Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 24 maj 2014

Fullt hus...

Jag berättade ju om Valdemars flytt häromdagen och det har skvallrats och diskuterats livligt nere i byn om hur han kunde få ner allt i dom resväskorna som jag visade bild på. Det är inte hela sanningen. Inte ens en sanning med modifikation. Näe, alla hans saker är spridda över absolut hela gården. Alla Ni som är vän av ordning bör ta något lugnande innan Ni fortsätter läsa. Alla andra kan bara läsa vidare och nicka igenkännande.

Först och främst är hela Lilla stugkammaren full av flyttkartonger. Vi har en liten undanröjd "stig" fram till våra fåtöljer och om man sträcker ordentligt på halsen så kan man faktiskt se hela tv-skärmen. Inte illa alls...

Uppe på lidret...här fattas inget...
från tamburmajor och amerikakoffert till snöskor från 1944...
vad kan man mer behöva...

Vi har, givetvis, invaderat så gott som hela Stora stugan, till Kulturtantens stora glädje. Dessutom har hon, överlycklig, ärvt ett gammalt skrivbord och ett åldersstiget matbord av Valdemar vilka nu står och trängs med allt annat bråte i det överbelamrade finrummet.

Vi baxade upp alla stora skrymmande saker på lidret. Det sista fick vi pressa in med skohorn. Den stadiga, fina, hemgjorda kökssoffan fick stå på högkant för att få plats. Här finns nu möbler och pryttlar som skulle räcka till en normal svenska sommarauktion.

Det känns kul, ja, nästan lite ofattbart
att man har så mycket fin bråte i alla uthusen..
observera snickerimaskinerna...vad man
längtar till att få veva igång dom...

Inne i garaget där hamnade allt från Valdemars gamla garage. Eftersom Valdemar är i bildelsbranschen så bara råkar det finnas miljontals bilattiraljer. Bromsvajrar, garanterat rostfria avgasrörsdetaljer och pastellackerade växelspakar finns nu att beskåda både högt och lågt. Även verktyg i massor. Stackars Svågern, han kommer inte att kunna få ut sin älskade motorcykel på minst ett par år (fast det kanske inte gör så mycket då den vägrar starta och har så gjort i många år).

Du milde tid, vad det är trevligt på vårt utedass.
Den trevliga almanackan från 1968 kan man nästan utantill.
Spännande läsning, må jag säga...

Även dasset fick pliktskyldigt stå till förfogande. Plank, brädor och gammalt "skräp" som jag (?!) inte hade hjärta till att kasta på tippen. Här blev det riktigt trångt och mysigt. Den som i framtiden vill ta sig en lugn och mediterande stund på utedasset får dra ihop axlarna riktigt duktigt för att kunna knö in sig på huset. Man får också dra in magen och rumpan och allt som över huvud taget går att dra in för att nå fram till fjölet. Lycka till, säger jag bara...
Oj, jag är rädd för att det bara
finns ståplatsbiljetter kvar...

Ja, det blev många vändor med flyttsakerna. Bilen gick som i skytteltrafik mellan Sörmland och Västmanland dag efter dag efter dag... Och, självklart, alla sakerna fick plats i sitt nya hem. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Det är nemas problemas...

4 kommentarer:

  1. Den som spar...den har.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog har vi grejer så det räcker...och blir över...men vissa saker kan man helt enkelt inte skiljas ifrån...?

      Radera
  2. Oj oj..och vi som har en flytt framför oss...men vi har stooora lider:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tänk då på att Valdemar flyttade från en sexrumsvilla till kammare med kök. Jag inbillar ju mig att Ni har några fler rum...dessutom är ju inte Du rädd för att ta i...verkar det ju som i alla fall...och grattis till det stora lidret...

      Radera