Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 3 januari 2014

Att gå på i ullstrumporna...

Vi har väl alla våra fixa idéer om att samla på saker och ting. Jag samlar ju på skogspinnar, tallkottar, gamla snören, kastanjer, bättre begagnat paketpapper, rostig plåt, järntråd och mycket, mycket annat.

Kulturtanten samlar på det mesta. Är man i behov av 34 stycken mycket små glasburkar, i exakt lika storlek, så slår man bara en pling till henne och så är man snart lycklig ägare till just dessa glasburkar man önskat. Hon har ett stort lager av det mest ofattbara. Gamla t-shirtar ligger på stora högar fint i olika färgnyanser. Gamla jeans från 1974 och framåt. Bara att plocka fram byxor från önskat år. Virknålar från börjar av 1800-talet (lite osäker på årtalet). Inget är främmande för henne.


Svågern har en LP - samling som kan få den största musikfantasten grön av avund. Jag hade själv den stora äran att få baxa upp den samlingen på vinden när dom drabbades av vattenskadan hösten 2012. Det gjorde mig varm i hjärtat men också väldigt trött och andfådd, faktiskt.

Butikschefen Valdemar samlar på (host, host) strumpor. Ja, man kan ju alldeles ramla baklänges av förvåning. När vi började träffas (för tio ljuvliga år sedan) blev jag snart varse om att han var med i en sådan där strumpklubb som skickade hem tre par strumpor med jämna mellanrum. Valdemar fullkomligt älskade sina nya strumpor, och ville till och med utnyttja mig genom att också göra mig till medlem i strumpklubben, för att han skulle komma åt fler strumpor.

Medlem i en herrstrumpklubb, hur skulle det se ut, va? Men så blev det och titt som tätt, genom åren, har det ramlat ner en kartong med strumpor i min brevlåda. Jag har ifrågasatt, många gånger, detta om han verkligen behöver mer strumpor och raskt fått till svar att det är aldrig fel att ha några par splitter nya strumpor i reserv. Jag skojade med honom om att han minst hade 25 par nya strumpor. Men nähä, det hade han minsann inte alls.

Alltid när han kommit hem till mig med stora väskan så låg det minst två par nya stumpor ordentligt nedpackade. Inplastade och fina. Nu i höst gjorde jag en hemlig raid i hans garderober. Och vad finner jag? Först en låda med använda strumpor. Gjorde ett snabbt överslag och fick ihop till 44 par strumpor. 

I en annan låda råkade jag så på det superhemliga lagret med nystrumpor. Det var absolut inte 25 par. Inte heller 33. Efter ett intensivt räknande fick jag ihop till, håll i Er nu, 62 par oöppnade strumpförpackningar.


Kan man säga att han lever på stor fot eller...

10 kommentarer:

  1. Kan ju vara bra om tvättmaskinen går sönder och man inte är så hemma på handtvätt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, förvisso, men Valdemar skulle inte klara en dag utan fungerande tvättmaskin så det problemet skulle aldrig inträffa. Det bästa med strumplagret är att jag då och då norpar några par nystrumpor. Jo, visst är dom alldeles för stora men man kan dra upp dom ordenligt eller ännu bättre kanske vika "överskottet" under foten...men strumpstölderna sker naturligtvis helt utan Valdemars vetskap...hur skulle det annars sluta...

      Radera
  2. Ja, akta dig, han kanske norpar något i din låda...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina lådor är inte särskilt innehållsrika, faktiskt. Mest rejäla tanttrosor och massor av raggsockor och så långt har han inte sjunkit (osäker på stavningen). Än så länge alltså...

      Radera
  3. Jag skulle också kunna samla på allt möjligt bra-att-ha saker...Det enda som sätter stopp för det är platsbristen... som tur är..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det för mig också. Jag har ju bara det lilla köket och kammaren. Man får fundera ut bra utrymmen. Man blir expert på att pressa ner saker i skåp och lådor. Med lite våld om det krävs, faktiskt. Jag huserar stora delar av mina samlingar ute i boden. Som snart är proppfull...

      Radera
  4. Den skivsamlingen skulle man ha... åtminstone en del av - ser spännande ut!
    Här samlas det också... allt från små skruvar, trasiga bildelar, gamla strumpor... till... just det... nya strumpor... Lasse har också varit medlem - och så hittade jag för inte så långe sedan en kartong med nya brandkårsbyxor och skjortor. Lasse var ju brandman fram till 1996 då han skadade sig... och kläderna har han kvar :)
    Jag ska vara rättvis... jag samlar också... på stenar, kottar, tickor och prydnadssvampar :)... och böcker...mest svampböcker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, en strumpmedlem till, va kul! Hur förvarar Du alla bildelarna? Brandmanskläderna var ju ett fynd. Inte alla som har sådana i garderoben. Det är bra att några samlingar att ta utav när det behövs.

      Radera
  5. Min karl samlar på strumpor med stora hål i! Trots att han har många helt nya par, tar han på sig strumpor som har större hålyta än tygyta. Inte kul när man har besök/är på besök hos någon och han på ett nonchalant och ledigt sätt lägger den ena benet över det andra och visar undersidan på strumporna, suck! (jag brukar göra smygraider i hans låda och slänga, men på något förunderligt vis hittar han sådana med hål i, i alla fall)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet hur det kan kännas. Men det fenomenet, ja, trasiga strumpor, händer nog dom flesta. Men jag känner mig inte särskilt bekväm om man inser att man spatserar runt med ena stortån ute ur strumpan när man är borta hos någon. Är man väl på hemmaplan så kan både två och tre tår få sticka fram ur strumpan utan att jag skulle bry mig.

      Radera