Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 28 januari 2014

Inga mesiga trädgårdstomtar här heller...

Nu, så här års, drömmer man sig gärna fram mot den kommande våren och sommaren. Sol, värme och blommor och blader. Man fyller på "att-göra-listan". Egentligen är det ju bara att ta fram förra årets lista för inte mycket blev avprickat på den heller.

Någon kanske kommer ihåg betonggrodan som jag var på jakt efter i somras men som jag tråkigt nog aldrig hittade. Och hade jag, mot förmodan, hittat den så hade nog priset satt en hel del käppar i hjulet ändå.

Men nu stundar nya fantastiska tider. Valdemar är ju faktiskt snart på väg hem till mig. På riktigt alltså. Och han ska ju då baxa med alla sina saker. Vad hittade vi inte bland alla hans otroliga samlingar. Jo, ett alldeles underbart lejon. Jippie!!! Hurra!! Tjohej!

Fast, egentligen, så himla underbart är nog inte lejonet ändå men jag har ju lärt mig att man kan inte få allt det man vill här i världen. Så om man säger så här: jag ville av hela mitt hjärta ha en underbar, skrattande, skojsig betonggroda i trädgården men får ett lite surt, groteskt, falskt lejon i keramik i stället. Man ska vara tacksam för det man får. Och man får tänka på att det finns dom som inte ens äger en trädgårdstomte...


Med lite röta kan kanske lejonet i alla fall
skrämma bort några illvilliga rådjur från gårdens
absolut underbara rosodlingar...

10 kommentarer:

  1. Å ja, lite underbart var det allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var roligt att höra! Hade jag haft två lejon hade dom ju kunnat stå på grindstolparna. Men tråkigt nog har vi inga grindstolpar över huvudtaget. Kanske nåt att skriva upp på att-göra-listan...pust, det kan bli en jobbig sommar...

      Radera
  2. Jag tycker att det är ett mycket majestätiskt lejon, inte alla som är lycklig ägare till något så stiligt! Dessutom har du säkert trädgården full av livslevande små rara grodor och en och annan leende padda om du bara kan upptäcka dom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det absolut bästa med lejonet är att man kan bära det på ena lillfingret. Väger i princip ingenting. Jag som tycker att alla saker som är tunga är värda mer än det som är lätt. Men det kanske är något som jag får jobba med...

      Radera
  3. Så trevligt att Valdemar flyttar in med lejon och allt :) Ett väldigt stiligt lejon!
    Så du gillar också grodor... då har vi något gemensamt - fast helst ska det vara levande grodor... eller paddor... det går lika bra :) Har provpussat dem alla, men inte hittat någon ny prins - får väl nöja mig med den gamle :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inbillar mig att dom gamla gubbarna/prinsarna står högre i kurs...

      Radera
  4. Jag hade hellre valt ett lejon än en trädgårdstomte absolut! Men så kom jag ihåg att jag inte ens har en trädgård att ha dem i :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, då blir det genast värre. Kanske en balkong att ställa lejonet på? Vem skulle inte piggas upp av ett sådant ståtligt djur? Annars kanske man kunde ha det i hallen som någon slags vakthund. Eller rätt och slätt, ställa den under sängen och bara ta fram den vid extra festliga tillfällen...ja, tänk vilka möjligheter...

      Radera
  5. Jag har ett betonglejon i vitt som heter Konrad,,,han väger ton. Fick han av farsan, var för dyr för mig tror han kostade 799kr på en fin inredningsbutik. Vi bor ju i lägenhet men han får vara med oss ändå;) Så tjusigt med lejon! Kraft!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu ska jag berätta hur lejonet kom till världen. Det var faktiskt Valdemars gamla flamma som gjort det. Hon var keramiker och har gjort en hel del snygga skålar som jag naturligtvis nu lagt beslag på. Annars skulle jag nog föredra ett lejon i betong, precis som Ditt. Skulle Du vilja byta till ett blyertsgrått lejon på 35 gram så är det bara att höra av Dig...

      Radera