Vilken böna!

Skörden fortsätter. Nu var det helt plötsligt dags att ta rätt på blomsterbönorna.

En baggis, kanske någon tror, men inte alls. Jag sådde ju bönor lite här och var på gården men det var bara på ett ställe som dom verkligen frodades. Och det var uppe vid dynghögen...

Vilket innebar att jag fick klättra, med livet som insats, uppför det tio meter höga stupet för att få tag på bönorna. Jag grävde förtvivlat med naglarna för att få ett stadigt och pålitligt grepp i stenpartiet. När jag tittade ner mot marken såg jag den fasansfulla gamla rostiga pinnharven...skulle jag nu tappa taget skulle jag obönhörligen falla rätt ner på den...huva...

Men allt gick helt enligt planerna och jag fyllde korgen med alla fina bönorna och drog hemåt. Vilken skön böna man ändå är...

Gör om mej...

Så här på höstkanten vill man gärna pigga upp sig och förnya sig...

Detta är absolut ingen hemmavirkad basker i lite för liten storlek, inte alls. Det är däremot ett vanligt enkelt hårnät...

"Blondes have more fun" 
som Marilyn Monroe alltid brukade säga...

Kanske en Singoallafrisyr med ljuvliga lockar...

 

Varför inte en mörk page så här i höstens mörker...

 

Och till Halloween denna färgglada frisyr...

Trinny och Susannah släng er i väggen...

Skräp eller...

En tur till stadens återbruk vid namn Returen. Bilen är som vanligt fullproppad med uttjänta grejer. Alltid lika kul att se vad folk slänger...

En Herrans massa järnskrot i denna container. Inget som lockade mej direkt, bara en massa skrot...

En nästan felfri köksö, den kunde man kanske ha fixat till...

Åh, nej, här har man slängt en massa helt underbara fönster, nästan ett helgerån, faktiskt. Ligger på ett helt onåbart läge, inte en chans att kunna rädda fönstren och ge dom ett bättre liv...

Tänk så mycket trevligt man kunde ha gjort av dessa gamla rutor... Hade nästan räckt till ett helt växthus...och lite till...

I lingonskogen...

Efter den supertidiga hundpromenaden rullade den lilla Lilla gummann in sig i en filt och kastade sig ner på kammarsoffan för att slumra en liten stund. Hon väcktes abrupt av någon som ruskade henne synnerligen hårdhänt och som slog högt och hårt i två gamla bärplockare så det riktigt ringde i öronen. "Upp med dig din sjusovare, nu ska vi ut i skogen!" Det var Kulturtanten som rekat i terrängen och fortsatte gasta: "Jag har hittat värsta lingonstället och vi kommer att få ihop årets lingonskörd på en simpel halvtimme..." Så det var bara att masa sig upp och dra till skogs...

 På lingonröda tuvor...

Så här grova kan våra lingonträd bli...

Inga ryggskott när man plockar dessa bär...

Denna lingonplockartävling vanns stort av Lilla gummann med sex liter lingon mot Kulturtantens mediokra tre liter skvalpande i botten av hinken. Lilla gummann for runt som ett skållat troll och rev med sig inte bara bär utan även gräs, blad och pinnar medan Kulturtanten smög omkring och plockade bären ett och ett...

Vi lade ut lingonen på mamma Gertruds hemvävda handduk...och nu väntade bara den evinnerliga rensningen...

Livet är en schlager...

Inte visste vi vad schlager var förrn vi kom till Studio eight...

Här är jag, Kulturtanten, i egen hög person iförd hörselskydd av bästa sorten...

Här skulle det sjungas med liv och lust. Lill-Babs släng dej i väggen.

Bilbälte, reflexväst och lurar på. Nu är det bara att stampa igång takten, räkna in och sjunga ut...

Under ledning av Studio eights kapellmästare Anders Larm...
 

Några guror fanns till hands, nysträngade, nystämda och nypolerade, allt som behövdes för det perfekta soundet...

Hörselskydd av olika typ och storlek...

På detta bordet mixades det hela ihop till en garanterad superhit. Kommer inom kort att ligga på var mans skivtallrik... och absolut att toppa kvälls- och svensktoppen. Kanske rent av årets julklapp...

Hade väl aldrig trott jag skulle bli schlagerstjärna.../Kulturtanten

Så utrotar man ett jordgetingbo...

Ja, fast det kanske inte är på det allra bästa sättet men dock med metod á la hemma på logen. Det hela började med att en labradorvalp och dess matte var på besök här hemma. Vi skulle ta en tur i skogen och Gunnar, ja, hunden alltså, tog sig en sväng ner i diket varvid ett gäng insekter välde fram. Jag ropade upphetsat: "Jösses, vilka stora flugor!" och stack så klart ner huvudet mitt i svärmen.

Det visade sig rätt snart att det absolut inte var några flugor utan i stället ett jordgetingbo som precis tömts på dess invånare. Som ett under klarade jag mig utan getingstick.

På kvällen när skymningen nästan lagt sig smög Valdemar och jag ut. Han iklädde sig Svågerns bästa mygghatt och drog på värsta motorcykelhandskarna och greppade en flaska Radar...

...och började hysteriskt spraya in genom getingboöppningen. Vi hade nämligen hört att framåt kvällningen så borde alla getingarna krupit in och lagt sig men en och annan eftersläntare kom flygande och surrade ursinnigt runt den stackars Valdemar men han rörde inte en fena. Så småningom lade sig lugnet över gården...

Nästa dag spolade vi massvis med vatten ner i getingboet och som en slags gardering hängde vi upp en getingfälla agnad med bästa sortens Cola cola och det verkade minsann vara ett vinnande drag...

Om Ni tycker att Valdemar verkar lite suddig på bilderna beror det nog bara på att han luktat lite för mycket på radarburken...

s.o.s...

S.O.S... Lugn, bara lugn, absolut ingen fara för skeppsbrott det är bara snålvattnet som rinner...

Smör, ost...

...och sill...

Ännu en gång har jag turen att bli bjuden på surströmming...

Potatis, rödlök och surströmming till det en öl och en liten rackabajsare...

Till kaffet serveras dubbla flarn med glass emellan á la 70-tal, mumsfilibabba... Surströmmingssäsongen är igång...