Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 5 januari 2015

En slagen hjälte ...

Så var det äntligen dags för årets första skogshuggande. Kändes verkligen roligt att få lite fart på kroppen och vara effektiv efter alla dessa helgdagar. Största problemet var ändå att få på sig huggarbyxorna. Det var som att dra på sig ett alldeles för litet korvskinn. Visst, jag hade tre lager underställ under men nog borde man väl kunna kräva en viss elasticitet även i huggarbyxmodellerna? Annars vore det välan på tiden att sådana töjbara textilier skulle börja tillverkas? Det måste ju finnas fler lönnfeta tanter än mig med motorsågning som intresse...eller...


Turligt nog behövde vi aldrig fälla träden då detta redan var gjort. Våra inhysingar på badön har verkligen jobbat hårt under helgerna. Så det var bara att spotta i nävarna och sätta igång. Valdemar med sågandet och jag utövade min bästa gren (?) nämligen att dra ris.

Redan efter trekvart drabbades Valdemar av ryggskott. Trodde han ja, jag var av den uppfattningen att han fick en släng av ett "flög" i ryggen. Det fick alltid Mamma Gertrud och Pappa Anders och alla andra här hemma på gården. Ja, inte alltid, så klart, men när väl ryggen krånglade då var det obönhörligen på grund av ett flög. (detta ord ska uttalas med bred dialekt med lite bondaktigt l och öppet ö, bara som lite extra info för den som vill söka i gamla ordböcker).


Vi tog dock en fika men Valdemar stod och pustade och stönade så demonstrativt att jag fick lov att fullkomligt kasta i mig kaffet och snabbknapra i mig dom stenhårda skorporna. Det blev så att jag helt enkelt fick baxa hem Valdemar över det vassrika kärret. Och inte bara det, jag fick samtidigt släpa hem motorsåg, timmersaxar, bensindunk och olja, plus fikapåsen. Väl hemma fick jag efter visst besvär ner gubben på kammarsoffan, värmde vetekuddar i parti och minut och fick hålla handen och trösta hela eftermiddagen.



Själv så brände jag mig på tungan av det skållheta kokkaffet men vem brydde sig om det...absolut ingen...

14 kommentarer:

  1. Hahaha! Vad duktig du var som kunde släpa hem alltihop! Superwoman! Bara slängkappan som fattades! Och HELT rätt tänkt...skogshuggarbyxor med resår i midjan och stretch i benen för motorsågande damer, hur ska vi annars kunna bli fler???

    SvaraRadera
  2. Men snälla nån vilken schåig dag du måtte haft!! Synd på tungan, den kan du få känna av i flera dagar... Ett litet ryggskott är INGENTING i jämförelse! ;)

    Ha det gott och krya på Er!
    Kram Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag håller med Dig, en skållad tunga gör ingen glad...

      Radera
  3. Vetekudde är guld! Bränd tunga är däremot inte trevligt. Hoppas att skorporna hjälpte lite. Kram Gillar dina berättelser;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt nog måste jag säga det att dessa skorpor är en fara för både folk och fä, ja, i alla fall ens tandgarnityr...men man kan ju doppa för att klara sig välbehållen genom fikat...

      Radera
  4. Haha, vad roligt du beskriver hur du släpade hem gubben din, kan nästan se det framför mig.. Och hur han stänade eftersom det var så jobbigt för honom! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man känner ju till det där med karlar och "småkrämpor"...

      Radera
  5. Oj ... vad är väl ett ryggskott mot en bränd tunga? Går ju bra att ligga och äta bara maten bärs fram och finfördelas! Men en stackars bränd tunga, går ju inte ens att småäta ......Så vad är värst? Hälsningar Elisabeth
    Håller med de andra, du skriver så "målande", roligt att läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hamnade plötsligt i en hopplös situation, kunde inte ens delta i vinprovningskursen. Fast det var ju tur att jag inte hade anmält mig till nån heller...

      Radera
  6. Oj vad jag fick ledsamt efter min motorsåg nu. Vi har inte träffats på länge. Flög heter " flåg" på Finlandssvensk dialekt. Uttalas med ett mycket kort å. Det är den stående diagnosen om man plötsligt får sjukt nånstans. Lite värmande hästliniment gör susen och håller alla på behörigt avstånd pga. lukten:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, tackar för tipset! Så klart att jag borde smörja in hela gubben i hästliniment. Fast då får han ju naturligtvis ligga i vedboden över natten...

      Radera
  7. Vilket elände !
    Ryggskott och brännskadad tunga på samma dag !
    - Att du sen fick hem både man och motorsåg och allt det andra betraktar jag som en enastående bedrift som borde belönas med kunglig medalj och salut !
    Tipset med hästliniment var intressant, men stryk det inte på din stackars tunga...
    Kram / Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slit och släp! Min erfarenhet av liniment är inte dom bästa. Blev tvingad av Mamma Gertrud att ta just hästliniment på min inflammerade hälsena när jag var ca 18 år. Det brann i den foten i tre dagar och jag hoppade och skrek oavbrutet. När vi kollade sista förbrukningsdatum på linimentflaskan var det användbart till november 1944...VA!!???...inte konstigt att det medlet var obrukbart...

      Radera