Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 14 januari 2015

Dagens motion - skidskytte...

Ja, fast på tv alltså. Jag tycker inte att man ska vara dumdristig och flänga runt och försöka motionera på dessa blankhala vägar. För trots halkskydd som kan man på en tiondels sekund hamna i värsta diket eller drutta rakt ner i backen. Så det blev en vilodag...

Vi satt där framför tv-n och kollade på skidskytte, Valdemar och jag. Fast egentligen så låg jag inrullad i en gammal, noppig filt på kammarsoffan, viftade på tårna och myste. "Konstigt att dom inte kör på varandra när dom är så många:" kommenterade Valdemar. "Fast det gör dom ju ibland" svarade jag och fortsatte "men på min tid kunde man ju ropa "UR SPÅR!" om man ville om, fast på den tiden så åkte man ju skidor på riktigt sätt också."


"Jaha" svarade Valdemar "fast det gjorde väl inte du särskilt ofta, va, ja, ropade ur spår alltså?" och så tittade han på mig med skälmsk blick. Nej, det var ju precis så det var under min skidkarriär, det var alla andra som ropade just UR SPÅR! och jag snabbt som sjutton hoppade ur spåret som om jag hade eld i baken. Eftersom det var väldans många som körde om mig så blev jag ju mest stående vid sidan av skidspåret, inte konstigt att man alltid blev sist.

Annat var det under Kulturtantens skidtävlande. Hon körde om både till höger och vänster och högt och lågt. En helg så körde hon och hennes bästa kamrat Axel-Karls-Svens doter Marianne en skidtävling. Den ena, tror att det var Kulturtanten, råkade trassla in sig i en annan tävlandes stavar så pass att vederbörande ramlade omkull och swish så kom den andra, som då måste vara Marianne, och råkade nästan köra över den stackars människan. Jag minns den flickan, hon var från Kungsör och hade en sådan fin grön träningsoverall. Redan nästa helg tog hon revansch och slog både Kulturtanten och Marianne med god marginal. Men så var det på det ljuva sextiotalet.

Näe, skidskytte är inget för mig. Köra omkring med en bössa på ryggen, kasta sig ner på en snöblöt och kall plastmatta, ladda geväret och försöka träffa en liten, liten prick, och sen till på köpet snabbt ta sig upp utan att hamna på rygg och förtvivlat sprattla med skidorna som en panikslagen skalbagge.



Nej, då är det mycket bättre med en eftermiddag framför tv-n. Man kan insupa skidteknik, bygga upp sig rent mentalt och ladda med massor av kolhydrater. Men jag lovar, kommer det mer snö till helgen då plockar jag fram dom gamla racerskidorna...

10 kommentarer:

  1. Så fort det är skidskytte på TV så ropar mannen att jag ska titta. Han retas med mej för jag tycker det är så otroligt dumt att åka skidor och samtidigt skjuta och dessutom tävla!! Men jag gillar inte sport överhuvudtaget!! Kul att läsa ditt inlägg och du ser att jag inte kan hålla mej från bloggarna även om jag inte skriver själv just nu!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag gillar nog sport men man kan verkligen fundera hur vissa sporter kan uppkomma. Ja, till exempel skidskyttet då och sen nattorientering som jag själv provat på. Vadå, hur ska man kunna se något i den nattsvarta skogen? Varför spelar man inte fotboll på natten...och så vidare. Va kul att Du kollar runt på bloggarna, kanske Du startar upp och skriver snart igen!

      Radera
  2. Så mycket underhålling i samband med skidskytte har jag aldrig haft som när jag läser ditt inlägg. Skrattat högt flera gånger, med skrattårar och skidsnor.
    Här får man ta till rullskidorna om man har några. Jag nöjer mig dock med att titta på hur grannen kämpar.

    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som gammal idrottsflicka, som jag envisas med att kalla mig själv, så vill man ju hålla sig a jour med vad som händer i idrottens värld. När man sedan tänker tillbaka på idrottskarriären inser man ju hur makalöst hopplös man egentligen var. Fast vad gjorde det, när man hade en Far som tyckte att man skulle ställa upp för föreningen som utfyllnad i startlistan och som också tyckte att den som kom sist hade jobbat mest av alla. Och jag är benägen att hålla med...

      Radera
  3. Kom att tänka på det där med skidtävling då jag läser din blogg idag. Sonen skulle delta i sin första skidtävling tillsammans med sin bästa kompis. Så får vi se sonen komma in mot mål och en bra bit efter kom kompisen. Då plötsligt sonen kliver ur spår. Släpper förbi kompisen!!! ALLA föräldrar som var där och tittade frågade honom varför han gjorde så där. Ja men, jag hade ju lett hela vägen och tyckte det var A:s tur att leda nu! :-) Fin och sportslig tanke hi hi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fin gest tycker jag, jag önskar att mina gamla konkurrenter hade gjort likadant. Jisses, vad jag hade vunnit tävlingar då...

      Radera
  4. Tänk vad mycket dom har att hålla reda på dom som skidskyttar !
    - Själv har jag tillräckligt med att inte köra skidorna i kors eller stava fel.
    Och skulle man dessutom tvingas att lägga sej ner med alla utrustning, ta fram geväret och träffa prick, samt komma sej upp igen....Ja du fattar !
    - Det där med att ta sej upp från en konstig och ofrivillig ställning, liggandes i en grop med mjuk snön med skidor på fötterna är inte min starka gren !
    - Däremot är jag bra på kolhydratladdning...
    Kram / Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ligger mycket bra till må jag säga. Kolhydratuppladdningen är A och O vad det gäller all sportslig verksamhet. Om man inte har kraft så orkar man ju inte träna. Många, till exempel jag, kräver mångårig kolhydratuppladdning för att över huvud taget komma igång...men jag är verkligen på G...

      Radera
  5. Hahaha, jag känner verkligen igen det där med UR SPÅR och det var aldrig jag som skrek. Utan jag var en sån där som fick hoppa ur spåret! Skidskytte har jag aldrig begripit mig på. Tyvärr begriper jag mig inte på sport över huvud taget tyvärr :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var inte ledsen för det vi har alla våra specialområden...

      Radera