Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 11 februari 2015

Så kom dagen då jag baxade fram laggarna...

Jag hade ju verkligen tänkt strunta i det där med skidåkandet i vinter (precis som förra vintern), trots att man läser hela tiden i bloggarna om underbara utflykter, härliga träningspass i snön och hur alla tankar energi i solen. Men jag vet ju precis hur jobbigt skidåkandet egentligen är och att jag personligen bara dräneras på energi, ja, jösses, vad hopplös jag är. Men förmiddagen bjöd på makalöst solsken, ljuvlig fågelsång, gnistrande snö och jag kände mig faktiskt riktigt på hugget. Fram med skidor och stavar och bara snöra på sig skidpjäxorna.


Jag visste redan när jag började att detta skulle komma att handla om ett massivt träningspass och definitivt ingen dans på rosor men det var inget som berörde mig direkt, just då i alla fall. Men alla som trampat upp ett skidspår på ett halvmeters snöunderlag vet att det verkligen kan kännas. I både kropp och själ. Och sätta spår i en labil och svag liten människa...

 
För att verkligen pigga upp mig och också för att piffa upp mig till det yttersta så hade jag letat fram den gamla mössan som alla, som körde skidor nere i byn, hade på den tiden. När dessa huvudbonader kom i ropet, tidigt sjuttiotal om jag minns rätt, då satt alla stackars mammorna vid köksbordet och stickade så garnluddet ven genom luften. Mamma Gertrud hade ju bara oss flickor att sticka till, plus Pappas och så Mammas egen mössa då. Men det fanns familjer med flera barn och jisses hur dom mammorna fick slita.


Jag hade inbillat mig att med den mössan på huvudet skulle jag verkligen hamna åtskilliga år tillbaka och få in den gamla vanliga skidåkarkänslan. Och mycket riktigt, så blev det. Jag var lika slak i armarna, skidorna var lika bakhala och jag ville ge upp redan efter femhundra meter. Jag pulsade på i snömassorna under stor ansträngning och spurtade så äntligen över mållinjen uppgiven, genomsvettig och fruktansvärt utmattad.

Nästa dag vaknade jag upp med trötta, långa armar, ömmade lårmuskler, förmodligen typ lårkaka, det som är så himla populärt i sportsammanhang plus strama, onda ljumskar vilka kändes som om jag tränat på att gå ner i spagat en hel dag vilket jag absolut inte hade gjort. Men det är klart att det ska kännas ordentligt i kroppen efter ett rejält träningspass...och att skidturen bara tog fjorton minuter det är ju inget som någon över huvud taget behöver få reda på...

                                                                Lilla gummann

14 kommentarer:

  1. Strongt gjort att komma till skott och bara plocka fram allt och ta en tur !!Heja, Heja !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men det var en pärs innan jag tog mig i kragen och satte fart. Bara inte skidorna nu blir ståendes oanvända fram till i april...

      Radera
  2. Oj så glad jag är över att dootern for iväg med mina skidor för nåt år sedan....och jag aktar mig för att påminna om att hon skall hämta tillbaks dom:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är inte klok, klart att hon omedelbart ska återlämna skidorna. Hälsa henne att det bråttom om Du nu ska hinna komma i toppform innan snön smälter...

      Radera
  3. Hm... undrar om mina gamla trälaggar står kvar på garagevinden...
    Strongt gjort av dig! Skulle själv aldrig ens komma på tanken. Snygg mössa förresten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den mössan kan verkligen rädda en dålig dag. Som typ sån där bad-hair-day...idag blir det en tur på skidorna igen...tror jag i alla fall...

      Radera
  4. Tänk att de är likadant varje gång man ska ut med skidorna...Innan man har börjar åka känner man sej som den värsta Gunde (Gunda) Svan, och man ser framför sej en bild hur man med kraftfulla stavtag tar sej fram genom snön. Och långt ska man åka, ja minst några mil ! - Att man aldrig lär sej...
    Förstår precis din känsla där du stod startklar med den fina skidåkarmössan på huvudet och allt.
    Vet också av egen erfarenhet, hur kroppen kändes dagen efter...Men dom säjer ju att övning ger färdighet, så på med mössan igen !
    / Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska sanningen fram så har skidorna fått stå och vila sig några dagar. Kanske tar en tur till helegn...om inte snön smält då...förstås...

      Radera
  5. Äsch då...snön på väg att försvinna... Annars var det bra nära att jag hoppade i skidor o pjäxor efter detta inspirerande inlägg! Antar att du har gjort om bravaden ännu ett par gånger :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju av den uppfattningen att man ska vila ordentligt efter ett hårt träningspass...men snart så spänner jag på skidorna igen...

      Radera
  6. Om jag nånsin får ett sånt infall tänker jag sätta mig och vänta tills det går över.
    Ha det så gott i helgen
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ingen dum idé...man kan ju sitta och filura och sen bara så där, hux flux, så är snön borta...

      Radera
  7. Å så skönt med en skidtur,,,något jag får anamma nästa vinter. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nästa vinter då rackarn´s ska jag åka skidor som värsta galningen...

      Radera