Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 14 maj 2016

Gissa bajset...


Den som gräver en grop...



Valdemar är ju en sådan positiv och glad man. Han vill gärna hålla sig á jour med allt det nya som sker och vill verkligen hänga med i samhällsutvecklingen. Hans nyaste intresse är just det, gissa bajset.

Han rekar omgivningarna med total falkblick för att inte missa någon intressant djurspillning och funderar vem som är den skyldiga. Åhå, en liten grop med träck i och han omedelbart halar fram kameran för att få den bästa av bilder. Valdemar kryper på knä runt i skog och mark för att inventera bajshögar av olika slag. Han kollar i djurböcker och googlar så det står härliga till.



Härom morgonen tittade han ut från vindsfönstret och ropade glatt: "Kolla något djur har bajsat på stenen uppe vid jordgubbsodlingen." Han rusar ner för den skrangliga vindstrappen ut i spöregnet med nattskjortan fladdrande runt knäna. Väl nere på plats inser han att bajset "bara" är ett gammalt rostigt konservburkslock som jag fått fatt på under mina arkeologiska grävningar.

Jag kan dock inte förringa hans nya stora intresse alls då jag själv är oerhört och onormalt intresserad av typ vattenlås, avlopp och slaskdiken och härbergerar hela skuffen full med skyfflar och dikspadar. För tänk om någon bonde just står och gräver diken på väg till ner till byn och man kan ge ett hjälpande spadtag i all välmening.


Fast å andra sidan gräver man ens diken för hand nu för tiden? Jajemen, det händer minsann. Om Kulturtanten har en kvart över så greppar hon gärna en spade och gräver raskt upp ett igenväxt gammalt dike så leran stänker runt fotknölarna. Det liksom bara sitter i generna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar