Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 15 januari 2014

Den snöiga färden...

På grund av ändrade chaufförsrutiner i familjen så blev jag nödd och tvungen att forcera fram vägen från Valdemar hem till Lilla stugan. Det var ingen direkt nöjesfärd kan jag lova. Snön vräkte ned. Det blåste. Halva Sveriges befolkning befann sig just på dom vägarna. Typiskt...

Den stora vägen var oplogad vilket gav synnerligen olämpliga snösträngar i bägge körfälten. Jag kör vanligtvis sakta (=tryggt och omtänksamt) och vill då och då kunna komma undan stressade och irriterade bilister som i princip ligger med huven mot min kofångare (heter det så fortfarande?) och gasar på. Eftersom jag åkt denna väg många gånger så har jag lärt mig exakt var parkeringsplatserna ligger och där jag brukar tillbringa ganska lång tid, faktiskt. Men den oplogade vägen gjorde det svårt att komma av vägen. Först sladda över snösträngen och så dessutom var det så halt att man knappt fick stopp på bilen när man körde undan. 
Jag kan klara mig utan både vinter och snö...
det är en sak som är säker


Långtradarna håller, nu för tiden, absolut inga hastighetsbegränsningar och ligger och trycker precis bakom en, virvlar upp stora snömoln och om dom kände för att bara gasa på skulle dom säkerligen inte ens märka att dom körde över mig och min lilla bil. Otäcka fordon det där...borde förbjudas under dagtid...

Ingen väg var alltså plogad på denna tio mil långa vägsträcka. I takt med att vägen blev mindre och mindre så kunde man ju tillåtas att få sakta ner och den sista milen kunde man bara krypa fram. Här hade det snöat och blåst riktigt duktigt och man fick hålla god uppsikt utifall man skulle tvingas till ett möte på den smala, snöspåriga vägen och bli tvungen att nödlanda i något vattenfyllt dike.
Hem ljuva hem...

Efter några sista sladdningar med bilen så var man hemma. Jag slog av motorn och bara satt och tittade upp mot gården och tackade tyst min lyckliga stjärna för att jag hade klarat mig ända hem. Så fick jag med våld försöka bända loss dom krampaktigt låsta händerna från ratten. Samla ihop väska, mobil, lypsyl och så husnyckeln. Jag hittade allt utom nyckeln. Kanske bara ramlat ner bakom sätet? Icke! Kanske bara hamnat i väskan? Nej, nej! I handskfacket då? Inte alls!

Det blev ett akutsamtal till Valdemar. Hysteriskt hojtade jag in i telefonen: "Har du sett nyckeln till Lilla stugan, möjligen?" "Jajemen", ropade Valdemar tillbaka, "den hänger här på nyckelkroken." Sa Valdemar. Nästan tio mil bort.

Om jag i vanliga fall bara är en allmänt virrig hönshjärna så kände jag mig just då som värsta psykfallet. Helst av allt ville jag bara raskt hoppa ur bilen, ursinnigt slänga iväg bilnyckeln över den snöiga åkern och sen våldsamt kasta mig ner i det djupa, snöiga diket...

Nå, hur gick det då? Efter en knapp halvtimmes letande i vedboden efter extranyckel, så fann jag en. Rostig, dammig men det var en nyckel. Och inte nog med det, det var rätt nyckel. Snabbt in. Tända i spisen och mala på en panna kaffe och försöka lugna mina hårt beprövade nerver...denna dagen ett liv...

15 kommentarer:

  1. Så skönt att du är i säkerhet i din fina lilla stuga!
    Vilka strapatser man ska vara med om, alltid ska det härdas, mer och mer...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var en riktig pärs, det kan jag erkänna. Fast jag avskyr alltid att köra bil. Särskilt nu på vintern. Men som ena dottern säger till mig - Du måste utmana dig själv! och det måste jag nog göra...

      Radera
  2. Fy tusan, vilken skräckfärd! Och så glömd nyckel på det... Jag hade nog inte kunnat behärska mig så bra utan troligen slängt mig i en driva och skrikit och sparkat mig trött;)) Vilken tur att du istället letade upp din extranyckel, och att allt gick bra till slut:)
    Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var en otrevlig bilfärd. Det är nog bäst att jag håller mig här ute på landet och bara kör in till stan om jag blir absolut tvungen. Fast å andra sidan så står det väl inte på innan våren kommer...hoppas jag på i alla fall...

      Radera
  3. Jag säger bara!! Oj Oj den resan skulle jag inte vilja vara med på ;) Inte på vintern i alla fall ;) Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, inte jag heller, höll jag på att säga. Men nu väntar jag bara på att bli helt insnöad. Det ska ju komma mer snö såg jag på tvn. I morgon får jag köra runt med snöslungan i stället. Ombyte förnöjer...

      Radera
  4. Storasyster Yster15 januari 2014 12:16

    Jag säger bara stackars Lilla gumman!!!
    Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Planerna ändrades så jag min idiot slängde mig i bilen och drog hemåt. Det borde jag inte gjort. Men man får stå sitt kast. Kram på Dig...jag hoppas att våren kommit till nästa vecka annars får vi ta på skidorna när vi ses...

      Radera
  5. Usch för vinterföre och bilfärd på oplogade vägar! Och tio mil! Sånt borde man ha extra bra betalt för! Det var då verkligen tur att du hittade reservnyckeln! Ta nu bara inte den och häng på kroken hos Valdemar nästa gång...
    Så roligt att få se den underbart charmiga lillstugan! Förstår att det måste vara en riktig idyll - speciellt på sommaren.

    Här är det också snöoväder idag och det enda man vill är elda i sättugnen och surfa i datorn.
    Ha det gott!
    Kram från Märit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske Lilla stugan är rätt så fin, ändå. Men man blir ju hemmablind. Snö och snö, nu får det vara nog. Tänkte på Dig häromdagen. På Dina kloka ord när jag skrev om Valdemars snarkningar. Du skrev att svåra snarkningarna kunde ge både hjärtinfarkter och hjärnblödningar. Du hade rätt. Strax före jul fick Valdemar hjärnblödning. Fast det har gått ganska bra ändå. Men så rätt Du hade.

      Radera
  6. Oj... vilken skräckfärd! Och här sitter jag och gnäller för att jag måste åka till affären knappt en mil bort...
    Tur att du hittade extranyckeln :) Är det din lilla stuga på bilden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajemen, det är Lilla stugan hemma på gården. Mitt hem. Min borg.

      Radera
  7. Svar
    1. Absolut! Lite trångt bara. Litet kök och kammare. Men dock med vedspis och kakelugn. Lilla stugan passar mig som hand i handske...

      Radera