Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 4 juli 2014

En gullig Maja Gräddnos eller en vanlig gammal smörsopp...

Jag jobbar hårt med målning och diverse allmänna rengöringsprojekt. Var och varannan dag får jag ett beställningsjobb. Kan vara att rödfärga några "takfötter", högtryckstvätta 624 tegelpannor eller möjligen, helt rått, motorsåga rätt igenom timmerväggar. Denna dagen var det en rejäl hög med vindskivsbrädor som skulle färgas kritvita. Så det var inget att fundera på utan bara att dra på sig målarbyxorna...

Så var det dags för en regelrätt
tegeldusch...
Hade planerat att stå ute på lagårdsbacken och måla men vädrets makter ville något helt annat. Mörka moln drog fram på himlen och, som om man hade tryckt på en knapp, så startade regnet med våldsamt flöde = hela himlen öppnade sig. Jag fick helt enkelt baxa in brädorna inne i lidret. Där, som på alla andra platser på gården, var det smockfullt. Men hjääälp...

Jag rullade iväg snöslungan, cykelkärran och jordfräsen mot den gamla slåttermaskinen. Sköt ihop fem stycken cyklar av olika storlek och årsmodell. Rakade ihop ett gäng skrotartiklar som av någon konstig anledning bara låg där och drällde. Till ingen som helst nytta. Jag balanserade upp bräderna med hjälp av en gammal bensindunk, en ranglig stol och en bräda och så startade jag upp målandet.

Trångt och mysigt inne i lidret ska Ni veta...
Vis av många dagar med målning så drog jag på plasthandskar då denna vita färg är synnerligen svår att få bort. Bräda efter bräda blev klar. Det var som ett invecklat atomklyvande att få plats med allt men det gick. Jag trippade och klev med höga knän mellan brädorna. Så råkade jag klia mig på näsan men tänkte inte mer på det. Men när det så började lukta väldans mycket målarfärg insåg jag att hela näsan förmodligen var insmord av vit färg. Men jag bara skrattade och tänkte: "Asch, den där färgen går så lätt bort." och fortsatte målandet med raska penseldrag.

Jo, just det. Väl inne för en välbehövlig kaffepaus såg jag i spegeln att hela näsan var omsorgsfullt påmålad av kritvit färg och inte en endaste liten fläck försvann av tvål och vatten hur mycket jag än skrubbade med både svamp och svinto. Aha, lacknafta tänkte jag, som i princip var uppvuxen med just det, lacknafta, men hittade typiskt nog ingen sådan flaska.

Borde finnas i alla necessärer
bra att ha om man "målat sig"...
Så mindes jag Mamma Gertruds kloka ord som vi fick höra när vi var små och hade målat så både händer och armar, upp till armhålorna, var nerkluddade: "Ta smör och smörj in er då lossar färgen!" Och det var precis vad jag gjorde. Fram med smörkniven och så bredde jag på hela näsan ordentligt med Bregott. Även en bit in i själva näsborrarna, faktiskt, då färg också råkat hamna där. Jag smorde, gnuggade och masserade in smöret och efter ett tag så försvann färgen.

Näsan var vid det laget ganska så röd, mosig och öm av den stundtals rätt hårda rengöringsprocessen men jag var bara så tacksam och glad över att färgen försvunnit så "enkelt". Jag delar gärna med mig av tipset på smörbehandlingen men kan säga att det gav vissa biverkningar/efterdyningar...det tog ett helt dygn innan bregottlukten behagade försvinna ur näsborrarna...men för säkerhets skull - ha alltid ett paket smör i kylskåpet...bara utifall, att...

8 kommentarer:

  1. Hahaha! Jag som jobbat med färg i hela mitt liv har aldrig någonsin provat Bregott som färgborttagare... ;)
    Kram
    Annica

    SvaraRadera
  2. Hi..kul kombo med svinto och bregott! Lycka till. Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skippa svinton direkt och gå rakt på smöret...

      Radera
  3. Smart... gammal god kunskap håller än!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man lärde sig ett och annat under barndomen ändå...

      Radera