Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 1 juli 2015

Vi hålls med slåttern...

Äntligen vad det dags att baxa ut slåttermaskinen från lidret. Den har faktiskt blivit lite uppfräschad med nyvässade tänder, nyoljat maskineri och så pimpats upp. Ja, ja, pimpad och pimpad, den har i alla fall rustats med en ny kraftig sittdyna på den superstenhårda sitsen i garanterat genomgjutet järn.



Slagningen av gräset gick alldeles strålande. Valdemar satt på traktorn och gasade och jag, arma kvinna, tillbringade många timmar på järnsitsen. Skumpandes, skuttandes och skakandes. Jag skötte själva spaken, ja, den som man kan justera själva slåtteraggregat med, med fullkomlig bravur och en hel åker blev klar i en svinblink.



"Går det bra?" ropade Valdemar med jämna mellanrum då han såg att jag kämpade och hade fullt sjå med att hålla mig kvar på slåttermaskinen.

"Inga problem!" vrålade jag tillbaka för trots att det verkligen kändes i rumpan och ena armen helt oförhappandes blivit dubbelt så lång så ville jag inte liksom vara mesig och ge upp direkt?



Efter fyra skumpande timmar på maskinen så druttade jag rakt ner på backen. Haltade hem till stugan för att få vila min utmattade kropp. Det visade sig att jag drabbats av en synnerligen svår nackspärr och med ett ömmande fruktansvärt stort blåmärke på låret så blev jag nödd och tvungen att ligga på kammarsoffan resten av kvällen, blick stilla...



Jag pratade med Kulturtanten via en sprakande telefonledning från Göteborgstrakterna och berättade om mina krämpor. Hon föreslog att jag skulle ta en vilodag. "Vilodag?" skrek jag, "jag behöver ligga i en gipsvagga åtminstone resten av veckan! Är du helt befriad från intelligens?"

"Så, så" tröstade den ömma storasystern, "du kanske helt enkelt borde kurera dig med ett glas vin!" Ja, tänk vilket geni den kvinnan ändå är. Efter ett glas vin, behandling av vetevärmekudde, massage av den stela nacken och så insmörjning med konsistentfett så överlevde jag kvällen....och natten...och idag känns nacken nästan helt normal. Men på grund av det svullna och ömmande blåmärket får jag avstå från sittning på hårda järnsitsar någon dag till...så kan det gå...

13 kommentarer:

  1. Men jisses vilka utmaningar!!! En hel flaska whiskey skulle behövas som bedövning av mack

    SvaraRadera
  2. Forts...apären att döma! Men imponerande måste jag säga! Den ser livsfarlig ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara att kliva upp på denna maskin gör att man riskerar sitt eget liv faktiskt. Men vi hålls ju med gamla apparater och det är ganska roligt med sådana prylar. Storstadsborna flanerade förbi på vägen och stannade och förundrades över ekipaget och dess aktiviteter. Idag fortsätter vi med slåttern...whiskey, Du sa nåt, vetja om jag törs tulla på Valdemars whiskeysamling...

      Radera
  3. Det finns inte mycket att hålla sig i. Men vad fint det blev 彡☆ ☺
    Det behövs nog nyttiga saker att dricka i två dagar efter ett sånt arbete ☆ Någon sorts vila också skulle jag tro ☺
    Vi har en sån där klippare här också, men den sätts på traktorn , dom ser häftiga ut ☆

    彡Men vi har allt härliga dagar nu ändå, trots leda och verk 彡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Använder Ni eran slåttermaskin? Jo, minsann, nog är det varmt allt...kanske lite för varmt för den Lilla gumman...

      Radera
  4. Vilka härliga maskiner, vackra också. Fina minnen från då och nu. Men kära du, var rädd om dig, du lever livet lite farligt emellanåt.
    Livet går inte i repris! Börja med mycket vätska, mycket vatten säkerligen det bäst fn men Valdemar bjuder dig säkert på en liten rackarns whiskey i kvällssolen hoppas jag på.
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min ena dotter brukar säga: "Du måste utmana dig själv..." och på den vägen är det...nu behövs massor av dricka i värmen. Tråkigt nog så körde vi sönder slåttermaskinen idag så nu blir det till att svetsa...typiskt...

      Radera
  5. Fantastiskt att ni använder sådana gamla slåttermaskiner fortfarande!
    Förstår att du blev öm i rumpan! En sådan maskin använde min far efter vår gamla Blenda, någon traktor ägde han aldrig. Och hjässa "höet", det gjordes alltid så länge jag bodde kvar i bardomshemmet! Det var andra tider det! Men så kul att ni använder er av det gamla beprövade sättet! Hoppas den funkar igen efter hopsvetsningen!
    Kram i värmen från Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, då, vi ska nog få fart på den igen. Jag brukar tänka att allt går att laga med lite spik och järntråd men tydligen behöver slåttermaskinen lite extra omvårdnad. Ha det så bra!!! Kram från oss

      Radera
  6. Oj, oj, oj! Här skrattar jag så tårarna rullar åt eländet, men med stor beundran över din uthållighet. Kunde ni inte bytt positioner i halvtid? Det måste väl finnas måtta på utmaningarna.
    Tur i oturen att det blev reparationsarbete, men rumpan kanske behövde lite vila.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag som gärna kör traktorn föreslog att vi skulle byta, just i halvtid, men Valdemar höll en lång föreläsning om olämpligheten i detta byte. Han var tröttare än vad jag var, han var äldre än vad jag var och han var tyngre än vad jag var. Dessutom var ju jag en verklig överdängare som slåttermaskinsskötare kanske den bästa i hela socknen...och ibland kommer man långt med lite smicker...

      Radera
  7. Er det mulig ? Gikk det virkelig ann å bruke den forhistoriske saken , men så flott og gøy !!! Jeg må bare le altså når jeg leser i denne bloggen deres , den er så morsomt og ærlig skrevet . Det der med : Inga problem ! kjenner jeg meg godt igjen i :) Klem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här på gården använder vi bara gamla grejer. Traktorn är från femtio-talet och slåttermaskinen från strax efter kriget. Vi har fulla logen med gamla harvar. Kanske från järnåldern...hehehe...

      Radera