Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 22 januari 2015

Ett lappkast mer eller mindre...

Så vaknade man upp efter ett helt dygns intensivt snöande. Valdemar kastade sig ut direkt i pyjamasen för att rycka igång apparaten. Fast det där är inte alls sant, för först i halv niotaget behagade karln vakna upp och masa sig ner för vindstrappan. Det var i stället jag som var uppe med tuppen och i det svarta vintermörkret skottade jag av gårdsplanen och sopade av trappen.

 
Det finns inget som Valdemar hellre vill göra än att gå där och slunga snö.

 
Nu när han blivit pensionär så tar han snällt på sig ordentligt med kläder. Termobyxor med långkalsonger med flossad insida under(eller om det var utsidan som var flossad). Yllehalsduk och reklam mössa.

 

Jag skottade vägen till boden och vedboden och passade på att baxa ut skidorna. Man hade ju hört att snön skulle fortsätta falla fram till kvällen och tänkte som så att ett litet skidspår skulle man välan kunna köra upp.


Inga nya skapelser alls. Nej, dessa stabila skidor har stått i boden i åratal. Kanske dom till och med fanns här för hundra år sedan när vår familj kom till gården. Det kanske inte direkt är Gustav Vasas skidor men jag kan slå mig i backen på att han hade samma skidleverantör. Rejäla skidor som definitivt inte bryts itu ens under intensiv lappkastträning.


Skidbindslen av äkta järn och trugorna på stavarna med rejäla läderremmar skulle kunna användas som snöskor i det snörika Sibirien. Inget plast eller slit och släng här heller. Det känns som om jag hänger på den trenden för mina "nya" skidor har redan 29 år på nacken, fast inte särskilt slitna faktiskt. Ja, tänk vad åren går...

                                  Lilla gummann

10 kommentarer:

  1. Ja tänk, nästan såna skidor har man åkt på.....lycka när dom var nybrättade och nytjärade.....å sen blev det modernt med låg fästpunkt utför....då åkte man på samma skidor både på längden och tvären, backe upp och backe ner.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessa skidor har nog inte varit tjärade på minst 75 år men fungerar perfekt. Fast glidet är inte det bästa...men alla vill välan inte köra fort heller...

      Radera
  2. Mina första skidor var också tillverkade i byns primitiva snickerifabrik. Pappa målade dem i någon knallorangeröd färg som jag gissar att han fått över sedan tidigare. Till sist böjde han brättena med något sorts järn. Det såg bra ut från början, men det höll bara en stund. Sedan var de brätteslösa igen.

    Tack för påminnelsen! Nu gläder jag mig åt vår snölösa Skånevinter, som gör att man alls icke behöver bekymra sig om några skidor!
    Håller med om att inte alla vill köra speciellt fort heller. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med hur man böjde brättena tycker jag är intressant. Din Pappa böjde dom med något slags järn våran Pappa använde andra metoder. Tror att jag ska försöka presentera den metoden här framöver...

      Radera
  3. Snygga skidor! Fina som prydnad, men att åka på vet jag inte... ;)
    Kommer också ihåg att man tjärade skidorna. Brände man dem inte med någon typ av gasolbrännare också, om jag inte minns fel... hihi, har väl inte åkt skidor på 30 år!

    Kram
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst så var det. Man smetade på tjära, drog med gasolbrännaren över skidan och brände in och så torka av överskottstjäran och så göra så några gånger. Det gällde att INTE elda på för mycket för då var man, hux flux, enskidad...

      Radera
  4. Härligt vintrigt blogginlägg med lite perspektiv på vinter från nutid till dåtid. Tänk vad glada gubbarna från förr (dom med Gustav Vasa modell på skidor) skulle ha varit om dom fått låna Valdemars leksak :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, en snöslunga går inte av för hackor. Jag är ju bara lite allergisk mot den då den inte direkt är samarbetsvillig alla gånger...

      Radera
  5. Vilken mysig bild med gröna dörrar och skidor;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker faktiskt själv att det blev rätt bra...faktiskt...

      Radera