Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 17 januari 2014

Monstret i farstun...

Så var det dags igen. Jag har fått en inneboende. Låter konstigt då jag har ett sådant litet och trångt boende. Hur kan jag få plats med en hyresgäst kanske Ni undrar. Asch, den här hyresgästen tar inte stor plats alls, kan man säga. Han bor nämligen under farstugolvet. Gör inte stort väsen av sig. Kommer fram i ett - tvåtaget på natten och börjar knapra. Är riktigt väluppfostrad och slutar direkt knaprandet när jag stampar i golvet. Men kommer gärna fram en liten stund senare och återupptar sitt nattskiftsjobb.
Bara som en liten varning -
hit men inte längre...


Det är riktigt hemtrevligt faktiskt. Man kan ligga där och lyssna och hoppas att den lilla hyresgästen ska behaga komma fram. Känns som lite sällskap ska Ni veta. Annat var det förra vintern då det trängde sig in ett stort, fruktansvärt odjur under farstugolvet. När det kröp omkring där inne kunde man riktig höra hur ryggen tog emot så det bara skrapade i farstugolvet. Vissa nätter inbillade jag mig att jag kunde höra ilskna morrningar därifrån. Funderade mycket på var det egentligen var och hur odjuret såg ut. Fast innerst inne ville jag nog inte veta var det var...

Nej, då var det inte så himla gulligt heller, det måste jag tillstå. Och fast jag till och med hoppade och stampade i golvet allt vad jag kunde försvann inte odjuret. Jag fick riktigt ont i hälarna av allt hoppande, faktiskt. På gränsen till hälsporre inbillade jag mig. Jag tog för vana att ställa fram storstövlarna i kammaren på kvällen då det blev mer stuns i trampet när man hoppade och så lät det ju mer.

Jag la också fram stora spiskroken utifall jag skulle bli tvungen att försvara mig genom att fäkta för mitt liv. Också reflexvästen hängdes fram. Plus bilnycklarna om jag skulle tvingas till
reträtt.
Det är precis här i skärningspunkten,
kammare- och farstutröskeln som man kan
 härleda vart ljudet kommer ifrån...


Jag har noga studerat farstugrunden utifrån. Och i dom små, små hål som finns i muren där har jag stuckit in enrisruskor, allt enligt gammeldags liv och leverne. Jag har bestämt mig för att acceptera hyresgästerna så länge dom hålls under golvet men om dom kommer in i farstun då får dom omedelbart respass.

En som däremot inte direkt gillar vår inhysing det är Valdemar det. Han lyssnar och spejar efter knaperljudet. En gång kom jag på honom ligga med örat mot golvspringan vid farstutröskeln för att kolla läget. Uppriktigt sagt så tror jag att han är lite rädd för eventuella råttor. När vi sitter och tittar på tv så drar han alltid upp fötterna i fåtöljen. Nej, han vill definitivt inte riskera några knaperbitna tår heller.

Och om den lilla hyresgästen skulle göra sig besväret att komma in och hälsa på då kan jag nog erkänna att jag inte direkt skulle uppskatta det besöket särskilt mycket, jag heller. Otack är världens lön...

6 kommentarer:

  1. Har också inneboende... hör dem i väggarna... men som tur är har vi ju Sixten också och han håller ordning på dem :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite jobbigt när man har främmande och råttorna börjar rumla i väggar och golv. Är det normalt att man gör loss med knackningar och stampningar runt om i huset mellan påtåren och tretåren? Vad ska folk tro?

      Radera
  2. Ja de där små rackarna vill väl in och ha lite värme de med. Men jag skulle nog inte tycka det var mysigt ens med ett litet knaprande under golvet. Gör som Valdemar jag. Drar upp benen för att vara på den säkra sidan :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast man kan aldrig vara riktigt säker ändå. Men bara dom inte är närgångna så är det OK för mig...faktiskt...

      Radera
  3. Hade en "hyresgäst" i stugan en gång. Det skramlade i spisen varenda natt!
    Hur många gånger jag kikade in där vet jag inte;) Kom på att den huserade bland knäckebrödet som förvarades i luckan för plåtar. Brrr! Det blev inget mer knäckebröd där kan jag säga:) så en dag var den borta!
    Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacka för det att hyresgästen försvann om det inte fanns nåt knäckebröd. Men frågan är vad min hyresgäst knaprar på under farstugolvet. Det finns väl på sin höjd lite bräder och hur gott är det kan man undra?

      Radera