Peppar, peppar ta i rot...

Ni har välan inte glömt att skörda pepparroten? Jag gav mig i kast med den härom dagen i duggregnet. Inget är så uppiggande som lite strilande höstregn och mina svaga nerver stärktes upp så det stod härliga till. Det blev lite lerigt och skitigt men det var absolut inget som jag ens observerade.

Som vi redan berättat om tidigare så är pepparrotsskörden ingen dans på rosor. Dom växer i ett stenigt och blålerigt parti. Det räcker inte med den vassaste spaden heller, nej, här får man ta till det grövre artilleriet - järnspettet. Tråkigt nog var inte Kulturtanten hemma på gården just den dagen, hon är nämligen en briljant järnspettsarbetare. Slungar och jonglerar med järnspetten likt den värsta tamburmajoren.

Denna pepparrot kommer att gå på export. Eller heter det kanske import. Nåja, den kommer i vilket fall att gå med transport. Jo, minsann den ska transporteras ända till Långmossen där dom planerar att starta upp en mindre pepparrotsodling. Trodde dom ja, är dom verkligen medvetna om hur pepparroten växer och förökar sig utan några som helst gränser? Pepparroten som jag förpassade i våras genom att gräva 5 meter rätt ner i jorden, och slita bort absolut alla smårötter, den står nu och vajar för vinden, cirka 1.70 hög. En utmärkt växtval för alla som helt saknar gröna fingrar...som jag då...lycka till!