Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 19 mars 2014

Hej-hå, hej-hå, vi till vår gruva gå...

Ja, precis så känns det. När alla andra tar på sina tuffa märkesjeans, packar ner sin supermoderna mobil och sin splitternya mac och traskar iväg till jobbet så knyter jag städhucklet runt huvudet, greppar min smörgåspåse och vandrar ner i gruvan. Och där långt ner i underjorden tillbringar jag min dag. Helt utan dagsljus, eller, förresten, kanske inte helt, jag har ju nämligen gnott av, dom tidigare ljusogenomträngliga, källarfönstren så man nås av en liten, liten strimma av ljus...en liten strimma av hopp...

Det är ingen idé att mopsa upp sig
här heller...

Nu är alla kartonger med skojsiga saker borta. Nu är alla gamla möbler utbaxade. Nu är det bara skrot och skräp kvar vilket fortfarande kräver sina turer till tippen. Jag sopar spindelnät. Tvättar väggar. Dammsuger och skurar golv. Inte bara ett skurvatten räcker liksom, nej, man hänger på golvmoppen dagarna i ända. Så pass mycket att man vaknar på nätterna av att man gör skurrörelser så man vräker ner både nattlampan och högen med böcker med en fruktansvärd smäll så Valdemar hoppar högt och väcks i sin snarkslummer.

För att pigga upp, det annars rätt tråkiga, källarutrymmet så hänger jag upp små gardiner i fönstren. Ställer ut någon ranglig pinnstol eller ett skröpligt bord lite här och där. På små hyllor ställer jag fram dekorativa pryttlar. Allt för att lätta upp...
Varsågod! Hållbar frukt måste jag säga. Inte märks det väl att den är av plast?

Nästa vecka är det dags för fotografering för husförsäljningen. Bara några dagar kvar och jag måste hinna snygga till ingången med björkris och påskliljor, lägga fram mysiga filtar och mjuka kuddar, se till att alla blommorna ser pigga ut, torka av köksluckorna en sista gång, kratta upp dom där löven som alltid kommer tillbaka av allt blåsande, skura av badrumskaklet så det skiner i ögonen när man kommer in, hänga upp gamla fina kökshanddukar, ställa fram ett frestande fruktfat på köksbänken och så bara det...och det...och det...kanske inte det här med husstajling är min grej här i livet...ändå...

6 kommentarer:

  1. Jag tycker att du är helt fantastisk! Vilken insats! Du ska se att det ger resultat, spekulanterna kommer att formligen trängas när det blir visning...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas att det kommer ett helt gäng spekulanter. Eller egentligen så räcker det ju med en. Bara den köper huset då. Jag håller i alla fall tummarna.../Lilla gummann

      Radera
  2. Slit och släp... oj vad du fått slitit! Hoppas nu det blir rejäl lön för mödan och att husspekulanterna kommer att bjuda över varandra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas verkligen att någon vill köpa Valdemars hus...

      Radera
  3. Det är mycket jobb med att sälja ett hus. Och vad mycket man samlar på sig under åren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det så. Nu är det ju inte mitt hus men hjälper till allt vad jag kan. Hemma på gården har vi så mycket saker så öppnar man en garderob så ramlar det en massa grejer ut. Alla logar och uthus är proppfulla med...kan man kalla det - skräp, möjligen...man måste hela tiden röja för att över huvud taget få rum någonstans...

      Radera