Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 29 juni 2015

På hög höjd...

När vi, Kulturtanten och jag, var små tyckte våra omtänksamma och plikttrogna föräldrar att vi skulle uppfostras på ett alldeles speciellt sätt. Vi skulle med kraft och glädje delta i allt arbete på gården. Från att sprida dynga, vara med vid tröskningen till att klippa busk och tömma dasset. Hämta vatten från brunnen, skura och byka kläder i pannmuren och rensa slaskdiket. Och när alla dessa uppgifter voro klara så gick man direkt in på annan aktivitet för att inte riskera att dra benen efter sig och spilla tid på att slappa och slöa.



Pappa Anders byggde ett pingisbord nere i trädgården och täljde till ett antal racketar. På den tiden kallades ju den sporten för ping-pong, ett mycket passande namn på den sysselsättningen särskilt med dom masonit-racketar som vi använde med det lite stumma, hårda lätet som uppkom. Vi tränade och spelade dagarna i ända. Storstadsbarnen som bodde på sommarstugeområden ett stenkast ifrån kom förbi och fick snabbt se sig slagna av dom tölpaktiga bondungarna. Hehehe...



Pappa Anders slog också ihop ett par styltor för att gå på styltor tyckte han var en förträfflig sysselsättning. Själv var han en expert på området och fullkomligt sprang på styltorna så gårdsgruset sprätte all världens väg. Även vi flickor blev som världsmästare med dessa styltor. Till slut märkte man inte om man stod på styltorna eller inte, det gick lika bra ändå.



Vi var ofta nere vid sjön. Eftersom det var djupt i vattnet vid bryggan och om vi småbarn skulle kunna vara därnere så måste vi obönhörligen kunna simma. Vi fick då genomgå världshistoriens mest framgångsrika simkurs. Vi var nog inte ens två år och hade nyss slutat med cellstoff och plastbyxor när Mamma och Pappa, helt rått, knuffade ner oss i vattnet. Och där stod dom på bryggan och övervakade vår framfart i vattnet. Och mycket riktigt, vi kom upp till vattenytan och började där helt automatiskt simma, eller hur man nu skulle kunna beskriva vårt agerande. Efter den effektiva simpremiären ville vi aldrig någonsin gå upp på land. Vi blev som fiskar i vattnet och simmade och lekte så vi var blåa om läpparna och vi fick bli uppdragna mot vår vilja, skrikandes och vrålandes.

Många år har gått sedan dess och om vi var som fiskar i vattnet då så är man nu mera som en vit, strandad val...

10 kommentarer:

  1. Trevlig läsning, jag blir upprymd och glad över att få läsa alla fina målande berättelser, kan nästan se er framför mig med mor och far som coacher, faste så hette det förstås inte då.
    Påminner lite om min barndom faktiskt !
    Vill nu önska er några sköna sommardagar, så hörs vi igen längre fram!
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi hade det faktiskt riktigt trevligt här hemma på gården när vi var små. Ha det bra Du också i, vad man kan hoppas, sommarvärmen. Roligt att Du tittar in och skriver några rader då och då! Kram från oss...

      Radera
  2. Ja inte verkar det som om pappa Anders ville ha några stillasittande näpna små flickor som satt och broderade på sin hemgift :)
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, tok heller. Det fanns ingenting som var omöjligt bara man försökte tillräckligt länge...

      Radera
  3. Underbar beskrivning av dina barndomsminnen! Så härligt tänker jag att ni fick göra saker utomhus. Styltor det var grejor det. Minns att jag hade ett par där jag kunde vrida dem och fick då olika höjd på styltorna. Lycklig man var då man kunde gå på den högre avsatsen. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det konstiga är att talangen att gå på styltor finns fortfarande. Man kanske inte springer fram som man gjorde som liten men en styltpromenad runt gården är en lätt match...

      Radera
  4. Så moro det var å få høre historier fra barndommen deres , det likte jeg godt !!! Å gå på stylter som vi sier her , det er jo en kunst , og veldig moro å prøve . Jeg fikk litt hjerte i halsen da jeg leste om " svømmekurset " , det hørtes risikabelt ut , men så gikk det bra da . Ønsker dere en fin sommerdag ! Klem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Simkursen var absolut ingen fara då vi stod under uppsikt hela tiden. Det värsta var väl att Mamma Gertrud inte kunde simma alls. Hon måste helt klart ha missat simkursen i unga år...

      Radera
  5. Vilka jordnära föräldrar! Simkursen var ju oerhört tuff måste jag säga hahaha :-) Men så blev det rejält folk av er också! Tänk vad roligt det var med styltor och vad imponerad man var av de som kunde gå på högsta steget. Att ingen har kommit på det som motionsform! Vadå gå med stavar när man lan gå på styltor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ett geni!!! Styltgång det kan bli den nya flugan...jag tar en tur varje kväll...

      Radera