Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 1 september 2015

Fast i träsket...

Här hemma går tiden sin gilla gång. Bortsett från golfgubbsinvasionen här hemma i helgen, Pärlans brottande med en snok och omhuldande av Valdemars smärtande hälsporre (vissa svåra dagar behövs det obönhörligen massage, omläggning och närapå spjälkning för att han ska härda ut). Vilken fullkomlig kontrast mot Kulturtantens och Svågerns spännande och intressanta VIP-leverne i London.


Men ska sanningen fram så lever vi också en oerhört rafflande och nervpirrande tillvaro. Vi har nämligen fastnat i spelträsket, Valdemar och jag. Jag har sedan länge irriterat mig på folk som oavbrutet sitter med sina datorer och mobiler och liksom inte kan slita sig därifrån på grund av något spännande spel. Kulturtanten, till exempel, henne kunde man sitta och prata med i timmar och hon bara knattrade hysteriskt på datorn och svarade lite så där hummande och ointresserat. Svågern som tillbringar viss tid liggandes på kökssoffan med sin mobil och kan inte komma därifrån. Stundtals har vi varit oroliga över att han faktiskt skulle drabbas av liggsår...


Nu har vi, Valdemar och jag, funnit på några olika spel på datorn och vi fastnade omedelbart. Jag spelar någon slags pyramid med spelkort, eller klickar på olika block eller lägger liksom olika pussel med namn som Tepz, Klix och Tai-Pim. Vi turas om med lap-topen och spelar hela kvällarna. När den ena spelar så får den andra jogga på stället, mjuka upp och stretcha ordentligt för att undvika all slags slitage som kan tänkas belasta kroppen. För vem vill ha tennisarmbåge, gamnacke och musarm...när man redan lider av vedklyvningsfinger och avskuren fingertopp...

2 kommentarer:

  1. Sånt spelande verkar ändå harmlöst i förhållande till såna som länsar både bankkonto, relationer och till sist både sinnesro och balans i livet. Maken satt ett tag och spelade något slags kortspel på datorn och det var absolut ingen idé att prata med honom då. Det man sa gick in genom ena örat och ut genom det andra så det var bara bortkastad tid, men han kan vara precis likadan när han ögnar igenom aftonbladet.se så det hänger nog inte på spelandet i sig utan mer på personen i fråga :)
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt, det beror nog på personen, själv är jag alltid helt frånvarande...

      Radera