Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 12 februari 2016

Semla med studs...

Nu moffar man i sig semlor i parti och minut. Antalet semmelsorter ökar drastiskt med åren men jag kan väl inte direkt påstå att jag anammar alla nya varianter heller. Jag håller på mig och hänger mig kvar i det gamla...



Ibland uppfinner jag dock egna sorter. Som till exempel "studsbollsemlan". Tror ingen annan har hittat på den sorten faktiskt. Sista gången jag bakade semmelbullar så måste något ha gått snett. Jag kanske glömde pytsa i någon viktig ingrediens eller, ännu värre, kanske hällde i något som definitivt inte skulle vara där.

Degen blev torr som fnöske och nästan föll i smulor och när jag bearbetat den i nära en timme så hade degen liksom blivit väldans gummilikt och hård och ville inte alls ville jäsa upp som den så villigt brukar göra i vanliga fall.



Nåja, vem bryr sig om en sådan bagatell. Jag tog studsbollsbullarna, gröpte ur innandömet, mosade ihop lite smaskig fyllning, klickade på rejäla gräddklickar och så siktade över rikligt med florsocker och vips, så uppenbarade sig dom absolut underbart, magnifika studsbollsemlorna...hade man bara tur eller handlade det om skicklighet?


4 kommentarer:

  1. Härligt personliga ser de ut, de där hembakade semlorna!
    En enda semla har jag ätit och jag tror den räcker gott och väl hela året fram till nästa fettisdag. Den var så stor och mäktig så den nästan började åka jojo i halsen redan innan jag svalt hälften av den. Skulle vara toppen att baka några mini mini varianter, bara en tugga eller två, det skulle passa mig :)
    Alla hjärtans kram till er!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Småsemlor är toppenbra för då kan man ju trycka ner en tre, fyra stycken innan man börjar må illa...

      Radera
  2. Å jösses så gott detta såg ut;) Kram på er!

    SvaraRadera