Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 9 juni 2015

En dag på dynghögen...

Jag började dagen tidigt med att plocka fram apparaten och trimma av gräs nere vid nya komposten nere i trädgården. Har inte berättat om den för jag vill inte skryta och har absolut ingen önskan att folk ska bli avundsjuka och bittra och gräma sig över att dom inte har en lika snygg kompost.


När trimmerbatteriet var slut tog jag en hastig kafferast och så ut igen. Resten av dagen låg jag i princip och rullade mig i dynghögen. Låter inte helt klokt och det är det ju så klart inte heller.


Vi har ju som tradition att klippa gräset runt gödselstacken och nu ville jag också fräscha upp lite runt om. Vi har också den stora glädjen att ha ett underbart stup uppe vid utedasset och där ville jag designa och utveckla en riktig mysplats genom att plantera lite grann.

Jag passade på att tömma komposttunnan, bakom vedboden, som stått några år och liksom gosat till sig. Härlig näringsfull mull hade jag ju så klart hoppats på men längst ner i tunnan var det mera som gammal, smetig gristräck, faktiskt, med tillhörande lukt. Men strunt i det, det var bara att ösa skottkärran full och så upp till dynghögen.



Här insåg jag att jag glömt handskarna men kände att jag inte orkade gå tillbaka och hämta dom (en promenad på cirka 64 meter tur och retur) så jag kastade upp det kletiga kompostmaterialet med bara händerna. Gick smidigt och lätt, minsann, jag är ju inte så himla känslig. På med lite vanlig jord och så ner med lite humle, Kulturtantens halvdöda lavendelplantor, några yttepytte små tomatplantor som liksom här fick en sista chans i livet. Jag piggade också upp den gamla murgrönan i hopp om att nu skulle den minsann sätta fart och klättra uppåt. Några rosenbönsplantor och slingerkrasse fick också plats emot stupet. Plus en härlig, gammal, rostig järnstege som Valdemar till varje pris ville slänga på tippen. Kommer att bli superb som klätterstöd för växterna ja, om dom nu behagar växa som sig bör.


Resten av kvällen tillbringade jag dock vid tvättstället för att försöka sanera dom illaluktande griskomposthänderna. Tvål och diskmedel. Jif och såpa. Skurade med nagelborste och en gammal rotborste men ingen förbättring. "Grislukten" satt som berg. Om jag tar en dust med stålull kanske det kan göra underverk annars ser jag faktiskt ingen annan råd än att lägga ner mig hel och hållen i ett starkt lutbad...i morgon kommer handskarna att sitta på...det är en sak som är säker...

13 kommentarer:

  1. Men du har ju ett så fint utebadkar, kanske kan du ligga där i natt ? eller varför inte prova växthuset? Hur som haver så är planteringen jätteläcker och stegen bra stöd vad tiden lider. Vilken kreativitet hemma på logen.
    Så roligt att läsa om alla era fina "påhitt, tack för nöjet!
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att Du vill läsa om våra stolleprov! Känner mig rätt trött efter dagens arbete på dynghögen...

      Radera
  2. Oj oj oj jeg synes at jeg kan kjenne lukten , så ekkelt da ! Sånt fint gjerde av trekvister så jeg i Sverige i fjor og det er jo så fiiint !!! Hvordan gjør du det egentlig ? Kanskje du kunne lære oss det ...;) God kveld til deg !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att göra ett staket av pinnar och slanor är mycket lätt. För till och med jag kan ju det...man flätar liksom framför och bakom stödpinnarna hela tiden. För varje nytt varv sätter man pinnen precis tvärtom det förra varvet....hoppas Du kan förstå hur jag menar...Ha det så bra!

      Radera
    2. Ja jeg skjønner hvordan du mener , hihi så bra , det fikk jeg lyst til å prøve å lage ! Fin dag til deg !

      Radera
  3. Staketet blir jag riktigt avundsjuk på! Så fint! Lukten den kan jag dock vara utan för jag vet precis hur det där kletiga längst ner i komposttunnan luktar. Nu tillhör jag den känsliga sorten så det är knappt jag skulle vilja ta i eländet med handskar, så jag är riktigt imponerad över din insats!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att det finns fler som har halvsnuskiga komposttunnor .Nä, som sagt jag är inte så känsligt för sånt, tvärtom gillar jag att göra rent avlopp och är superbra på att gräva ur slaskdiken och mecka med mulltoan. Jag är nog helt klart en udda person...men faktiskt ganska snäll...

      Radera
  4. Ursnygg kompost. Klart man blir lite avundsjuk. Det bjuder jag på. Men Valdemar får du nog hålla ett öga på... Låt honom inte åka till tippen ensam. Vem vet vad han kan få med sig. Tur att du höll hårt i stegen.

    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vi har förstått sedan länge, Kulturtanten och jag, att aldrig någonsin släppa iväg gubbarna på gården ensamma till tippen. En gång höll dom på att slänga värsta snygga sofflocket...så man får verkligen passa sig...

      Radera
  5. Blir i djupet av min själ avundsjuk på den klippan! Förstår att du inte velat berätta om komposten, för då kunde ju vem som helst - jag till exempel - komma för att titta, få syn på klippan, norpa den och placera den på ett annat ställe - hemma hos mig.
    Kolossalt snyggt blir det vid komposten!
    Det borde väl inte bli illaluktande klet i en komposttunna. Den ska ju göra jord. Kan det vara någon felkonstruktion tro? Det verkar ju bli aneroba bakterier i botten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte på någon felkonstruktion, tror mest på att det bara är lathet med att röra runt och luckra upp det hela. Men nu får jag i med hårdhandskarna...och med grepen...

      Radera
  6. Oj oj oj se inte till att gå upp i rök nu i lutbadet, det kommer säkert att nötas bort på naturlig väg så flitigt som du jobbar ute i trädgården. Fantastiskt fin kompost! Och vilken bra idé att låta växterna klättra på en stege! Härligt inspirerande inlägg. Tror jag måste rusa ut i trädgården omedelbums! Kram och ha en fin fortsatt dag i solen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag blev det inte mycket gjort...inget nytt skapande eller nya upptäckter...men som sagt, Rom byggdes inte på en dag...

      Radera