

Ser ut som dom har kommit ner till botten på fågelmaten.

Äter lite här...

...och lite där...

Ju mer snö som faller desto fler fåglar som äter.  Det är väl bara till att koka en ny sats fröröra i morgon. 
Kulturtanten