Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 22 augusti 2015

När lill-trimmern gick till attack...

Solen lyser över oss varenda dag nu för tiden. Finfint väder måste man säga, bara det inte blev så förtvivlat torrt i markerna. Man löper som en galning med vattenkannorna varje kväll för att få blommorna att överleva. Det bästa är väl att inte gräset växer så mycket och behöver liksom inte nötas av stup i kvarten. Men Valdemar han vill, sin vana trogen, dra runt med gräsklipparen flera gånger i veckan men nu fick han plötsligt utegångsförbud med klippar´n. Av trädgårdsintendenten. Ja, av mig alltså.

Han surnade till rätt rejält, Valdemar. Jag ville blidka honom så jag lät honom som på nåder ta en sväng med trimmern i alla fall i en kvart eller så. Och det tog inte en minut innan han for som ett jehu runt på gården med trimmern i högsta hugg.


Jag själv tänkte i all enkelhet plocka fram lill-trimmern för att snygga till runt alla mina 38 jordgubbsbebisplantor som sett synnerligen överväxta ut en längre tid. Inget är så rogivande som att arbeta med trimmern. Man kan sitta i allsköns ro på backen och klippa lite här och lite där. Då man med åldern blivit ganska stel så får man ofta skifta arbetsställning för att härda ut. Jag hasade mig upp i en mer hukande position och fortsatte trimmandet men så helt plötsligt så tappar jag balansen och för att inte falla abrupt ner i gräset så tog jag emot mig med andra handen. Inget konstigt med det, kan man tänka, men jag råkade få in pekfingret i trimmern som genast klippte upp ett snitt i fingertoppen.


Blodet sprutade och jag ropade förtvivlat på hjälp men Valdemar vrålkörde trimmern på högsta varvtal, och lite till, uppe vid lagården och varken hörde eller såg något annat än gräs, gräs och åter gräs. Jag störtade in med blodet droppande och sköljde av fingret och snodde raskt runt några plåster för att stoppa blodflödet och för att slippa se eländet.

Så där kom jag springande upp till Valdemar med det omlindade pekfingret högt upp i luften för att minimera blodförlusten. Han insåg den kritiska situationen och ropade hysteriskt: "Vad här hänt?" Jag berättade den fruktsanvärda händelsen och han ville genast åka in till akuten men jag avvärjde kort men koncist.


Yngsta dottern fick via telefon reda på hela den tragiska historien, hon ropade upprört: "Fanns det inte "död-mans-grepp" på trimmern då?" Jo, visserligen men för att vara helt på den säkra sidan borde man i detta fallet varit enarmad. Hädanefter kommer jag att trimma med ena armen fastbunden på ryggen.

Kanske inte så himla kul att nästan klippa av hela fingertoppen i sin älsklingstrimmer men jag är bara glad och tacksam. Glad för att, efter en ångestfylld titt under alla plåstren, få vetskap om att såret egentligen inte var så himla stort. Tacksam för att det inte var långfingret jag snittade upp för hur hade det sett ut om jag kom rusande med långfingret i högsta hugg...


8 kommentarer:

  1. Hahaha :-) Ja hur skulle det sett ut! Tur att det var pekfingret. Läskigt att dyka in i trimmern så där, bästa vännen till och med! Hoppas att ni kan reda ut missödet er emellan så ni kan fortsätta som tidigare, en älsklingstrimmer vill man ju vara rädd om, eller hur? Ha en fin fortsatt lördagskväll :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa gång jag trimmar tar jag det verkligt lugnt och försiktigt...Trevlig lördagskväll!!!

      Radera
  2. Oj, oj, oj! Aj, aj, aj! Hoppas fingret läker snabbt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hoppas jag också. Man kan inte arbeta särskilt smidigt med stort bandage om fingret och någon vilodag står minsann inte i agendan under den närmaste tiden minsann...

      Radera
  3. A, aj, aj! De kommer när man minst anar det, de där missödena, och oftast kommer de helt olägligt också, när man har som mest att göra. Fast å andra sidan är det helt logiskt för hade du inte varit i full färd med att använda trimmen hade olyckan aldrig hänt......inte på det här sättet i alla fall.
    Det ser ju fint omplåstrat ut så du är säkert snart i farten igen :)
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag till slut gav Valdemar tillåtelse att få se på jacket hoppade han högt och vidhöll att det såret minsann borde ha sytts ihop på hospitalet. Men inte vill man väl besvära den utarbetade sjukvårdspersonalen med ett simpelt trimmersnittat finger...nej, minsann...nu ser fingertoppen riktigt bra ut...värre är det med dom blåslagna smalbenen som fått en och annan björkkubbe över sig...men det finns dom som har det mycket värre...

      Radera
  4. Å, fy sjutton! Det ante mig att den där handtrimmern kunde vara aggressiv. Har också en som jag inte sliter särskilt hårt på. Hade kanske varit effektfullt med ett inslaget långfinger. Väldigt effektivt att sträcka upp i luften. Nu får du vara försiktig om du tänker peta näsan.
    Kram Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt, ingen näspetning dom närmaste dagarna...jag säger bara det; varning för ilskna trimmers...eller vad det nu kan heta...

      Radera