Rotavdrag...

Nu har det gått en tid sedan Lilla gummann och jag började med hyacintodlingstävlingen. Nu är det hög tid att få njuta av den kraftigt växande hyacinten.
 

Se vilket kraftigt och välutvecklat rotsystem som denna lök har bildat. Vilken doft och prakt detta exemplar kommer att ge...

Här ser man hur hatten rent av har börjat skjuta i höjden och är på väg att ramla av.

Ynkligt! Nåja inte mycket för världen men den tycks leva i alla fall.

Men det är ju kul att ha en och annan blommande lök till jul så jag tog och köpte mej tre alldeles riktiga, färdigknoppade och snart blommande hyacinter i matbutiken runt hörnet. Varför krångla till det när man kan göra det enkelt för sig...

En röd julängel av bästa sort...

På varenda blogg och i absolut varje hem sitter folk och viker änglar dagarna i ända så här i juletid. Och inte vill väl jag vara sämre jag heller...nej, minsann...

Pyssellådan baxades fram men hur mycket jag än rotade och rörde runt så hittade jag inget passande papper till änglarna. Däremot kom jag att tänka på dom där arken som Kulturtanten hade i sin hemliga låda inne i Stora stugan. Visserligen röda men detta var väl inget att bry sig om...och förresten är det inte snart julafton, va? Man tager vad man haver...och så blev det, jag snodde helt enkelt alla hennes röda papper...

Jag veckade raskt ihop änglarna och kunde ju ganska snabbt konstatera att dom hade vissa drag av tomte i sig men det gjorde faktiskt ingenting alls, tyckte jag. Det var först när jag hängde upp min tomte-ängelkör som jag insåg att själva konstruktionen påminde synnerligen mycket om granar...hade jag i stället valt en grön pappersvariant så hade det direkt blivit en gran-ängel...tänk så det kan bli...

När jag hade lugnat ner mig några grader så insåg jag genast det fantastiska, det ofattbara, det unika - jag hade uppfunnit ett julpyssel som var liksom tre i ett - en gran-tomte-ängel...

Man kan ju trösta sig med att det inte blev en ängel med svarta vingar...i alla fall...

Ho-ho i stugan...

Det klampade på farstubron, det bultade på dörren och in ramlade den gamla tomtefamiljen. Dom hade tröttnat på att ligga nerknölade i den föråldrade skokartongen och ville ut och träffa lite folk helt enkelt.

Detta är ju våra härsevärsetomtar som vi tycker så mycket om. Det var Kulturtanten och jag som svängde ihop tomtarna för några år sedan genom att såga ner gammalt hässjevirke till lagom stora "tomtar". Vi stickade tomteluvor, böjde gammal rostig järntråd till glasögon och snodde ihop lite skägg och hår.

Tomteflickorna i familjen...lite okammade kanske...
 

...och här kommer alla tomtenissarna...

Det gäller att vara riktigt snäll nu när tomtarna har ögonen på oss dygnet runt. Nu är det slut med smygätandets förbjudna frukt, ens lättjefulla leverne och det är nog inte ens tillåtet att fuskstäda och sopa allt under mattan ...då kanske man får ett streck i boken...en bock i kanten...eller kanske man rent av fastnar med skägget i brevlådan...och då är nog alla chanser till en liten julklapp helt väck...

Fågel eller fisk?

Vad gör man inte för att förenkla vattningen av blommorna... Lätt att glömma bort sina blommande vänner. Har därför köpt en och annan bevattningsfigur...

Har sedan tidigare en fiskbevattningsgrej som hjälper mej att hålla trillingblomman vid liv...

I denna kruka med pelargon tronar en äkta plastflaskvattnare som man kan uppleva lite mitt-emellan. 

Den kan varieras efter årstid och helger. Just nu är det julmustflaskor som gäller, till påsk blir det påskmust men till midsommar, vette sjutton, vad jag ska välja, kanske ett helrör...

Härom dagen blev min samling komplett då jag hittade denna fågelbevattningsgrunka. 

Så nu är det fågel, fisk och mitt-emellan för hela bevattningssystemet...

Inget för dom veka...

Här steker vi på ett riktigt rejält ljus. Med tre tända vekar får man till ett ruskigt bra ljussken, kanske man faktiskt når upp ända till 60 W eller vad det heter nu för tiden. Man kan ju knappt köpa glödlampor i dagens Sverige. Vart tog dom matta lamporna, som gav en så härlig mysbelysning, vägen till exempel? Ur LED är tiden...

 

Tur att man inte behövde handstöpa det här ljuset. Då hade man först blivit tvungen att gå på gym och jobba fram lite mer muskler för att klara det. Och det är inte alls min bästa gren, om man säger så...

Det är nästan så att man veknar...

The jullådsbotten is nådd...

Idag har jag rafsat och krafsat i jullådan och hittat lite av varje, faktiskt. 

Jag grävde fram ett gäng gamla julgransljushållare. Fick snabbt fram en kniv och skrapade av det värsta stearinet från förra året. När julen är över och man nått tjugonda knut så fullkomligt vräker jag nämligen ner alla julsaker i jullådan så snabbt jag bara kan. Vem bryr sig då om petitesser som små skinkbitar i adventsljusstaken eller grovkorniga senapsspruttar i tomteskägget?

För två år sen pecklade och slet jag med dom här julkulorna. Jag tog i för kung och fosterland och dom stickorna som jag använde blev aldrig sig lika igen. Sneda, krokiga, ja, fullkomligt oanvändbara...Visserligen skulle man sticka verkligt invecklade mönster men det hoppade jag över direkt och tog genvägen - ett litet ynka hjärta...vilken en väluppfostrad femåring kunnat göra med förbundna ögon, faktiskt.

Så gäller det ju att stå på god fot också...vilket inte alls är några som helst problem med den här rackarns trevliga, lilla julgransfoten. Nyloppad för en spottstyver och den kommer att passa ypperligt bra till vår magra, fula och barrande gran...fast då kanske Valdemar får stora dåndimpen, hoppar jämfota och sliter sitt hår för han har alltid lagt ut hundratals kronor på äkta, stora, ståtliga granar av synnerligen exklusiv sort. Med exakt lika barrlängd och exakt balans i hela det kraftiga grenverket. Med fullkomligt urtjusiga glaskulor och ärvda, blanka julgranshängen uppsatta efter linjalräta linjer.

Förra året ramlade jag över ett parti halmsaker på loppis och eftersom jag periodvis varit svag för sådana prydnader så köpte jag in ett ganska så stort lager. 

En del exemplar hade levt ett synnerligen hårt liv och behövde verkligen fräschas upp. Tänk att lite rött bomullsgarn kan sätta fart på vilken bock som helst...

Från 0 till 100 på 7 minuter

Har nu flyttat dottern och hennes bohag. Att flytta är en dryg historia.Tänk så mycket saker man har som man inte hade en aning om att man ägde... Efter att ha slagit in, packat ner, emballerat, burit ner från gamla bostaden och burit upp i nya lägenheten en hel dag är man ganska mör. Förslaget att åka till det Stora möbelvaruhuset och inhandla en soffa togs emot med stor glädje. Såg framför mej hur vi sakta släntrade genom varuhusets labyrintliknande försäljningsyta, provsatt några fåtöljer, provlåg en och annan säng och bara kollade in vad som stod till buds. Ser i drömmen hur vi kom fram till cafeterian köpte en godbit av något slag och till den en god kopp kaffe och bara satt ner och vilade oss och tittade på folk. Kära nån, så fel man kan ha... 

Sju minuter, ja, högst sju minuter tog det att susa igenom denna gigantiska möbelaffär, hann varken sitta eller ligga på den minsta lilla möbel, nej, jag såg inte ens skymten av några möbler... Men med oss ut fick vi en cerise soffa, en duschdraperistång, en besticklåda och en pall, vet inte riktigt hur det gick till men fort gick det... In med allt i bilen och hem igen. 

Soffan var förpackad i tre gigantiska emballage, hur vi fick in dom paketen i dotterns minimala hiss är för mej oförklarligt, fyra dubbelvikta kaffefilter och hissen är proppfull... Möjligtvis, kan det vara detta som kallas julrusch...