Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 8 juli 2014

Som man bantar får man äta...

Många i min närhet vill gärna hålla sig väl underrättade om min diet och hur viktminskningen fortgår (eller inte). Vilket ju egentligen är alldeles fantastiskt att folk fortfarande, ännu i dessa dagar, bryr sig om hur andra har det med magfläsket men det är också oerhört pressande. Som till exempel i mataffären om man vill köpa sig lite gottis då blir man omedelbart hysteriskt vaksam och nervös över om någon granne eller kanske gammal arbetskamrat skulle liksom "komma på en" med någon, kanske i dietsammanhang, högst olämplig vara. Man riktigt smyger längs gångarna och håller minutiös uppsikt vilket faktiskt tar riktigt duktigt på dom, redan tidigare, så ansträngda nerverna.

I femtaget på morgonen sitter man där och
knaprar på sina morötter och sin spenat.
 Som en kanin...
Annars så går det väl så där...Svårt att få till mat innehållande mycket få kilokalorier, som smakar alldeles utmärkt och som också ger en bra mättnad. Vissa dagar känns det helt meningslöst att ens sätta sig vid köksbordet när det är matdags och det där som folk envisas med att påstå att "sockersuget försvinner efter bara några dagar...", vad är det för dumheter? Jag har aldrig någonsin, i hela mitt liv, varit så himla sugen på godis, glass, chips, jordnötter, kakor, bullar och annat smaskigt som nu. Men, som sagt, man kämpar på...

En dag så stod det på menyn att jag fick äta en hel halv (?) chipspåse och till detta inmundiga en kall öl. Jo, minsann, och en annan dag var det dags för tre rejäla sockerkaksskivor. En helgdag bjöds det på den största gottispåsen i hela affären. Fast egentligen var det ju inte så att det stod att jag "fick" äta just det, nej, det var mera på det sättet att det stod att jag "hade" ätit just detta. Och i och med det fick jag också sona brottet genom att fullkomligt späka mig dom närmaste tre dagarna med barkbröd och utspätt vatten.
Vissa morgnar lyxar man till det med ett kokt ägg.
Och så spenat. Här hemma äter vi nämligen spenat till absolut allt då vi vill
hinna före alla eventuella grönsakstjuvar i trädgårdslandet.
 "Valdemar, mitt lilla hjärtegryn, vill du ha en kopp kaffe. Med spenat?"
"Ja, tack gärna, kära Lilla gummann!"...

Jag fortsätter ändå i galenskaperna med att notera hur mycket mat jag ätit. Man får ändå tacka sin lyckliga stjärna för spenaten. Den innehåller mycket få kalorier, väger i princip ingenting och hela trädgårdslandet fullkomligt svämmar över av dess växtlighet...fast, egentligen, den smakar ju i stort sett bara gräs....men det är bara att glufsa i sig och se glad ut. Jag kommer nog att stå där, i slutet på sommaren, och ståta med armar som Karl-Alfred...men vill man vara fin så får man lida pin...

6 kommentarer:

  1. Operasångerskan8 juli 2014 10:11

    Kära Lilla gumman vad du är duktig! Tänk att du gått från tanke till handling och minskat på kalori intager med hjälp av spenaten/ gräset. Jag hoppas att du inte börjar idissla. Själv sitter jag stilla och tänker på magen och stoppar i mej den ena glassen efter den andra. Vi ses snart! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hej!!! Åja, ska sanningen fram så var jag på glassbar i Katrineholm idag innan vi åkte och jobbade och visst tvingade jag i mig en finglass. Hoppas allt är bra med Dig och Er alla!

      Radera
  2. Åh, det är ju bara såå tråkigt att banta! Ingen karaktär har jag heller....om jag varit "duktig" och ätit alligenom nyttigt en hel dag så brukar jag unna mej nåt gott till kvällen...plus minus noll alltså. Jaja, det finns saker som är MYCKET värre än bilringar och dallrande lår. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst finns det värre saker det är jag medveten om. Jag försöker kämpa några veckor men sen rinner väl allt ut i sanden. Men jag är trött på mig hemska mage som passar synnerligen illa till mina pinnsmala ben...

      Radera
  3. Just precis NU bestämde jag mig att mina 20 överlopps kilon egentligen är riktigt hemtrevliga att ha...varmt och gott om kroppen. Kanske du skall sluta med bantandet...om inte ens socker suget försvinner. Mitt specialrecept när suget drabbar hårt. Russin blandat med florsocker och lite vatten att det blir en passlig gegga. H.Tilda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset!! Det ska jag naturligtvis prova. Själv har jag ju så klart många bra idéer när sockersuget sätter till och det är lååångt in till stan och alla affärer. Pärlsocker rätt av som det är - härligt knastrande. Strössel - mumsfillibabba. Kakao, socker och mjölk (mycket bättre med grädde) som röres till en alldeles underbar, uppiggande smet. Plus mycket, mycket annat...

      Radera