Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 23 juni 2015

Växa någon över huvudet...

Min bästa vän i trädgårdslandet är utan tvekan pepparroten...

Den växer så pallkragen fullkomligt bågnar...

Bakom på åkern frodas lupinerna i en till synes aldrig sinande ström...

Här behövs absolut inga gröna fingrar...

6 kommentarer:

  1. Å herlighet så mange Lupiner !!!! De er flotte i alle de fine fargene ! Pepparrot , hmm er det kryder tro...? Fin dag til dere ! Klem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lupinerna sprider sig som ogräs fast jag tycker att dom är verkligt fina. Pepparroten används som krydda. Starkt och gott...

      Radera
  2. Kanske man skulle bli pepparrotsgumma? Det mesta dör när jag närmar mig med mina vaxvita fingrar. Det känns på din beskrivning som om pepparrot kunde vara min grej?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, det kan mycket väl vara Din grej! När Kulturtanten och jag kommer och lyssnar på Ditt nästa musikarrangemang kan jag garantera att ett antal pepparrötter kommer att ligga i min väska...bara till Dig...

      Radera
  3. Näe, där behövs absolut inga gröna fingrar för dom finns redan där.
    Det syns på bilderna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åja, pepparroten flyttade jag faktiskt från stenpartiet uppe vid dynghögen. Där var man tvungen att spetta och hacka i timmar bara för att få upp pepparrot till ett ynka mål pepparrotskött. Nu i pallkragen kan man bara, helt lätt, sticka ner handen en halvmeter i jorden och dra upp världens största pepparrot...men okej, då, lupinerna har funnits där i minst 56 år...

      Radera