Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 9 februari 2015

Lite avig kanske...

Jag har haft en fruktansvärd helg. Jag bet nämligen av en bit på en tand vilket resulterade i ett enormt hål med en absolut sylvass kant vilken tungan sågade sig emot vid varje gång man tuggade på något. Även när jag skulle prata så smärtade det oerhört, särskilt när jag skulle uttala bokstaven L. Tungan blev rätt snart totalt sargad och livsmodet sjönk katastrofalt.

Jag är oerhört känslig vad det gäller tandproblem, på gränsen till hysterisk faktiskt, och ängslas, oroas och lider. Till slut förlorade jag helt matlusten och tänkte att det var bättre att svälta bara man slapp pinas med tungsmärtan. Kulturtanten ringde ju så klart och tipsade om vissa pigga idéer. Hon brukade minsann alltid tugga ihop ett tuggummi och klutta dit i hålet för att minimera eventuellt lidande och tyckte att jag skulle göra precis likadant. Men inte tordes jag det heller...



Nej, jag blev tvungen att helt enkelt rata all den goda helgmaten och fick, likt en bebis, äta mosat kokt ägg och inmundiga drickyoghurt för att över huvud taget överleva. När måndagsmorgonen äntligen behagade infalla, då hängde jag på låset på Folktandvården, eller i alla fall strävade för att vara först på telefonen för att få en tid och kunna avsluta denna plåga. Jag erbjöds en tidig tid och fick hoppa i byxorna, slänga på mig första bästa klädesplagg och kasta mig i bilen för att sedan sladda in till stan på halkiga vägar för att försöka hinna dit i tid.

I tandläkarvestibulen mötte jag, med andan i halsen, en av barnens gamla lärare och vi föll i varandras armar och pratade en kort stund. När jag sen stod och liksom anmälde mig på dataskärmen, eller vad man nu kan kalla den, så ropade läraren på mig igen. Viskade lite försiktigt: "Du har tunikan på avigsidan!" och mycket riktigt, jag hade trätt på den på avigan så tvättanvisningslapparna fladdrade i vinden. Jag skrattade lite besvärat men vände snabbt om på tunikan och ordningen var återställd.

Tandläkarbesöket gick ganska snabbt, relativt lätt och förvånansvärt smärtfritt och jag gick glad i hågen därifrån, många hundralappar fattigare visserligen men det var det verkligen värt. Och vad det gällde tunikan, så hade det ju kunnat vara mycket, mycket värre, den hade ju kunnat vara både på avigsidan och bak och fram och dessutom upp och ner...men det var den ju inte på långa vägar...

12 kommentarer:

  1. Fy för tandproblem......man borde övergå till att äta gröt och välling varvat med lite mos.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fy för den lede, i fortsättning kommer allt jag ska äta att finfördelas i molekyler, man vill absolut inte riskera en sådan fruktansvärd helg igen...

      Radera
  2. Vilken tur att allt löste sig till det bästa. Det är ju tur att tandläkarna finns men synd att dom behövs... Måste komma till skott och beställa tid själv, men vill inte heller. Jag gillar´t inget vidare. Vad gäller klädfrågan så minns jag en bekant som i morgonbrådskan slängde på sig gårdagens i en hast avslängda byxor och drog iväg till jobbet. Efter ett tag var det något som flaxade till nere vid byxbenet, ut for gårdagens trosor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, jag ska hädanefter ha totalkontroll på mina trosor. Fast det är jag ju tvungen att alltid ha då dom flesta har varit med alltför länge så pass att resåren är ett minne blott...rullar liksom ner från magvalkarna och kan återfinnas alltför långt ner...fast så långt som till fotknölarna har dom aldrig nått...men nån gång ska väl bli den första...

      Radera
  3. Här sitter jag med samma problem och tungan håller på att bli öm som sjutton.
    Upptäckte i kväll att en bit av en plomb är borta! Jag som flyttat och inte ens har någon tandläkare att ringa till. Det här kommer bli en orolig natt för är det något jag har så är det tandläkarskräck.
    Jag får nog satasa på drickyoghurt till frukost!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lider verkligen med Dig, det är en sak som är säker. Jag gillar verkligen inte att gå till tandläkaren men idag hade jag lätt kunnat omfamna henne flera gånger om efter det att tandproblemet åtgärdats...fast så tyckte jag att det nog räckte med den väl tilltagna betalningen...faktiskt...

      Radera
  4. Slutet gott allting gott! Avundas ingen som måste gå till tandläkarn, ej heller det djupa hål i plånboken det brukar bli :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det där är något som retar upp mig. Betala fruktansvärda summor för sin tandvård. Ju större hål i tanden ju större hål i plånboken...som sagt hädanefter bara mosad mat och mannagrynsvälling...

      Radera
  5. Vi är många som har tandproblem verkar det som. Jag sitter just nu färdig för gubben kommer snart och hämtar mig. Jag ska in på koll hos tandläkaren idag och mitt stora problem är tandlossning som de försöker få bukt med. Jag får nog ta och kolla tunikan så den sitter rätt:)

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra idé! Jag hatar problem med tänderna. Och jag lider med absolut alla som har tandstrul. Jag har en gammal mjölktand (jo, Du hörde rätt) som hänger och slänger, ja, inte riktigt kanske, men bara en liten rotusling finns kvar. Snart faller den och det är nog början på slutet. Jag hoppas verkligen att det går bra för Dig idag!

      Radera
  6. Ibland bli det bara tok vissa dagar i ens liv...känner med dig. Skönt att tanden är fixad ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var som att börja ett nytt liv. Ja, liksom att gå från mosat ägg till vanlig vuxenmat...

      Radera