Diagnos "laptop-knä"...

Med åren och med den nya teknikens värld har det kommit fram en massa "moderna" och stundtals ganska populära sjukdomar. Först fick alla musarm. Inte för att dom jagat möss för mycket utan för att helt enkelt tillbringat alltför mycken tid med datorn.

Sen skulle alla ha (?) sms-tumme. Då dom naturligtvis har smsat alltför mycket. Den sjukdomen har jag aldrig haft och kommer aldrig att få då jag inte kan smsa med tummen utan jag kör mera pekfingervalsen och pluttar på strävsamt och saktfärdigt med bara pekfingret.

Idag på tv hörde jag om den nya fruktade sjukdomen - laptop - knä. Kan det vara möjligt. Har jag en laptop? Så klart. Man vill välan hänga med i svängarna. Har jag datorn i knät? Absolut. Men jag tror inte att jag någonsin kommer att drabbas av den åkomman då min dator är så oerhört liten. Så om jag, mot förmodan, får en släng av laptop-knä så blir det förhoppningsvis inte så utbrett.

Vår Mormor Karin skulle aldrig kunnat få laptop-knä. Dels för att hon aldrig hade någon dator då dessa inte direkt var så vanliga under tiden hon levde. Dessutom hade hon knän som sluttade neråt. Va? Jo, hon hade så korta ben så när hon satt räckte nästan inte benen ner i golvet. Alltså så var det hart när omöjligt att sitta i knä på henne. Och gjorde man det någon gång fick man ingalunda släppa taget i hennes förklädeshängslen för då hamnade man utan pardon rätt ner i golvet. Alltså inget laptop-knä, för inte ens en dator hade kunnat hålla sig kvar i Mormors knä, det är en sak som är säkert.

Men visst finns det konstiga sjukdomar. Frusen axel - den borde ju alla haft en släng utav så ofta som det blåser nu för tiden. Kallbrand - en gammal trogen åkomma som faktiskt låter som en paradox. Hur kan man bli kall av brand? Så den oerhört vanliga diagnosen tennisarmbåge som till och med jag lyckats dra på mig. Detta är ju hur förvånansvärt som helst då jag aldrig någonsin spelat tennis. Nej, faktiskt inte ens hållit i en tennisracket...och det var nog lika bra det då jag föddes helt utan bollsinne...vilket definitivt har märkts under åren...

Kulturtanten däremot hade ju hoppats på en givande karriär som seniortennisspelare och håva in en massa pengar men åren gick och hon kom aldrig igång med träningen så nu får hon vackert hänga på Svågerns enorma framgångar inom curlingen. Ont krut förgås inte så lätt...