Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 19 januari 2015

Sådan mor sådan dotter...

Vi i familjen har ju konstaterat att Kulturtanten har en otrolig likhet med vår kära Mamma Gertrud. Ja, likheten är så makalös att man riktigt hoppar till. När Kulturttanten slänger på sig Mammas gamla hemstickade, blå väst, med fastsydd ficka så att ett par välstrukna tygnäsdukar kunde finna sin rätta plats, tror man nästan att det är Mamma Gertrud trots att hon nu varit borta i snart fem år. Vi har också uppmärksammat släktskapet, så till den milda grad, att Kulturtanten också är en nästan exakt kopia av Mormor Karin och Moster Britt. Ja, minsann, olika falla ödets lotter...



Kulturtanten har ju också begåvats med alla Mammas talanger vad det gäller hantverk, hemslöjd, växtodling och matlagning vilket i åratal har glatt alla oss andra. Men nu på senare år har jag liksom spurtat ifatt. Inte i fråga om matlagning, absolut inte, men jag har ju fått lite mer kött på benen vad det gäller virkning och stickning.

Ja, för vem är det inte nu som sitter och klirrar med strumpstickorna eller virkar estniska flätor (fast dom kanske man stickar?) eller sysslar med picotvirkning så det står härliga till, om inte jag, i alldeles egen hög person. Korgar och skåp fullkomligt översvämmas av raggsockor, virkade stjärnor och hjärtan och så då nu nytillskotten, ljusvärmarna, som blivit så otroligt uppskattade även i finare kretsar.



Häromdagen så började jag till och med  försöka med Mamma Gertruds paradnummer - dom virkade grytlapparna. Rejäla med dubbelt bomullsgarn. Mycket smakfulla och mycket användbara. Mamma virkade grytlappar så virkkroken riktigt glödde och alla i släkten tilldelades varsina två lappar, allt från brorsbarns svärföräldrar, bryllingskusinernas grannar och till och med hemtjänstens gamla barndomskamrater.

Anledning till att jag startade upp detta projekt var att jag råkade/lyckades bränna upp en på spisplattan och jag är välan inte sämre än att jag kunde nytillverka en. Fast inte så lätt som jag trodde. Utan beskrivning blev kaffelapparna väldans volangaktiga och ganska lika dom lappar som jag skapade redan i syslöjden i slutet på sextiotalet. Hade jag verkligen inte kommit längre i utvecklingen, va?



Jorå, denna gången repade jag helt lugnt upp den vågiga grytlappen och började om från början. Här var det inte fråga om några hysteriska anfall eller ens den minsta tillstymmelse till kökssaxattacker heller. "Jösses" tänkte jag för mig själv, "vad jag har blivit lik min Mor" så tog jag en slurk kaffe, la in en vedklabb i spisen och startade upp kaffelappsvirkningen ännu en gång...

                                  Lilla gummann

12 kommentarer:

  1. Makalöst, så mycket som finns att hämta i minnenas skattkammare och vilken händig människa det bor i Mor Gertruds dotter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mor Gertrud hade två döttrar, den ena var händig och duktig, noga och ordentlig. Den andra det var jag...

      Radera
  2. Hahaha, du får mig nästan att plocka fram mina gamla stickor och det var nog också nån gång på 60 talet de klirrade sist, nej sjuttiotalet föresten. Ser ut att bli VÄLDIGT fint. Stolssitsar kunde väl bli jättefina sen! Eller kan du ha dem som kombinerade grytlappar och stolssitsar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar ju när man kan använda saker på flera olika sätt. Du har rätt, grytlapp och stolsdyna men också kanske till disktrasa när den liksom sladdrat till sig något...

      Radera
  3. Suveränt önskar att jag kunde. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om någon skulle kunna så vore det väl Du...Du som pysslar och skapar så det står härliga till...

      Radera
    2. Hahaha! Ja! Grytdyntrasan! Den kunde du ta patent på sen :-)

      Radera
    3. Ja, man måste vara om sig och kring sig...

      Radera
  4. Ibland får man gräva djup i minnenas arkiv och kan då hitta oändliga talanger man trodde var helt borta. Träffade en konstnär för några år sedan som sade att har man inte ritat sedan skoltiden ... Ja då har man inte kommit längre än där man slutade. Men vill man börja igen i vuxen ålder är det bara att jobba därifrån och sedan jobba sig framåt! Han verkar ju ha rätt! Duktig du. Ligger nog mamma Gertrudgener och skvalpar någonstans inom dig också :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bara man väntar tillräckligt länge så kanske talangerna fullkomligt väller fram...

      Radera
  5. Mamma är lik sin mamma sjunger hon ju Siw Malmkvist!! Så lite likhet finns nog med allt, även om en del döttrar inte vill kännas vi det!??
    Men alla positiva egenskaper är ju härliga att "få på köpet"! Min mamma stickade raggsockor och vantar i sömnen, höll jag på att säga, så mina barn hade alltid "tjocka sockar" som de kallade dom! Jag däremot är ine alls haj på det utan virka är min grej!
    Din grytlapp där ser helt underbar ut!
    Kramar från Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja, visst är grytlappen riktigt snygg. Mamma Gertrud stickade ju raggisar till hela familjen. Då jag har raggsockor varje dag, dygnet runt, hela året så måste man ju få tillgång till mer raggsockor. När Mamma gick bort blev jag helt enkelt tvungen att lära mig sticka. På håll ser dessa sockor helt underbara ut...

      Radera