Ljusstake 2 Minne från klostertiden

Denna ljusstake kommer från min tid i klostret. Det var ganska länge sedan. En intressant och givande tid. Det lustiga var att det bara var munkar på det där klostret. Plus jag då. Visst låter det spännande?

Jag köpte en ljusstake där som ett litet minne. Plus massor av ljus som munkarna hade stöpt. Hur lång var min klostervistelse? Jo, mellan 13 och 16 en vacker vårdag...underbart är kort...

Ljusstake 1 Pappa Anders adventsljusstake

1:advent. Hög tid att iordningställa adventsstaken. I min och Lilla gummanns barndom hade vi alltid denna träljusstake som vår pappa Anders hade tillverkat i sin barndom.
 

 

Rena arvegodset alltså. Hålen har alltid varit lite vinda och sneda så ljusen har för det mesta en lustig lutning. Åt alla håll...

Lingonris och något att fästa riset med behövs för att färdigställa denna urålderliga skapelse. I vår barndom användes häftstift. Det var jättesvårt att få in stiften i staken. Nu idag använde jag blomstertråd.

I med dom nystöpta ljusen. Ser lite vingligt ut men så ska det vara...

Lite röda band runt det hela, tända det första ljuset och så är det 1:advent...

Saffransskorporna- en smetig historia...

Häromdagen så var jag på "motionsjuntan". Tre av oss (annars fyra) kunde stråla samman och vi tog en två timmars promenad i blåsten och sen stod handarbete på schemat. Lillasyster Yster bjöd på underbart kaffe med dopp. Hembakt surdegsbröd och så saffransskorpor. Dessa skorpor var sååå goda. Söta, lagom hårda och som sedan smälte i munnen. Jag blev så inspirerad att jag for hem i racerfart för att starta upp bakandet. Impulsiv är ordet för mig. Ibland alltså...

Jag slog upp Ernst-boken och hittade valnöts- och saffransskorpor. Jag pytsade i allt som skulle i. För ovanlighetens skull så dubbelcheckade jag att alla ingredienserna verkligen kom med. Ja, av erfarenhet har jag ju lärt mig att om man bara råkar missa en enda liten beståndsdel så kan hela baket gå åt pipan.

Inte för mycket mjöl då blir det för torrt, ringde i mina öron. Något som alla säger och jag var verkligen försiktig med mjölmåttet, vilket resulterade i en synnerlig lös deg, vilken mer kunde liknas med smet. Jag hällde i lite mer mjöl men konsistensen blev konstant smetlik.

Nu förstår Ni nog varför jag behövde en kopp rejält starkt kaffe
efter den åsynen...

Okej, tänkte jag, det ordnar sig säkert ändå. Jag kan ju vara sååå himla positiv i vissa situationer. I stället för att "forma" degen till tre långa rullar så bearbetade jag deg-smeten med degskrapan och lyckades snabbt skrapa ihop en rull-liknande historia på plåten. Säkerligen skulle det fixa till sig i ugnen, tänkte jag, och kände mig ganska belåten med bakandet. La in några vedklabbar i spisen, hällde upp en kopp starkt kaffe, satte mig ner vid köksbordet och fortsatte bläddrandet i Jul med Ernst - boken.

Hur det nu gick till, det förstår jag inte, men det blev faktiskt saffransskorpor i Lilla stugan den förmiddagen. Kanske inte lika goda som Lillasyster Ysters skorpor men riktigt smakrika ändå. Problemet var att dom blev så fruktansvärt stora så jag fick knappt ner dom i glasburken. Jag ville ju få precis lika mysigt som Ystersystern. Glasburk full med skorpor, rött band runt med ett litet vitt hjärta. Så här blev min skorpburk...

Ja, inte är jag någon bagare av särskilt stora mått men jag är en riktig hejare på att hantera en degskrapa i krissituationer...så det så...

Mamma Gertruds gamla degskrapa...
måste vara antik...men fin...

Tallfall...

Höststorm. Den lutande furans fall.

Så bra, så lätt att ta lite ris.

 

Fram med gamla hinken, i med riset. Lyckades även hitta en ljusslinga! (Har förköpt mig på slingor tidigare så jag har numera inköpsstopp på sådana...)

Ska nu bara virka några röda hjärta att dekorera riset med...

Efter en lååång stunds knåpande kom jag på att två hjärtan var tillräckligt nog för denna risbuske...

Gran som gran, tänkte jag, och köpte mig en Wunderbaum...

Häromdagen kom Butikschefen Valdemar springande och ropade något om att "nu är det verkligen på tiden att du visar dig på jobbet och gör ditt dagsverke." Jag förstod mycket väl vad han menade. Jag har inte dragit mitt strå till stacken som jag borde gjort. Jag har liksom tagit ut alltför många "semesterdagar". Tur att man är bekant med chefen liksom annars hade man väl fått sparken för länge, länge sen.

Men jag lydde naturligtvis och smög in på lagret följande måndag. Fram med detaljlista, linjal och penna med udd och så bara upp på stegen. Jag vandrade runt bland luftfilter, bromsklossar och fläktremmar och funderade på om julruschen känns av även i en bildelsaffär.

Det skulle ju i så fall vara helt ofattbart för hur många har fått ett inslagen ljuddämparjulklapp kanske? Eller ett par bromsskivor i ett rött paket med vita snören? Eller en gaswire i glittrande silverpaket? Det är rackar´ns svårt att hitta klämmiga julklappar i bildelsaffären måste jag erkänna. Skulle möjligen vara ett par Wunderbaum -granar då. Granar är ju synnerligen passande till jul och "lukta gott" är ju en bombsäker julklapp till den man tycker om...så får det bli...gissa vem som blir ägare till några sådana granar till jul?

Småhus...

Man tager en fyrkantstav, eller vad det nu kan heta, och en såg.

Sågar till små huskroppar.

 

För att göra nytt trä till gammalt trä gör man sålunda:
Lägg en klutt stålull i en glasburk och häll över lite vinäger. Här använde vi vitvinsvinäger. Låt stå ett dygn eller nåt sånt.
Dagen efter gör en kopp starkt te.
Doppa träet (eller pensla på) först i teet och sedan i vinägersörjan låt torka och vips har du ett åldrat trästycke i din hand.

Nu är det bara att lägga tak på huset och det är klart att använda till dekoration lite var stans i huset...

Inte i närheten av jul...

Hann med ett lunchloppisbesök idag.

Hittade dessa två smala gula vaser.

Så här i juletid!

Lägg dock märke till den väldigt skrynkliga julduk jag ändå fått fram...