Lilla snigel akta dej...

Invasion, invandring ja, dom väller in från alla håll och kanter. Snart är det fullt. Sniglar, snäckor och andra odjur så långt ögat når...

Små snäckor som lurar i rabatten. Dom inväntar bara rätt tillfälle att slå till och äta rent på alla blommor och blad...

Bruna snäckor på planket, nu är ju frågan, varför sitter dom och häckar där? Mediterar dom? Smälter maten? Eller är dom bara inne i en orienteringsfas och tänker: Vart ska vi slå till nästa gång? Det är strategiska små rackare...

Stora ljusa snäckor envisas med att hålla till i cykelstället... Har dom glömt var dom senast ställde cykeln... 

Stora bruna snäckor i buskarna... gör dessa djur någon nytta överhuvud taget eller är dom bara här för att trilskas med oss jordbor? Upp till kamp mot snigelrörelsen...

Att vara på bettet...

Idag hade det bokats en tid för mig på Folktandvården. Onödigt, kan man tycka. Man har väl annat för sig än att fara fram och tillbaka in till stan. Men, men, bjuder dom till så måste man välan ställa upp.

Nu för tiden har jag en alldeles underbar tandhygienist till skillnad från förr då jag gick hos en privat tandläkare. Det var en hård man. Han lagade tänder utan bedövning och drog ut tänder på löpande band. Ibland när undersökningen redan var klar då tittade han ut i väntrummet och fanns det då ingen som satt och väntade så satte han fart igen. Han hade ju liksom kommit in i andra andningen och startade upp en rotfyllning eller kanske gjorde om tandstenbehandlingen med förnyade krafter. Jag tordes aldrig tala om för honom, öga mot öga, att jag ville sluta där. Jag skrev ett brev...hjälp så fegt...men så var det...

Idag behandlas jag som en kunglig när jag kommer till tandhygienisten. Hon är väldigt omtänksam och rar och frågar om  det är okej eller om man vill ta en paus. Hon skrattar och skämtar. Vill ju gärna svara och prata, jag med, men hur lätt är det att säga något med munnen full av speglar, spatlar och polermaskiner? Blir mest som något slags bebisjoller: "GAAGA GAA!"

Här ska det saneras på det står härliga till...

 

Jag har alltså ingen tandvårdsskräck att tala om men är ändå väldigt spänd. Efter ett tag med öppen mun så vet jag till slut inte om jag har munnen på vid gavel eller om jag kniper ihop. Benen blir så spända så när jag "vaknar upp" efter behandlingen så upptäcker jag att benen är krampaktigt sträckta högt upp mot taket. Ser väl förmodligen inte alls klokt ut men vad ska man göra. Landstinget borde tänka till och liksom kombinera tandvårdsundersökning med cellprovstagning. Jisses, vad den ekonomiska biten skulle förbättras och skatten skulle kunna sänkas rejält...

Man blir ruskigt inspirerad efter ett tandvårdsbesök (något som tråkigt nog brukar lägga sig på normal nivå redan efter några dagar men ändå). Jag ska säga som det är, jag länsade i princip både apoteket och ICA på all dess tandvårdsartiklar......så visst kan man säga att man är beväpnad till tänderna...

Smart, smartare, Smarties...

Efter en lång dags arbete i trädgården är man mer lik en hundraåring än en pigg, vältränad, och rosenkindad kvinna 55 +. Ryggen är böjd i nära 90 graders vinkel, knäna värker, gången ser synnerligen osmidig ut och det susar i huvudet beroende på alltför lång tid huvudstupa i solgasset.

Man kastar sig i soffan och hoppas på en härlig kväll framför tv-n. Men där tar man helt fel. Det finns absolut ingenting att titta på. Man zappar runt som en galning mellan programmen utan att hitta någonting vettigt att glo på över huvud taget. Till slut hamnar man i "Smartare än en femteklassare". Man sätter sig bekvämt tillrätta, lägger upp fötterna på det rangliga soffbordet, tar en slurk kaffe, ler för sig själv och tänker, "vilken baggis - frågor för femteklassare", hahaha...

Men ack vad man bedrog sig. Frågorna var ju helt hopplösa, omöjliga ja, faktiskt rent av löjliga. Man kunde nästan inte svara på en enda. Barn av idag måste lära sig en hela massa. Som en annan förmodligen inte gjorde när det begav sig. Eller kanske man bara har glömt allt man lärt sig. Och nu för tiden kan man ju inte lära sig något alls. Hjärnan är som gjord av teflon - inget fastnar. Som jag när jag ska kolla vädret på tv-n men när inslaget är slut så har jag redan glömt hur vädret skulle bli. Frågar jag någon om vad klockan är så har jag glömt att jag ens frågat.

Fast naturligtvis, ungarna har ju så klart fått veta alla kategorier och vrålpluggat i förväg. Vilken baggis va? Och tänk vad oförskämt pigga dom verkar vara. Förmodligen drivna av kraftiga sockerkickar. Baljor av Coca cola, åtskilliga påsar med smågodis eller har dom rent av moffat i sig både en och annan förpackning av Mumsmums kanske?

Nej, jag undanber mig sådana "underhållningsprogram" där ens självförtroende sjunker ner i storstövlarna och man bara vill ge upp. Jag växlar kanal till värsta skräckfilmen och öppnar en Smarties i stället, sjunker ner i soffan och tar kudden framför ögonen och smaskar på godiset. Smart eller Smarties, det är väl hugget som stucket...

Nu är Valdemar packad...

...och klar. Han har stuvat ner alla sina samlingar. Vaserna från Ekeby och Nittsjö. Dom polerade golfklubborna. Alla aderton kamerorna från både nutid och dåtid. Den gedigna LP-skivsamlingen. De ärvda oljemålningarna. Alla dyrbara whiskyflaskorna. Och så då hans största och mest framgångsrika samling - herrstrumporna.

Häri befinner sig den berömda strumpsamlingen...

Nu byter Valdemar bostad. Från större till modell mindre...

Gulligullan koko som en gök,
kom älskling och gör ett försök
 i en liten kammare med kök...

Jag hade nog tänkt att vi skulle salutera själva sammanslagningen i Lilla stugan med att han skulle bära mig över tröskeln. Inte för att vi hade gift oss men tyckte att ett visst uppmärksammande ändå var på sin plats. Men, nej, inte tänkte Valdemar bära mig över tröskeln, inte en chans. Han tyckte i stället att det var min plikt att bära honom. Och ja, varför inte, jag knäppte upp storvästen, spottade i nävarna och tog i för kung och fosterland. Åh, heeej! Åh, hååå! Efter ett tag fick jag dock ge upp. Mina axlar blev liksom lite för breda då jag försökte baxa in hela gubben genom den smala dörren. Resväskorna tog ju också viss plats. Nej, ingen bars över tröskeln den kvällen heller...men det gjorde ingenting...efter tio år så slog vi äntligen våra påsar ihop...

Marmeladkok

Ingen marmelad till frukostbrödet och jag som var så sugen på just marmelad. 

Men vi har ju en rediger rabarberplanta så varför inte göra som Ernst brukar göra, koka sin alldeles egna marmelad. Kan han kan jag.

Skära rababern i småbitar.

Pressa saften ur en citron.

Rabarber, citron och socker ner i kastrullen och koka en stund. Aj, där höll jag på att glömma kardemumman som också skulle i grytan.

Nu är det bara att hälla upp på burkar. Ser redan fram emot morgonens frukost...

Hur man får två trädgårdsmaskiner att nästan börja brinna på en och samma dag...

Mina bästa maskiner är, utan tvekan, röjsågen, trimmern och så gräsklipparen. Idag har jag fått två av dessa att nästan börja brinna. Va? Ojojoj! Men hur? Ja, det var inte svårt alls. Faktiskt. Vet inte om det beror på att man är tekniskt lagd eller om det bara var tur (?).

Som en kvarleva från järnåldern...

Först i kön stod gräsklipparen. Den mådde inte bra ens från början. Någon (förmodligen jag) har sedan tidigare kört på en rediger sten så att hela innandömet blivit snett. Detta bidrar till ett fruktansvärt hackande och skrapande ljud. Trots oljudet så funkade den rätt bra ändå. Jag skulle så bara stänga av den helt hastigt och krafsa ur lite gräsklipp som klumpat ihop sig. För att klara detta så vickade jag den lite på sidan. När jag sedan skulle starta den så började den med ens ryka. Först svart, tjock, väldigt tungandad rök. Sedan lite mer gråaktig. Jag fortsatte så klart att klippa trots att det var svårt att se något på grund av röken.

När jag sedan såg att det hade samlats en skara människor ute på vägen som ropade högt och pekade mot mig insåg jag att detta rökande kanske inte var helt normalt och stängde hostande av maskinen.

 

I stället tänkte jag trimma av lite gräs med grästrimmern. Det gick utmärkt bra, måste jag säga. Efter ett tag reagerade jag dock på en viss oljeaktigt lukt. Då grannen höll på att klippa gräset förstod jag ju att det var hans maskin som inte gick bra alls. Typiskt folk va, som helt struntar i vett och etikett. Kör omkring och nästan förgiftar både folk och fä i hela socknen med illaluktande rök. Tänkte jag för mig själv...och skakade på huvudet...tänk så samhället blivit...

Håll med om att den ser svårt medtagen ut.
Nästan håglös faktiskt.
Kanske lite konstgjord andning skulle sitta fint...

 

Det var då jag insåg att det var trimmern som det luktade utav. Nu såg jag också röken som pressades fram ur det inre. För bövelen, vilka värdelösa trädgårdsmaskiner dom gör nu för tiden. Men inte bröt jag ihop för dessa misslyckandens skull heller. Nä, tvärtom jag bara gladdes över att detta var den dagen när både gräsklipparen och grästrimmern startade utan några som helst problem. Att det sedan trasslade lite på slutet är väl egentligen inget att orda om...det var ju ändå bara rök utan eld...

Dags för BB...

Så var det äntligen dags för årets höjdpunkt - BilBesiktningen. Som man väntat, längtat och trånat efter denna dag. Bilen var uppsmord, tvättad och manglad. Ja, själva manglingen bestod mest av lite lampkoll och sånt. Lätta saker som Lilla gummann klarar på en liten, ynka sekund. Trodde Ni ja, jag är fullständigt urusel på bilskötsel.

Vem skulle kunna motstå denna underbara pärla...
ja, inte jag i alla fall...

 

Jag klappade den lilla, gulliga bilen och pratade lugnande med den: "Se, så, visa din allra bästa sida idag! Inget retsamt motorstopp, inga onormala skutt eller andra stolleprov så ska du se att allt går vägen."

Vi drog in till bilprovningen i den lilla staden, min vapendragare, Valdemar, och jag. Körde in bilen och satte oss lugnt ner och tog en kopp kaffe medan besiktningsmannen gjorde sitt. Jag plockade upp en tidskrift för att verkligen koppla av men insåg direkt att det inte var tidningen för mig - Svensk motorsport. Konstigt inga mat- eller inredningstidningar eller andra intressanta blaskor, vadå, tror dom att alla som besiktar sin bil är bilintresserade.


Det blev IG på det provet...typiskt...

 

Jag blev helt enkelt tvungen att beskåda hela spektaklet fast jag absolut inte ville. Jag fick genomlida bromstestet där dom gasade och bromsade fram och tillbaka, vilket slet oerhört mycket på däcken. Dom hissade upp bilen så högt att jag trodde att den skulle vicka ner, dom slog i själva bilunderredet så hårt att det lät som värsta järnbruket och jag hörde nog vid provkörningen att han körde så det tjöt i däcken, som värsta rallydåren. Gissa hur mina svaga nerver kändes?

Sedan tycker jag att dom verkligen borde ta till sig alla fina och skojsiga saker med bilarna. Kanske skriva i någon slags  kommentarruta: "Trevlig och gullig bil!" kanske "Välstädad och fin!" eller ännu bättre "Bil med mysfaktor!"

Sådana utlåtanden skulle verkligen pigga upp bilägare i alla åldrar. Ja, och inte bara lite spydigt skriva, som i mitt fall "Fordonet har underkänts vid kontrollbesiktning. Färdbroms bromskraftfördelning, fram, bromsverkan ojämn." Ja, tacka för att den bromsen blev ojämn så som dom gasade, bromsade och direkt misshandlade min fina, gulliga bil...men lugn bara lugn, vi kommer igen...min lilla bil och jag...